Idag är det 28 februari och jag har namnsdag.Ikväll ska jag se Melodifestivalen,där min gamla idol Måns Zelmerlöw deltar. Jag fullkomligt älskade Måns Zelmerlöw och hans musik när jag gick på gymnasiet,hehe.
Igår kväll när jag satt på tunnelbanan och läste en sönderläst pocketbok,klev en man på vid Östermalmstorg,och satte sig på sätet mittemot mig.Jag skulle tro att han var i sextioårsåldern.Efter en stund,lutar han sig fram mot mig:
-Ursäkta?
Jag hinner tänka: nej,nu är det någon som ska fråga om vägen till något specifikt ställe.
Det är nämligen så att jag har ruskigt dåligt lokalsinne och hittar inte alls i Stockholm.Jag kan berätta många roliga historier om det.Men till saken:
Jag tittade upp från min pocketbok.
-Jag ville bara fråga vad du läser?
Jag visar upp boken för honom. Jag satt och läste Haruki Murakamis Norwegian wood.
-Vad kul att du läser Murakami!Jag älskar hans trilogi om Iq84. Väldigt trevligt att se en ung kvinna som läser en bok.De flesta jag ser på tunnelbanan sitter och knappar på sina mobiltelefoner.
Därefter pratade vi lite om Murakami.Både jag och mannen hade läst nästan alla Murakamis böcker.Norwegian wood är en av mina favoritböcker,ibland som igår, tar jag den med mig och läser om delar jag tycker om.Allt som allt har jag nog läst den sex gånger.
När jag gick av tunnelbanan,hade jag en positiv känsla i hela kroppen.Jag tyckte det var roligt att han tog kontakt med mig,en för honom okänd människa och frågade vad jag läste.Dessutom känner jag tacksamhet över att jag växte upp i en tid innan alla smartphones och surfplattoe anlände.Jag har alltid läst böcker när jag åker tåg,vilket jag har gjort ganska mycket i mina dagar.
