Mjölkprodukter, frukt och potatis

Veckans tema i Lyrans tematrio handlar om böcker vars titlar innehåller något som går att äta, det vill säga tre böcker som alla har något ätbart i titeln. Jag tyckte det var kul att göra den här trion och kom på mina tre titlar nästan direkt.

Här är min matiga trio:

Crème fraîche -Suzanne Brogger:
Nästan en klassiker, där Brogger skriver om att skapa ett liv utifrån sin egna vilja, samt berättar om sin uppväxt. En bok som avhandlas mycket i Linda Skugges och Sigrid Tollgårds bok 1989.

Brogger i egen hög person. Jag lägger alltid upp bilder på böckerna,tänkte att jag kan lägga upp en bild på författaren idag:

Kunskapens frukt - Liv Strömquist:
Liv Strömquist har gjort en seriebok om kvinnans kön och om allt och lite till man kan tänka sig vilja veta kring det. Boken innehåller en del intressant fakta och jag kan tänka mig att det kan vara nyttigt för ungdomar som vill lära sig mer om kroppen och puberteten. Dock blir det lite "too much" på sina ställen.

Polis polis potatismos - Maj Sjöwall & Per Wahlöö:
Jag tycker mycket om både böckerna och filmerna om Martin Beck. Riktig fulkultur skulle en del säga, avkopplande att läsa och titta på för en trött hjärna, säger jag. Polis polis potatismos var den första polisdeckare jag läste, när jag började läsa vuxenböcker som barn.

Författare: Sunn Axelsson

I dagens DN skriver Karolina Ramqvist om författaren Sunn Axelsson, som skulle ha fyllt 80 år den 10 augusti. Hon berättar om hur som tonåring kom i kontakt med denna författare, som tidigt kritiserade att kvinnan stationerades i hemmet samt att männens möjligheter till att göra karriär var viktigare än kvinnans.

Jag ska nu visa min okunnighet och berätta att jag aldrig tidigare har hört talas om Sunn Axelsson. Hennes böcker har länge inte gått att få tag i, vare sig i bokhandlarna eller på internet. Dock blev jag nyfiken på henne efter att jag hade läst artikeln. Tre av Sun Axelssons böcker kommer nu i höst ut i en samlad volym, publicerad av Ordfront förlag. Det är böckerna Drömmen om ett liv, Honungsvargar och Nattens årstid som nu utkommer i nytryck som en samlingsvolym vid namn Ett eget liv. I böckerna beskriver Sunn Axelsson sitt liv; litterära möten med andra författare i Stockholm på 50-talet, varvas med upplevelser från Chile på 70-talet.

Jag ska läsa på lite mer om Sunn Axelsson, då jag blev nyfiken på hennes böcker. Karolina Ramqvist skrev så varmt om henne i artikeln och när en författare har påverkat en människa så mycket, känner jag att böckerna nog är värda att läsa.

Boken finns att köpa i tre olika färger och snygga omslag har de också. Jag tycker nog att det gröna omslaget är snyggast.

Vägen till Ann-Christine

Ester Roxberg har skrivit boken Antiloper, som jag läste i våras och fullkomligt älskade. Igår i SVT 2 visades dokumentären Min pappa Ann-Christine,som handlar om Esters pappa Åke som i femtioårsåldern, blev Ann- Christine. Esters pappa gjorde ett könsbyte. I dokumentären synliggörs Ann-Christines vardag och även flera familjemedlemmar och vänner, berättar om sina tankar kring när Åke blev Ann-Christine.

Jag slog på tv:n en bit in i dokumentären, och hann inte se hela, men dem delen jag hann se, grät jag mig igenom. Ann-Christine delar verkligen med sig av sina tankar och sitt liv på ett öppenhjärtligt sätt. Hon berättar om hur dåligt hon har mått, både innan och under könsbytet.

Vid flera tillfällen förekommer det smakprov ur Ester Roxbergs bok Min pappa Ann-Christine, där Ester har skrivit om hur hennes pappa gick från Åke till Ann-Christine. Jag har länge velat läsa den boken, och nu blev jag påmind en gång.

Här går det att titta gratis på dokumentären Vägen till Ann-Christine till och med den sista augusti.

Jag vill även passa på att rekommendera Ester Roxbergs roman Antiloper, som handlar om hur det är att ha en bästa vän som är deprimerad. Jag har tjatat om den boken förut, men den är verkligen värd att nämnas igen.

Recension: Tusenskönor

Bok: Tusenskönor
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 398 sidor
Serie: Fredrika Bergman#2
Favoritkaraktär: Fredrika Bergman

Första meningen: Ängen med sin grönska och sina blommor, hade alltid varit hennes.

Story:
Det äldre paret Jakob och Marja Ahlbin hittas döda i sin lägenhet. Vid en första anblick ser det ut som att Jakob har skjutit sin hustru och därefter begått självmord. Kriminalkomissarie Alex Recht och hans utredningsgrupp tar sig an fallet, men när de studerar det äldre paret mer ingående, blir en hotbild mot Jakob tydlig, och misstankarna lutar mer mot att paret har blivit mördade. Samtidigt befinner sig en ung kvinna i Bangkok och någon gör allt för att klippa alla hennes band till sin omvärld.

Recension:
Jag läste den första boken om Fredrika Bergman för flera år sedan och upplevde den som lite mörk och obehaglig. Det var nog anledning till att det dröjde så lång tid innan jag läste nästkommande bok i serien.

Jag tyckte mycket om den här boken. Det kändes som att intrigerna var väldigt genomarbetade och genomtänka. Det kändes som att författaren har lagt ner tid på att göra research och varit noggrann med alla små detaljer.

Ibland i polisdeckare, kan jag uppleva att det finns ett väl genomarbetat mordfall, men när fallet ska lösas så bara plötsligt kommer någon på vem som är mördaren, fallet blir löst och läsaren får inte svar på alla frågor som har uppkommit under historiens gång. I Tusenskönor löstes fallet genom att utredningsgruppen grävde mer och mer och en efter en föll pusselbitarna på plats.

Det kändes även som att Kristina Ohlsson är påläst inom det hon skriver om. Jag läste om henne på internet och fick veta att hon har jobbat både på UD, samt med säkerhetfrågor särskilt inriktade mot Mellanösten, så det kan vara därför hon har mycket kunskap om de områdena.

Huvudpersonen Fredrika Bergman är en ensamstående kvinna över trettio, som är väldigt skicklig på sitt jobb och på att hantera kollegor som vill spela översittare, utan att hon är otrevlig mot någon. Jag upplever att karaktären Fredrika är en symbol för kvinnlig styrka inom svensk skönlitteratur; hon klarar sig på egen hand och är väldigt trygg i sig själv. Kristina Ohlsson säger i en intervju längst bak i boken att många kvinnliga kommissarier i svenska deckare är alkhoholiserade småbarsmammor och Fedrika därför skulle vara en motvikt till detta. Ur ett feministiskt perspektiv är detta en kvinna som visar att hon klarar sig själv och inte vill vara passiv i förhållande till någon man. Fredrika har vissa likheter med  karaktären Jana Berzelius i Emelie Schepps böcker.

Recension: Kunskapens frukt - Liv Strömqvist

Bok: Kunskapens frukt
Författare: Liv Strömquist
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 130 sid
Tidigare lästa böcker av författaren: Inga

Finns att köpa hos bland andra Bokus och Adlibris.

Första meningen: Nej, men hej!

Story:
Liv Strömquist har skrivit en bok som handlar om kvinnans kön. Vi får läsa om män som varit särskilt intresserade av kvinnans kön, lära oss historien om onani samt om varför biologiböckerna som används i skolorna idag, till en viss del ger felaktig information.
Boken innehåller även Strömquists Blood mountain, novellen som var utgångspunkt för hennes sommarprat k P1.

Recension:
Det som är bra med boken, är att den ger bra information om hur kvinnans könsorgan är uppbyggt samt diskuterar medias roll i samhällets syn på menstruation. I all marknadsföring för mensskydd förekommer exempelvis orden trygg och fräsch och författaren frågar då om menstruationen är motsatsen till fräsch, det vill säga ofräsch?

Överlag så är serien Blood mountain den mest informativa delen i boken, och jag kan tänka mig att för någon som är yngre och vill lära sig mer om mens.

Jag kan dock tycka att det känns som för mycket när det kommer bild efter bild på personer som tillfredsställer sig själva. Jag känner på samma sätt gällande bilder där det sprutar ut en röd vätska som troligtvis ska föreställa mensblod från människor som avbildas.

Strömquist använder sig dock av humor och ger en lättläst historielektion om olika synsätt på genus som har förekommit under historiens gång.

Jag anser att delar av boken kan vara bra att läsa för ungdomar som vill lära sig mer om kroppen och könsorganen, då Strömquist beskriver tydligt och lättläst.

Jag tyckte det var omväxlande att läsa en seriebok, då jag inte har läst serier på säkert femton år, men jag vet inte om jag kommer vilja läsa om den här boken. Jag kan dock tänka mig att läsa mer av Strömquist, då jag uppskattade hennes humor.

Status utmaningar 2015:
Jag har vidgat mina vyer i Kulturkollos Gå utanför normen-utmaningen, med denna bok, då jag inte brukar läsa serieböcker.

En smakebit på söndag: Kunskapens frukt

Då ska jag för första gången på en sådär femton år, prova att läsa serier igen. Jag har länge varit nyfiken på Liv Strömqvist och när en tjej på Instagram var lyrisk efter att ha läst serieboken Kunskapens frukt, bestämde jag mig för att köpa boken.

Kunskapens frukt handlar kort och gott om det kvinnliga könsorganet. Strömqvist listar män som har varit för intresserade av det kvinnliga könsorganet, hur kvinnokroppen är uppbyggd, samt går till botten med en del skrönor om kvinnokroppen som ofta förekommer i media. Boken innehåller också Strömqvist serie Blood mountain som var utgångspunkt för hennes sommarprat i P1.

Jag har än så länge inte kommit så långt i boken och tänkte skriva en recension när jag har läst klart den.Den här serieboken skiljer sig en hel del från set jag brukar läsa, så det känns omväxlande att läsa något annorlunda. Ett av mina mål för 2015, var just att vidga mina vyer inom läsningen och prova på böcker jag vanligtvis inte skulle välja.

Då detta är en seriebok, blir smakbiten några bilder ur början av boken. Det var lite svårt att fota så texten skulle bli tydlig, då det är väldigt liten text, men jag gjorde så gott jag kunde.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra Virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Filmrecension:Fifty shades of grey

Då kom jag iväg och såg filmen Fifty shades of grey,som baseras på boken med samma namn,skriven av E L James.

Fifty shades of grey handlar om litteraturstudenten Ana Steele som möter den äldre snygge och gåtfulla VD:n Christian Grey.Ana och Christian börjar träffas,men vad Ana inte känner till är att Christian inte är intresserad av ett förhållande utan vill bjuda in Ana till att bli hans underordnade partner i en sexuell relation,som inte liknar något Ana har kunnat föreställa sig ens i sina vildaste fantasier.

Jag kan förstå kritiken som har riktats mot både boken och filmen;att Fifty shades-fenomenet kan ge unga människor en felaktig bild av ett förhållande mellan två personer.Samtidigt är det här enbart en film/bok och folk tillägnar sig information på andra sätt och från andra kanaler också.Jag kan dock inte låta bli att bli orolig för unga människor som ser filmen och då tror att det är såhär det ska vara i en relation;man måste säga ja till saker man kanske egentligen inte vill i tron om att ens partner lämnar en annars.Det talas ofta om hur media och kultur ger folk en skev kroppsbild och skickar folk med en direktbiljett rakt ner i ätstörningsträsket.Om kroppar som framställs i media kan ge upphov till ätstörningar,kan en bok och en film som Fifty shades of grey ge en felaktig bild av hur det är att ha ett förhållande.

Precis som när jag läste böckerna, anser jag att Ana är överdrivet osäker och naiv,framförallt i början av serien.Hon är osäker inför Christian;stammar och försöker anpassa sig efter hans önskemål.I slutet av filmen blir hon mer självsäker och ställer krav på Christian.

Jag har tidigare skrivit här om de stereotypa könsrollerna som förekommer i böckerna.Dessa könsstereotyper förekommer även i filmen.Om E L James hade varit smart,hade hon bytt plats på könen i boken och låtit det vara en självsäker kvinna i kostym som förför en ung oerfaren och osäker man. Då hade jag upplevt att hon hade utmanat de traditionella könsrollerna. Här vill jag dock påpeka att det självklart aldrig i en relation är tillåtet att göra saker som den andre inte vill,oavsett vilket kön personerna i relationen har.Dock är mannen traditionellt sett, den starka och dominerande och kvinnan den svaga, och att "byta" kön på huvudkaraktärerna hade utmanat de traditionella könsrollerna.

Bitvis blir jag illa till mods av Christian och det blev jag även när jag läste boken.Han har en överlägsen inställning till Ana när han gång på gång pratar om bestraffning. Hans gåvor till Ana,känns som desperata mutor för att försöka "köpa" henne.Han är väldigt kontrollerande; vill veta vem hon ska träffa,bestämmer när hon ska äta och blir arg när Ana åker till Georgia utan honom.Jag irriterar mig mycket på honom.Det känns som om han anser att han har någon underlig rättighet att kontrollera Ana och han verkar totalt oförmögen att se saker ur andra människors perspektiv.Sättet han gång på gång talar om för Ana att han ska bestraffa henne om hon gör olika saker,synliggör att han är den dominante i relationen och att förhållandet de två emellan sker helt på hans villkor.

Handlingen i filmen är rapp.Det går snabbt framåt och mycket av dödtiden som kunde upplevas i boken är borta.

Slutet är väldigt effektfullt.Jag vill inte skriva mer än så om slutet,då jag inte vill spoila.

Artiklar som ger upphov till tankar:
Zandra Hedlund i Metro debatt

Isabelle Wahlf i Veckorevyn

Vardagstankar kring "Fifty shades"

I torsdags åkte jag bil med en bekant.Vi började då prata om Fifty shades-triologin.Första filmen har biopremiär på alla hjärtans dag.Jag och min bekant läste båda böckerna i serien på engelska för några år sedan.

Jag vet inte om jag vill se filmen. Jag går sällan på bio och när jag såg trailern kände jag att det är svårt att lista ut hur de som har gjort filmen har tänkt.Har de fokuserat på kärlekshistorien eller handlar filmen enbart om den sexuella relationen mellan huvudkaraktärerna?
I den tredje och sista boken blir det hela så fruktansvärt tillgjort,men jag vill intr skriva mer än så,då jag inte vill spoila handlingen.

När jag läste boken,störde jag mig fruktansvärt på de könsstereotypa rollerna:hon är försiktig,har dålig självkänsla och dyrkar honom som om han vore gud.Han är vältränad,stenrik och den dominerande i förhållandet.
Jag har överlag svårt för karaktärer som inte har minsta lilla tillstymmelse till fel eller brister,då jag anser att alla människor har egenskaper som de behöver arbeta med.Den manliga huvudpersonen Christian Grey är beskrivs just som en person utan mindre positiva sidor.

Som sagt,jag får se om jag går och ser filmen.Jag har inte riktigt bestämt mig än.