Ljuva 80-tal

Kulturkollo har 80-talet som tema den här veckan, och följande frågor ska besvaras:

Vilken musik lyssnade du på?
Vad läste du?
Vad såg du på?
Vem/vilka var de stora idolerna?
Om du inte kan svara på någon av ovan frågor, så kan du fundera på vad du skulle ha velat uppleva eller vad andra har berättat för dig om -80-talet.

Jag upplevde enbart åtta månader av åttiotalet, då jag är född på våren 1989. Jag har dock många gånger önskat att jag fick uppleva mer av åttiotalet. Jag gillar verkligen kläderna som var moderna då och tycker väldigt mycket om musiken som gjordes under det årtiondet. Ibland upplever jag det som att det var lättare att ha en "egen stil" då, än vad det är idag. Dock var jag inte med då, så jag kan ju inte veta.

När jag skulle göra den här uppgiften, kände jag att då jag själv inte upplevde så mycket av åttiotalet, kunde jag fråfa några som var kulturella då om hur de upplevde den tiden. Då jag har musikintresserade föräldrar, har jag lyssnat mycket på musik från åttiotalet, och känner att jag kan ganska mycket om musiken.  Därför valde jag att fokusera på böckerna.

Jag frågade mina föräldrar och några kollegor; vad läste du under 80-talet? De flesta valde att berätta vilka författare de läste böcker av, och nedan sammanställde jag en lista med de svar jag fick. Några av böckerna har jag själv läst.

Marianne Fredriksson:
Ligger bland annat bakom Anna, Hanna och Johanna samt Simon och ekarna.

Virginia Andrews:
Serierna om The Dollangangers och The Casteels, gavs ut på åttiotalet. The Dollangangers är en serie på fyra böcker , som handlar om fyra syskon som blir inlåsta på en vind. The Casteels skildrar  Heaven, som är äldst av fem syskon, och upptäcker böckernas värld.

J.M Auel:
Författarinnan till serien om Grottbjörnens folk och dess uppföljare.

Ed McBain:
Har skrivit hur många deckare som helst.

Kerstin Ekman:
Har varit verksam som författare i flera årtionden.

Sidney Sheldon:
Halvläskiga spänningsromaner med erotiska inslag. 

Fredrik Forsythe:
Här har vi en till som har skrivit mängder av deckare.

Marilyn French:
Jag har läst en bok av Marilyn French Systrar emellan; . Jag läste den 2001 och det är fortfarande bland det bästa jag har läst. Välskriven skildring av genus och klass i USA under 50-talet.

Stephen King:
Ytterligare en flitig författare, verksam under flera årtionden.

Jan Guillou:
Böckerna om Carl Hamilton kom under åttiotalet.

Inger Frimansson:
Den förtrollade prinsen som kom ut 1984, är bland det otäckaste och tragiska jag har läst.

James Clavell:
Har skrivit böckerna Nobel House och Sho gun. Ny författare för mig, några kollegor talade varmt om de böckerna.

Även några böcker nämndes:

Creme fraiche-Susanne Brogger:
Den här har jag nyligen läst. En modern klassiker inom feminsim. Under de tio första sidorna, förekommer det fula ord säkert tjugo gånger.

Törnfåglarna-Coleen Mc Collough:
Även den här har jag läst. Klassiker om den unga Meghan, som inleder en relation med prästen i byn där hon bor.

Duktig flicka (jag har tyvärr ingen författare till den):
Handbok för prestationsknarkande kvinnor, och män för den delen, som utkom på åttiotalet.

Författare som jag läst flest böcker av

Veckans lista hos The brook and the bookish,  handlar om att lista de författare som du har läst flest böcker av. Hos mig blev det en ganska ordentlig blandning. Jag upptäckte att jag har haft olika perioder i livet då jag har varit insnöad på olika författare.

1. Selma Lagerlöf: 12 böcker
Jag plöjde Selma Lagerlöf när jag var i trettonårsåldern. Min farmor köpte många Selma-böcker till mig som jag fortfarande har kvar.

2. Martha Sandwall Bergström: 10 böcker
Författaren bakom böckerna om Kulla Gulla. En serie på tio böcker, som jag läste på sommarlovet när jag var elva år.

3. Virginia Andrews: 9 böcker
Jag har även haft en Virginia Andrews-period, då jag läste flera av hennes böcker, bland annat serien om Vindsträdgården.

4. Haruki Murakami: 9 böcker
En av mina favoriter, vars böcker till och med har fått en egen bokhylla hemma.

5. Carin Gerhardsen: 8 böcker
Har jag tjatat om tidigare här på bloggen.

6. Peter Pohl: 8 böcker
Jag har läst böcker av Peter Pohl vid många olika tillfällen, och har inte haft någon speciell period då jag har läst hans böcker, så som det har varit med flera andra författarna.

7. J.K Rowling: 7 böcker
Författaren bakom Harry Potter behöver kanske ingen närmare presentation.

8. Anita Eklund Lykull

En författare som skriver ungdomsböcker, som jag var insnöad på när jag gick på högstadiet.

9. John Ajvide Lindqvist: 6 böcker
En annan av mina favoritförfattare som skriver om skräck i förorten.

10. Vilhelm Moberg: 5 böcker
Utvandrarsviten och Raskens läste jag i nästan ett svep när jag var i tolvårsåldern.

Mjölkprodukter, frukt och potatis

Veckans tema i Lyrans tematrio handlar om böcker vars titlar innehåller något som går att äta, det vill säga tre böcker som alla har något ätbart i titeln. Jag tyckte det var kul att göra den här trion och kom på mina tre titlar nästan direkt.

Här är min matiga trio:

Crème fraîche -Suzanne Brogger:
Nästan en klassiker, där Brogger skriver om att skapa ett liv utifrån sin egna vilja, samt berättar om sin uppväxt. En bok som avhandlas mycket i Linda Skugges och Sigrid Tollgårds bok 1989.

Brogger i egen hög person. Jag lägger alltid upp bilder på böckerna,tänkte att jag kan lägga upp en bild på författaren idag:

Kunskapens frukt - Liv Strömquist:
Liv Strömquist har gjort en seriebok om kvinnans kön och om allt och lite till man kan tänka sig vilja veta kring det. Boken innehåller en del intressant fakta och jag kan tänka mig att det kan vara nyttigt för ungdomar som vill lära sig mer om kroppen och puberteten. Dock blir det lite "too much" på sina ställen.

Polis polis potatismos - Maj Sjöwall & Per Wahlöö:
Jag tycker mycket om både böckerna och filmerna om Martin Beck. Riktig fulkultur skulle en del säga, avkopplande att läsa och titta på för en trött hjärna, säger jag. Polis polis potatismos var den första polisdeckare jag läste, när jag började läsa vuxenböcker som barn.

Looking for Alaska och Ett fall för Vera

Howdie howdie!

Efter att ha sett tv-serien Ett fall för Vera,  som har gått på fredagskvällar på SVT, har jag blivit lite sugen på att läsa Ann Cleaves böcker som serien baseras på. Även om jag tycker serien är lite otäck, skulle jag gärna vilja prova att läsa någon bok. Vid seriens början, hade jag lite svårt för Vera; jag upplevde henne som respektkös mot sina kollegor, men under seriens gång har jag börjat tycka om henne.

Jag såg även att Brenda Bethlyn som gör rollen som Vera, är påtänkt för en roll i Game of thrones. Jag är då den sista personen i världen som vare sig läst böckerna eller sett TV-serien Game of thrones, så jag vet inte vilken roll det är som hon eventuellt ska spela.

Brenda Bethlyn, som gör rollen som Vera

För övrigt har jag precis läst ut Looking for Alaska av John Green, men jag känner att jag vill vänta med att skriva en recension på den, då boken lämnade en del funderingar efter sig.

Då både TFiOS samt Papertowns har filmatiserats, misstänkte jag att Looking for Alaska också ska bli film. Och mycker riktigt; efter lite letande såg jag att den kommer på bio under 2016. Det verkar dock inte finnas någon trailer än, men jag hittade två filmaffischer:

Jag tycker den översta är snyggast, om nu någon som marknadsför filmen, eller någon annan för den delen, efterfrågar min åsikt.

Jag ska också troligtvis gå och se Papertows på bio imorgon, men det är inte helt säkert än.

Recension: Tusenskönor

Bok: Tusenskönor
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 398 sidor
Serie: Fredrika Bergman#2
Favoritkaraktär: Fredrika Bergman

Första meningen: Ängen med sin grönska och sina blommor, hade alltid varit hennes.

Story:
Det äldre paret Jakob och Marja Ahlbin hittas döda i sin lägenhet. Vid en första anblick ser det ut som att Jakob har skjutit sin hustru och därefter begått självmord. Kriminalkomissarie Alex Recht och hans utredningsgrupp tar sig an fallet, men när de studerar det äldre paret mer ingående, blir en hotbild mot Jakob tydlig, och misstankarna lutar mer mot att paret har blivit mördade. Samtidigt befinner sig en ung kvinna i Bangkok och någon gör allt för att klippa alla hennes band till sin omvärld.

Recension:
Jag läste den första boken om Fredrika Bergman för flera år sedan och upplevde den som lite mörk och obehaglig. Det var nog anledning till att det dröjde så lång tid innan jag läste nästkommande bok i serien.

Jag tyckte mycket om den här boken. Det kändes som att intrigerna var väldigt genomarbetade och genomtänka. Det kändes som att författaren har lagt ner tid på att göra research och varit noggrann med alla små detaljer.

Ibland i polisdeckare, kan jag uppleva att det finns ett väl genomarbetat mordfall, men när fallet ska lösas så bara plötsligt kommer någon på vem som är mördaren, fallet blir löst och läsaren får inte svar på alla frågor som har uppkommit under historiens gång. I Tusenskönor löstes fallet genom att utredningsgruppen grävde mer och mer och en efter en föll pusselbitarna på plats.

Det kändes även som att Kristina Ohlsson är påläst inom det hon skriver om. Jag läste om henne på internet och fick veta att hon har jobbat både på UD, samt med säkerhetfrågor särskilt inriktade mot Mellanösten, så det kan vara därför hon har mycket kunskap om de områdena.

Huvudpersonen Fredrika Bergman är en ensamstående kvinna över trettio, som är väldigt skicklig på sitt jobb och på att hantera kollegor som vill spela översittare, utan att hon är otrevlig mot någon. Jag upplever att karaktären Fredrika är en symbol för kvinnlig styrka inom svensk skönlitteratur; hon klarar sig på egen hand och är väldigt trygg i sig själv. Kristina Ohlsson säger i en intervju längst bak i boken att många kvinnliga kommissarier i svenska deckare är alkhoholiserade småbarsmammor och Fedrika därför skulle vara en motvikt till detta. Ur ett feministiskt perspektiv är detta en kvinna som visar att hon klarar sig själv och inte vill vara passiv i förhållande till någon man. Fredrika har vissa likheter med  karaktären Jana Berzelius i Emelie Schepps böcker.

Crime time

Jag har då sökt med ljus och lykta för att hitta en ny deckarserie att följa, nu när jag har läst slut på min favoritserie Hammarbypolisen, som är skriven av Carin Gerhardsen. Jag har hittat några serier, som jag har läst en eller flera böcker i, som jag absolut vill fortsätta följa.

Serien om Jana Berzelius av Emelie Schepp. Huvudpersonen är åklararen Jana, en ganska ensam och viljestark kvinna i trettioårsåldern. Serien kretsar även kring några poliser. Jag tror att en av poliserna; Mia Bolander, ligger bra till för att kunna bli min nya fiktiva favoritpolis efter Hedvig Gerdin, även om Mia känns lite mer tragisk. Recension på den första boken i serien; Märkta för livet finns att läsa här.

Morden i Sandhamn av Viveca Sten:
Jag har av någon anledning varit lite skeptisk till Viveca Stens böcker, dock vet jag inte riktigt varifrån skepsisen kommer. För några veckor sedan såg jag filmatiseringen av den andra och den tredje boken i serien när de gick på tv, och tyckte de var ganska bra. Under sommarens läs-a-lot, läste jag den första och den tredje boken i serien; I det lugnaste vatten och I grunden utan skuld. Jag tyckte inte om den första boken, men gillade den tredje och tyckte den var  betydligt bättre än tv-serien. Jag har läst lite om den fjärde boken och den  verkar också spännande.

Serien om Fredrika Bergman - Kristina Ohlsson.
För särkert fem år sedan, läste jag den första boken i Kristina Ohlssons serie om Fredrika Bergman. Jag minns att jag upplevde boken som lite obehaglig och ville därför till en början inte läsa flera av de böckerna. Nu under sommaren fick jag dock för mig att ge serien en andra chans, och läste den andra boken Tusenskönor, som jag tyckte om väldigt mycket. Jag tänkte skriva en recension på den under veckan. Boken var välskriven, med en väl genomarbetad intrig och jag tycker att Fredrika Bergman är hur häftig som helst. Dessutom är böckerna i den här serien, väldigt snygga.

Kristina Ohlssom har förutom den här serien, även skrivit böckerna Lotus blues och Mios blues, som har förekommit på många bokbloggar.

Jag har även samlat på mig de fyra första böckerna i Anna Janssons deckarserie om polisen Maria Wern. Precis som med morden i Sandhamn, har jag sett några av de här böckerna som tv-serier och tyckt om dem.

Jag har även blivit tipsad om Sofie Sarenbrandts böcker om Emma.

Så nog finns det lämpliga kandidater till att efterträda serien om Hammarbypolisen. Här var några av mina tips.

En smakbit på söndag: Vecka 36

Idag är det söndag och dags för En smakbit på söndag. Det är så härligt att sitta i min sköna solstol under ett parasoll och läsa en bok, så den här veckan har det blivit ganska mycket läst för mig.

Jag har läst flera ungdomsböcker den senaste tiden, och kände att jag ville bryta av med att läsa en deckare, så jag valde Sofie Sarenbrandts debutbok Vecka 36. Jag har länge velat läsa något av Sofie Sarenbrandt och nu blir det av.

Vecka 36 handlar om bästa väninnorna Johanna och Agnes, som båda är gravida i åttonde månaden. De har tillsammans med sina familjer tillbringat en sommarvecka i en stuga på landet och det har regnat hela veckan. Den sista kvällen går de ut på en lokal restaurang, där Agnes blir osams med sin man Tobbe och springer därifrån. Tobbe dricker sig redlös och ställer sig in hos en ung servitris. Morgonen därpå är Agnes spårlöst försvunnen.

Min smakbit kommer från sidan 65, när Agnes man Tobbe förtvivlat söker efter Agnes på egen hand:

Aldrig någonsin hade Tobbe sprungit så mycket på en och samma dag. Han irrade omkring på det kilometerlånga strövområdet genom buskage av hagtorn och nyponros. Taggarna rev sönder hans armar, men det var inget han brydde sig om.En större smärta satt i själen. Han kämpade sig genom dungar av ask och lönn och trampade sönder all grönska som kom i hans väg. Efter flera stenmurar och enorma skavsår var han framme vid slutpunken, Gislövshammar, utan att ha sett en enda sak som kunde ha med Agnes försvinnande att göra, vilket gjorde honom lättad för stunden. Han hade däremot inte känt sig glad över samtaler från kvällstidningsjournalisten.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Sommarutmaningen

Jag har blivit utmanad av Liza att göra sommarutmaningen, som innebär att man ska besvara några frågor om sommarläsning. Här är mina svar:

1.Vilka fem böcker måste hinna läsas i sommar?

Pappersstäder - John Green
Sommaren då jag blev vacker - Jenny Han
Du glömde säga hej då - Sara Dessen
Vecka 36 - Sofie Sarenbrandt
Looking for Alaska - John Green (inte med på bilden)

2. Vilken bok är du egentligen inte så supersugen på att läsa, men känner att du måste ta tag i?
Ingen, jag läser enbart det jag känner för

3. Vilket är det bästa stället att läsa på i sommar?
Utomhus en sval sommarkväll i en skön stol.

4. Handen på hjärtat; Var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Jag tror att jag kommer att läsa sittandes i en solstol under ett parasoll på min balkong.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Någon bok av John Green: Pappersstäder eller Looking for Alaska.

6. Vilken bok tycker du alla borde läsa i sommar?
Den första lögnen av Sara Larsson, som jag precis har läst ut. Boken ger en tankeställare kring vilka normer som råder i samhället samt hur en händelse som en person ser som obetydlig, påverkar hela livet för någon annan.

7. Strand eller hängmatta?
Hängmatta, alla gånger!

8. Deckare eller roman?
Jag gillar båda.

9. Favoritgenre?
Under sommaren så är min favoritgenre YA, det vill säga böcker för unga vuxna. Jag tror att det är för att ungdomsböcker är ganska enkla att komma in i och det tycker jag är en fördel på sommaren. Dock sitter aldrig en deckare fel heller under sommaren!

Jag utmanar:
Det känns som om alla har gjort den gär redan, men om någon mot förmodan inte har gjort sommarutmaningen, så utmanar jag de personerna!:)

Ny spänningsroman i En smakbit på söndag

För det första; Nu har jag semester i en vecka! Sedan ska jag jobba i en vecka och därefter ha tre veckors semester till.

Jag brukar varje sommar köpa en sommarpresent till mig själv. I år valde jag mellan att köpa ett våffeljärn eller att köpa en ny bok. Jag valde faktiskt att köpa båda två, för jag tycker jag har gjort så bra ifrån mig på jobbet det här läsåret.

Boken jag köpte var Den första lögnen av Sara Larsson. Jag såg den för ett tag sedan i bokhandeln och blev nyfiken och nu bestämde jag mig för att köpa den.

Boken handlar om sextonåriga Josefin som utsätts för en gruppvåldtäkt av tre killar som går i hennes klass; Oskar, Rickard och Jonas. Under rättegången som följer blir alla tre friade.

Många år senare lever Oskar ett lugnt liv med fru och barn. Då börjar han plötsligt få hotfulla sms och mail.

Jag har precis börjat läsa boken, så min smakbit kommer från det ett stycke på första sidan:

Hon biter ihop och gör ett nytt försök att ta sig ur sängen. För först det ena, sedan det andra benet över sängkanten. Svajar till när hon äntligen står på golvet, tar stöd med ganden mot väggen för att inte trilla. Hon tittar sig omkring, kläderna syns inte till, bara ett hopknölat lakan med stänk av blod. De röda fläckarna framkallar minnesfragment från natten. Hon trycker undan dem, vill inte minnas, vill bara komma härifrån.

Titta gärna in på Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Recension: Märkta för livet

Bok: Märkta för livet
Författare: Emelie Schepp
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 340 sidor
Serie: Jana Berzelius #1
Favoritkaraktär: Mia Bolander

Första meningen: -SOS 112, Vad har inträffat?

Story:
När åklagare Jana Berzelius var nio år, vaknade hon upp på ett sjukhus. Hon hade inget minne av vem hon är eller vad hon kommer ifrån, bortsett från tre bokstäver som hon har inristade i nacken. Jana blir kort därefter adopterad av ett barnlöst par. Tjugoett år senare mördas en högt uppsatt chef vid migrationsverket. 

Kriminalkomissarie Gunnar Öhrn och hans grupp med Jana som åklagare, får fallet på sitt bord. Den främsta ledtråd de har är ett handavtryck som tillhör ett barn på en fönsterbräda i offrets hus. Kort därefter hittas en liten pojke mördad. Pojken har bokstäver inristade i nacken. Händelserna väcker minnen hos Jana Berzelius som tidigare var glömda och hon kommer närmare och närmare sanningen om sin egen bakgrund.

Recension:
Jag fastnade i boken från första sidan och hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Spänningen byggs upp och det finns flera parallella intriger.

Jag som sörjer att Carin Gerhardsens serie om Hammarbypolisen har tagit slut, har kanske här hittar en ny deckarserie att följa. Även i Märkta för livet finns flera trevliga karaktärer i polisgruppen som alla tampas med olika svårigheter utanför arbetet. Jag tycker om alla poliserna i gruppen: Henrik, Mia, Annelie, Gunnar och Ola. Däremot har jag lite svårt för Jana Berzelius, jag upplever henne som känslokall och tråkig, men det är ju enbart min åsikt och inte någon universell sanning. Dock gör det inte så mycket om det finns en karaktär som är svår att uppskatta, om alla andra karaktärer känns trevliga. Jag tänker läsa fler av Emelie Schepps böcker om Jana, och jag kanske börjar tycka mer om henne när jag lär känna henne lite bättre.

Den här deckaren skiljer sig från andra liknande böcker, då läsaren här inte enbart får följa polisens arbete utan också hur åklagaren jobbar. I många polisdeckare är åklagaren endast en bifigur, men här skildras åklagaren Jana parallellt med polisen och några av se andra karaktärerna.

När boken är slut lämnas läsaren med några lösa trådar, men eftersom det kommer fler böcker i den här serien, är det mycket möjligt att alla frågetecken rätas ut då.

Den här boken passar perfekt att läsa sittandes i en solstol på stranden nu i sommar, och jag kommer garanterat läsa fler böcker av Emelie Schepp.

Falleri fallera falleralla

Bok: Falleri fallera falleralla
Författare: Carin Gerhardsen
Förlag: Norstedts
Serie: Hammarbypolisen, del 8
Antal sidor: 428 sidor
Favoritkaraktär: Hedvig Gerdin

Första meningen: Vinterkvällen var kall och gnistrande vacker.

Story:
Sista delen i serien om Hammarbypolisen. Kriminalkomissarie Conny Sjöberg och hans kollegor får ett dubbelmord på sitt bord; en äldre kvinna och en liten pojke har blivit ihjälslagna med en hammare mitt på öppen gata. Samtidigt går polisgruppen vid Hammarbypolisen igenom en tuff period. Det förekommer osämja inom gruppen och Sjöberg blir pressad från många håll, samtidigt som en mördare går fri på Stockholms gator.

Recension:
Jag tycker om serien om Hammarbypolisen och tycker det är tråkigt att det här är sista boken. Mordgåtan i den här boken är en av de bättre i hela serien. Det är inte för krångligt, och alla trådar knyts samman mot slutet. Däremot kan jag sakna inblicken i polisernas privatliv, som det har funnits mer av i de tidigare böckerna. Poliserna Hedvig Gerdin och Jamal Hamad får lite större roller, men jag hade gärna följt de andra poliserna i gruppen lite mer utanför arbetet.

Falleri fallera falleralla är mörk. Den känns mer mörk och dyster än vad de tidigare böckerna är. Mordet som sker är riktigt kallblodigt och det är tydligt att flera av poliserna i gruppen mår psykiskt dåligt av olika anledningar. Men ändå så älskar jag Gerhardsens förmåga att skriva riktiga bladvändare. Boken går inte att lägga ifrån sig, utan jag tänkte hela tiden: "jag ska bara läsa en sida till". Boken kryper även in under skinnet och jag gick och funderade på vem mördaren var och analyserade kärlekshistorier som förekommer, när jag inte läste.

Utmaningar 2015:
Falleri fallera falleralla är juni månads bok för mig i Spänningsutmaningen.

Nya stjärnor!

Igår fick jag hem ett paket från Bokus. Det jag har beställt är de sex första delarna i Carin Gerhardsens serie om Hammarbypolisen. Jag har läst eller lyssnat på alla åtta böckerna i serien, men jag äger bara de två sista böckerna själv, och jag kände att jag vill ha de andra också.

Jag köpte även två böcker till. To all the boys I loved before har jag velat läsa länge och dessutom har den ett väldigt fint omslag.

Jag har även tänkt att jag ska läsa någon bok av Sarah Dessen i sommar, då jag har hört att hennes böcker passar bra att läsa på sommaren. Jag visste dock inte vilkeb av hennes böcker jag skulle ta, så jag valde den som fanns med på Kulturkollos lista över de hundra bästa ungdomsböckerna; Du glömde säga hej då.

Gerhardsens böcker tänker jag inte läsa om riktigt än, då jag precis avslutade serien, utan jag vill vänta lite med en omläsning. De andra två böckerna kommer jag läsa snart.

Vi bor på landet!

Veckans tematrio hos Lyran, handlar om böcker som utspelar sig på landsbygden. För mig som är född på landet och hyser en väldigt stor förkärlek till den miljön, föll valet på denna trio: en klassiker, en ungdomsbok och en spänningsroman.

Raskens av Vilhelm Moberg:
Boken om Soldat Rask, hans fru Ida och deras alla barn är en klassiker. Jag läste den när jag var fjorton år och blev förvånad över hur lättläst den var.

Expert på att rodna av Katarina von Bredow:
Fjortonåriga Natalies mamma träffar en ny man och de flyttar ut till hans bondgård som ligger mitt ute på landet. Till råga på allt får Natalie en styvbror som ser väldigt bra ut. En väldigt bra ungdomsbok om kärlek och vänskap. Alla böcker av Katarina von Bredow kan rekommenderas, både till äldre ungdomar och till vuxna.

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser:
Fjortonåriga Eriks mamma är döende i cancer och Erik får tillbringa sommaren tillsammans med sin storebror och kompisen Edmund på familjens landställe. En lugn och skön sommar avbryts dock av ett blodigt mord som äger rum i närheten. Den här boken påminner mig mycket om mina barndomssomrar på vårt landställe; man badade, fiskade och läste böcker hela dagarna.

Nytillskott

I torsdags var jag på Pocketshop. Jag tänkte köpa en ny pocketbok,då jag har läst alla pocketböcker jag har hemma. Jag tycker det är så praktiskt att ha med pocket att läsa på tåget när jag åker till och från jobbet.

Jag hade tänkt köpa All the bright places, som jag har velat läsa länge, men den fanns inte. Istället valde jag Emelie Schepps Märkta för livet och Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson. Jag hade aldrig hört talas om vare sig Kalmars jägarinnor eller Tove Folkesson tidigare, men när jag läste på baksidan av boken verkade handlingen påminna lite om Foxfire av Joyce Carol Oates som jag läste i vintras. Kalmars jägarinnor handlar också om ett gäng unga tjejer som inte viker ner sig för omgivningen eller för de normer som råder.

Jag har länge tänkt läsa någon deckare av Emelie Schepp. Jag följer henne på Instagram och har blivit lite intresserad av böckerna. Min mamma var nämligen med mig i affären och hon var skyldig mig lite pengar och då löste vi det genom att hon betalade Schepps bok till mig.

Min mamma köpte Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philip Sendker. Samma dag köpte även min chef den boken till vår utvecklingsledare på jobbet. Den ligger för tillfället etta på pockettoppen och jag kan också tänka mig att läsa den.

Mina tio favoritpoliser

När jag nyligen läste ut sista delen om Hammarbypolisen, och inte kommer få träffa min favoritpolis Hedvig Gerdin något mer, föddes tanken på att lista mina fiktiva mordutredare.

Här är min tio i topp-lista:

1. Hedvig Gerdin-Hammarbypolisen (Carin Gerhardsen)
All time-favourite:) Otroligt intelligent kommissarie som ofta kommer med sista avgörande pusselbiten när gruppen löser mord.

2. Urusla Andersson- serien om Sebastian Bergman (Michael Hjort & Hans Rosenfeldt)

Skarpsint kriminaltekniker med vass tunga.

3. Gunvald Larsson-Martin Beck  (Maj Sjöwall & Per Wahlöö)
Missar aldrig ett tillfälle till att avlägga en dräpande kommentar.

4. Hercule Poirot (Agatha Christie)
Jag har alltid tyckt om den lille mannen med hatten och portföljen.

5. Monica Figuerola-Milleniumtriologin (Stieg Larsson)

Tränar som en 

6. Vanja Lithner-serien om Sebastian Bergman (Michael Hjort & Hans Rosenfeldt)

Trasig inombords, men en väldigt duktig polis.

7. Linda Wallander-Wallander (Henning Mankell)
Kurt Wallanders dotter, som jag alltid har gillat, både i böckerna och i filmerna.

8. Jenny Hultin-A-gruppen (Arne Dahl)
A-gruppens högsta chef som har stenkoll på allt.

9. Thomas Andreasson-Morden i Sandhamn (Viveca Sten)

Huvudkaraktären i Viveca Stens böcker är sympatisk och inger ofta förtroende hos dem han förhör.

10. Jan Bublanski-Milleniumtrilogin (Stieg Larsson)
Ansvarig utredare för morden som den andra och tredje boken i Milleniumtrilogin handlar om, kör sin stil och och viker inte ner sig ens för chefsåklagaren.

Stockholm Stockholm stad i världen!

Veckans tematrio hos Lyran handlar om Stockholm. Uppgiften är att berätta om tre böcker som utspelar sig i Sveriges huvudstad. Här är min trio:

En dröm från att dö av Emelie Kalen Loxi:
En roman om psykisk ohälsa hos unga som båda bor i Stockholm. Båda huvudkaraktärerna Ellen och Zack lider av psykiska problem. En stark bok jag kan rekommendera!

Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell:
Gardells triologi om när sjukdomen HIV spred skräck på Stockholms gator behöver väl ingen närmare presentation. Även tv-serien som baseras på böckerna, är sevärd!

Flickan under gatan av Roslund och Hellström:
Ett fall som tar kriminalkomissarie Evert Grens och hans kollegor ner under Stockholms gator, till människorna som lever sina liv i underjordens gångar. Enligt mig är det här Roslund & Hellströms bästa bok.

Början på slutet

Då var det söndag igen och dags för En smakebit på söndag. 

Jag läser för tillfället sista delen i Carin Gerhardsens serie om Hammarbypolisen; Falleri fallera falleralla. Gerhardsen härstammar för övrigt från mina hemtrakter Katrineholm. Jag kommer nog gråta när boken är slut, för jag har tyckt mycket om alla poliserna som jag har fått följa i serien. Särskilt min favoritpolis Hedvig Gerdin kommer jag att sakna...:)

När Falleri fallera falleralla tar sin början, är alla i polisgruppen ganska ledsna och trötta. Tidigare händelser har satt spår och skapat motsättningar i gruppen. Som grädde på moset ställs det inför två av de mest brutala morden som Sverige har skådat; en sextioårig kvinna och en liten pojke har blivit brutalt ihjälslagna med en hammare mitt på öppen gata.

Smakbiten kommer från sidan 82 och innehåller självklart min favoritpolis Gerdin och kollegan Andersson:

Gerdin kom tillbaka och slog sig ner i en fåtölj som knappt var värd namnet. Sitsen saknade tyg och bestod i princip av uppfläkt skumgummi.
-Du röker en del, känner jag, sa hon, och viftade med handen framför sig. Har du haft några haschpsykoser?
Rakt på sak, Gerdin i ett nötskal. När hon fann det lämpligt, och det var det bevisligen nu.
Du råkade inte händelsevis lägga märke till att det var fullt av ambulanser och polisbilar här utanför hela dagen igår?
-Jag kan ha sovit. Eller varit i...dimman.
Gerdin såg frågande på Andersson,,som nu i vanlig ordning förväntades veta allt om cannabis för att han spelade gitarr i ett rockband. Han bestämde sig i samma ögonblick för att han vid tillfälle skulle be Gerdin berätta allt hon visste om fåglar.  Eftersom hon hade ett skatbo på huvudet.

Jag vill även passa på att göra lite reklam för en bokbloggstafett om boktips inför sommaren, som pågår idag och som jag deltar i. Jag publicerar mitt boktips kl 15. Den som ligger bakom stafetten är Sofie.http://filo-sofie.blogspot.com/?m=0

En smakebit på söndag anordnas vanligtvis av bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Idag är det dock Astrid Terese som håller i arrangemanget. Titta gärna in på hennes blogg för att se vad andra bokbloggare läser.

Gästblogg hos Liza

Idag gästbloggar jag hos Liza som driver bokbloggen I regnet. Liza låter varje lördag en bokbloggare gästblogga hos henne, för att skapa mer kärlek i bokbloggsvärlden. Så check it out!

Läs min gästblogg här.

Jag vill även påminna om bloggstafetten imorgon där bokbloggare tipsar om sommarläsning! Kl 15 kommer mitt inlägg.

Efter att ha tillbringat lördagförmiddagen med att träna, storhandla och plantera blommor, tänker jag nu krypa upp på min divan med en kopp te och läsa Falleri, fallera, falleralla, Carin Gerhardsens sista bok i serien om Hammarbypolisen.

Sjöwall & Wahlöö

När jag var på Akademibokhandeln för ett tag sedan, såg jag att det har kommit nya utgåvor av Maj Sjöwall och Per Wahlöös böcker om Martin Beck. Det finns totalt tio böcker i serien och författarparet som även var ett par privat, skrev nio av böckerna tillsammans. Under tiden de skrev den tionde boken, avled Per Wahlöö och Maj Sjöwall skrev då färdigt den boken själv.

Jag har läst två böcker i serien; Polis, polis, potatismos och Den skrattande polisen. Jag tyckte om båda, även om Den skrattande polisen kanske innehöll lite väl mycket hjärnsubstans på väggarna för min del. Jag kan dock tänka mig att läsa fler av böckerna i serien och funderar på att köpa några från den här upplagan. Jag tycker väldigt mycket om filmerna om Martin Beck, både de som baseras på de här böckerna, där Gösta Ekman spelar Martin Beck,  samt de nyare som baseras på karaktärerna från böckerna, med Peter Haber och Mikael Persbrandt.

Recension: Granne med döden

Bok: Granne med döden
Författare: Alex Marwood
Förlag: Modernista
Antal sidor: 360 sidor

Första meningen: Han ser på klockan och sväljer ner den sista klunken kaffe.

Story:
I ett gammalt hyreshus  i London, som håller på att förfalla, bor en brokig skara: Femtonåriga Cher som har rymt från sitt fosterhem, Hossein från Iran som försöker hitta sin plats i sin nya stad, den ensamme Thomas som försöker bli vän med alla sina grannar, Gerard som arbetar som musiklärare, den äldre damen Vesta som har bott i huset i många år, samt den nyinflyttade Collette. En av dem är en kallblodig mördare. Medans husets takpannor trillar av en efter en, avloppssystemet kraschar och en märklig doft börjar sprida sig i trappuppgången, söker mördaren sitt nästa offer och tvekar inte att slå till igen. Och igen.

Recension:
Det här är nog den äckligaste boken jag har läst. För det första är jag skräckslagen för råttor, jag kan knappt se en råtta på bild utan att få rysningar. Efter att ha läst den här boken, drömde jag mardrömmar om råttor stora som katter. Som grädde på moset, innehåller boken även styckade lik, kallblodiga mördare ich fula gubbar.

Det jag tycker om med boken, är att den påminner lite om Agatha Christies deckare, som jag läste mycket när jag var yngre; flera personer i samma hus och en av dem är mördaren. Jag tycker om när läsaren själv kan fundera och jag lyckades själv lista ut vem som var mördaren innan det visade sig i boken.

Ävn om flera av karaktärerna är trasiga själsligt, fattar jag tycke för flera av dem. Även om de har varit med om mycket jobbigt, har flera av dem en positiv syn på livet och på framtiden. Jag tyckte även mycket om slutet, men vill inte säga mer så jag spoilar något.

Sammanfattningsvis; en spännande deckare, som var lite seg i starten, men som sedan blev en riktig bladvändare. Dock drar allt det äckliga ner betyget. Jag skickar en tacksamhetstanke till Mia som avrådde från att äta samtidigt som jag läste boken.

Status i mina utmaningar 2015:
Granne med döden kommer vara min bok för maj månad i Spänningsutmaningen.