Filmrecension:Fifty shades of grey

Då kom jag iväg och såg filmen Fifty shades of grey,som baseras på boken med samma namn,skriven av E L James.

Fifty shades of grey handlar om litteraturstudenten Ana Steele som möter den äldre snygge och gåtfulla VD:n Christian Grey.Ana och Christian börjar träffas,men vad Ana inte känner till är att Christian inte är intresserad av ett förhållande utan vill bjuda in Ana till att bli hans underordnade partner i en sexuell relation,som inte liknar något Ana har kunnat föreställa sig ens i sina vildaste fantasier.

Jag kan förstå kritiken som har riktats mot både boken och filmen;att Fifty shades-fenomenet kan ge unga människor en felaktig bild av ett förhållande mellan två personer.Samtidigt är det här enbart en film/bok och folk tillägnar sig information på andra sätt och från andra kanaler också.Jag kan dock inte låta bli att bli orolig för unga människor som ser filmen och då tror att det är såhär det ska vara i en relation;man måste säga ja till saker man kanske egentligen inte vill i tron om att ens partner lämnar en annars.Det talas ofta om hur media och kultur ger folk en skev kroppsbild och skickar folk med en direktbiljett rakt ner i ätstörningsträsket.Om kroppar som framställs i media kan ge upphov till ätstörningar,kan en bok och en film som Fifty shades of grey ge en felaktig bild av hur det är att ha ett förhållande.

Precis som när jag läste böckerna, anser jag att Ana är överdrivet osäker och naiv,framförallt i början av serien.Hon är osäker inför Christian;stammar och försöker anpassa sig efter hans önskemål.I slutet av filmen blir hon mer självsäker och ställer krav på Christian.

Jag har tidigare skrivit här om de stereotypa könsrollerna som förekommer i böckerna.Dessa könsstereotyper förekommer även i filmen.Om E L James hade varit smart,hade hon bytt plats på könen i boken och låtit det vara en självsäker kvinna i kostym som förför en ung oerfaren och osäker man. Då hade jag upplevt att hon hade utmanat de traditionella könsrollerna. Här vill jag dock påpeka att det självklart aldrig i en relation är tillåtet att göra saker som den andre inte vill,oavsett vilket kön personerna i relationen har.Dock är mannen traditionellt sett, den starka och dominerande och kvinnan den svaga, och att "byta" kön på huvudkaraktärerna hade utmanat de traditionella könsrollerna.

Bitvis blir jag illa till mods av Christian och det blev jag även när jag läste boken.Han har en överlägsen inställning till Ana när han gång på gång pratar om bestraffning. Hans gåvor till Ana,känns som desperata mutor för att försöka "köpa" henne.Han är väldigt kontrollerande; vill veta vem hon ska träffa,bestämmer när hon ska äta och blir arg när Ana åker till Georgia utan honom.Jag irriterar mig mycket på honom.Det känns som om han anser att han har någon underlig rättighet att kontrollera Ana och han verkar totalt oförmögen att se saker ur andra människors perspektiv.Sättet han gång på gång talar om för Ana att han ska bestraffa henne om hon gör olika saker,synliggör att han är den dominante i relationen och att förhållandet de två emellan sker helt på hans villkor.

Handlingen i filmen är rapp.Det går snabbt framåt och mycket av dödtiden som kunde upplevas i boken är borta.

Slutet är väldigt effektfullt.Jag vill inte skriva mer än så om slutet,då jag inte vill spoila.

Artiklar som ger upphov till tankar:
Zandra Hedlund i Metro debatt

Isabelle Wahlf i Veckorevyn