Så tuktas en svinpäls

Bok:Så tuktas en svinpäls
Författare: Pia F Davidsson
Förlag:Hoji förlag
Favoritkaraktär:Miriam

I vintras anordnade den lokala bokhandeln där jag bor,en författarpromenad.Många författare sålde och signerade då sina böcker.Jag var ute efter en julklappsbok till en av mina chefer som läser väldigt mycket och pratade då med Pia F Davidsson.Jag köpte hennes Så tuktas en svinpäls.Min chef läste den och hon uppskattade humorn i boken.Jag blev sugen på att själv läsa boken och lånade den.

Handling:
Veera lever med den gravt alkoholiserade Harri,som dricker och slår sönder saker på nätterna och sover på dagarna.Erica bor ihop med Mattias,som mästrar över henne genom att ställa orimliga krav och kräver perfektion i allt hon gör. Miriam är på flykt från sin före detta sambo Max,som kommer döda henne om han får tag i henne.

Av en slump möts de tre kvinnorna och bestämmer sig för att tillsammans hämnas på de tre svinpälsarna till män som har förstört deras liv.

Recension:
Jag fattar snabbt tycke för de tre karaktärerna Veera,Miriam och Erica.Även om alla tre befinner sig i pressade livssituationer,är de alla positivt inställda till livet.Kvinnornas relation till varandra visar på hur betydelsefulla vänner kan vara.Ingen av de tre har något stort kontaktnät och vänskapen mellan dem kommer att betyda mycket för alla tre.

Boken är även humoristisk. Det händer saker som det går att skratta åt,även om historien är ganska mörk.

Dock finns det kraftiga brister i språket.Det förekommer väldigt mycket svärord och könsord.Särskilt könsorden gör att boken känns lite "fulare",än vad den skulle ha gjort om författaren hade minskat andelen könsord något.När en karaktär bryter på ett främmande språk,har författaren valt att skriva ut alla ord precis som karaktären uttalar dem och inte som orden verkligen skrivs. Detta får mig att tycka att boken håller en sämre nivå språkligt,än vad den skulle ha gjort om orden hade skrivits som de stavas.

En annan synpunkt på språkbruket, är vid ett tillfälle när en karaktär beskrivs som en person som har nära till tårar och då omnämns som en "grinolle".Här hade det sett bättre ut att skriva "hon grät för minsta lilla" för att få det mer stilrent.

Pia F Davidsson var med i min boktolva,så nu kan jag bocka av en författare till!