Jag lovar och svär!

Under de senaste veckorna har läsningen gått väldigt trögt. Jag har påbörjat flera böcker som inte har fångat mig riktigt och valt att inte slutföra dem. De har inte tilltalat mig riktigt.

Jag har funderat på om det ligger hos mig. Om jag har för bråttom. Om jag har för höga krav på böckerna. Så fort det blir lite tråkigt, ledsnar jag. Att jag som skriver mycket själv, borde lära mig att hitta syftet med naturbeskrivningar och andra saker, som borde finnas med av någon anledning och inte bara för att det ska verka tjusigt.

Men av någon anledning går det inte. En del text som förekommer i vissa böcker förstår jag inte syftet med. Jag försöker hitta orsaken till att det finns med, men kan inte. Det kanske är jag som inte förstår. Det kanske är jag som läsare som inte är tillräckligt djup.

Det kan också vara det faktum att mitt huvud vill läsa något okomplicerat. Om jag är trött i huvudet vill jag att läsningen ska vara avkopplande, inte ansträngande.
Från och med idag ger jag mig själv ett löfte; jag ska läsa det jag vill läsa, inte det som jag tror att andra tycker att jag ska läsa.

Bra och dåliga böcker

Jag läser för tillfället Stephen Kings bok Att skriva, som ger tips på tillvägagångssätt för att skriva en bok.

Vid ett tillfälle i boken, skriver King om vikten av att läsa mycket om man vill bli en duktig författare. Han menar på att det är av stor vikt att även läsa texter som många anses vara "dåliga", då det går att lära sig mycket av dessa texter. Vidare listar King olika nivåer av författarskap; geniala författare, bra författare, habila författare och dåliga författare. Inom kategorin geniala författare finns bland andra William Shakespeare.

När jag läste detta, började jag fundera kring det där med bra och dåliga författare. Går det verkligen att säga att en författare är bra eller dålig? Är inte det enbart läsarens åsikt och något som kan variera från en läsare till en annan.

Jag håller med King om att vissa författare är genier, men vilka som är det och  vad som innebär att vara ett geni, kan ju olika personer tycka olika om. Vad är det som gör att Vredens druvor är ett mästerverk? Jag har förvisso inte läst den boken och kan inte uttala mig om den.

Ibland upplever jag att vissa böcker som är tröglästa enligt mig anses som fantastiska och att lättlästa böcker på något sätt inte känns tillräckligt fina. Jag tror att vilken sorts böcker man som läsare tycker om, handlar om vad man känner sig tilltalad av.

Vissa böcker kan ha budskap som inte framgår direkt utan som finns dolt bakom orden och den generella handlingen i boken. Alla förstår inte budskapet som finns bakom och då blir det så att dessa böcker med en underton som inte framgår direkt i texten, där författaren har tänkt flera varv extra och inte enbart ger budskap och slutsatser konkret, ses som bättre och därmed är författarna till de böckerna lite bättre. Kanske Shakespeare och Steinbeck, författaren bakom Vredens druvor, har tänkt sjutton varv extra när de är sina böcker och läsaren får gnugga de små grå för att förstå det fantastiska i böckerna, och därmed anses böckerna vara bra och författarna bakom vara genier.

Top ten tuesday: Karaktärer som älskar böcker

Då ska jag, för andra gången i mitt liv, delta i Top ten Tuesday. Detta arrangemang anordnas av bloggen The brook and the bokish och går ut på att varje deltagare gör en tio i topp lista över ett angivet ämne.

Den här veckan är uppgiften att göra en lista på Ten characters who are fellow book nerds, det villsäga tio karaktärer som är riktiga boknördar. Här är min lista:

1. Alaska Young i Looking for Alaska av John Green.
Jag börjar med en bok jag nyss läste ut. Alaska Young har hela sitt studentrum fullt med böcker. Det är böcker ÖVERALLT!

2. Toru Watanabe i Norwegian Wood av Haruki Murakami.
En av mina absoluta favoritböcker. Toru läser hela tiden om samma böcker. Han har fyra böcker som han varvar med att läsa om och om igen.

3. Ali i Väldigt sällan fin av Sami Said.
Ali börjar studera på universitetet och hänger sig helt åt att läsa böcker. Han föredrar böckerna framför andra människor.

4. Dash i Dash och Lilys utmaningsbok av David Levithan & Rachel Cohn:
Dash älskar att läsa och han älskar ord. Han har ett ordlexikon på sängbordet och slår varje kväll upp nya ord som han funderar kring.

5. Dante Quintana i Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Aliré Saenz.
Dante läser främst lyrik. Han lånar gärna ut sina lyrikböcker till sin nya vän Ari.

7. Daniel i Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.
Tioåriga Daniel hittar romanen Vindens skugga på ett gammalt bokantikvariat. Han sitter uppe en hel natt och läser ut boken och blir därefter besatt av boken och dess författare. Jag minns särskilt det tillfället när Daniel sitter uppe hela natten och läser. Där beskrivs riktig kärlek till böcker.

7. Gunnel och Majken i 1989-leva eller överleva av Linda Skugge & Sigrid Tollgård:
De här systrarna älskar att läsa böcker, älskar att diskutera böcker och älskar att hänga på bokantikvariat. Båda läser gärna böcker om feminism, samt böcker som har starka kvinnor som huvudpersoner.

8. Laura Brown i Timmarna av Michael Cunningham:
Här pratar vi en riktig bokmal som knappt gör något annat än läser böcker om dagarna. Det särskilda med den här boken är att den är uppbyggd kring tre parallella historier; Laura som läser boken Mrs Dalloway, författarinnan Virginia Wolf som skriver samma bok under 30-talet, samt den moderna nutidskvinnan Clarissa vars liv påminner väldigt mycket om Mrs Dalloways.

9. Hanna i Hon går igenom tavlan ut ur bilden av Johanna Nilsson:
Elvaåriga Hanna är utfryst i skolan och tar sin tillflykt till böckerna och till bilioteket. Hon älskar att trycka näsan mot gamla biblioteksböcker och känna doften av gamla böcker.

10. Nagasawa i Norwegian Wood av Haruki Murakami:
Nu blir det två karaktärer från samma bok, men jag kunde inte låta bli att ta med Nagasawa på den här listan. Det särskilda med honom är att han enbart läser böcker skrivna av författare som har varit döda i minst hundra år. Nagasawa bor på samma studenthem som huvudkaraktären Toru, och de lär känna varandra genom att börja samtala om böcker.

En skämskudde som blev något annat

Fredag igen och dags för Bokbloggsjerka hos Annika. Veckans fråga kommer ursprungligen från Sanna och lyder:

Har du någon riktigt nördig, udda eller till och med pinsam bok i hyllan (enligt dina egna kriterier, min anm.)?

Nu kanske mitt svar inte är exakt det svar folk förväntar sig att få på den här frågan.

Jag är en sådan person som när jag är på besök hos någon, gärna studerar vad vederbörande har i sin bokhylla. Det här beteende tror jag inte är ovanligt hos de som själva tycker om att läsa.Detta har resulterat i att jag är övertygad om att andra gör samma sak när de kommer hem till mig;  tittar efter vad jag har ståendes i bokhyllan.

Jag har böcker i min bokhylla som jag har skämts över att ha där. Fram tills för tio månader sedan skämdes jag över att ha ungdomsböcker ståendes i bokhyllan. Jag läser alla möjliga sorters böcker,  och ungdomsböcker tycker jag om att läsa då det fortfarande är ett förhållandevis nytt område för mig. Jag började läsa vuxenböcker som elvaåring och läste under många år inte en enda ungdomsbok, då jag ansåg att de var för enkla för mig och jag kunde läsa mer avancerade böcker än så.

Men på senare år har jag börjat återupptäcka ungdomslitteraturen på nytt, och jag tror att det beror på att jag missade en del när jag själv var "ungdom".Dock hade jag aldrig böcker som gick under kategorin Unga vuxna, ståendes framme i bokhyllan, utan de har legat i en låda i klädkammaren. Däremot har Strindbergs Hemsöborna stått i bokhyllan i flera år.Jag köpte boken för tio kronor på en loppmarknad enbart för att det skulle se snyggt ut att ha den i bokhyllan. Jag har aldrig läst den och kommer förmodligen inte att göra det heller.

Den som är observant kan se att jag inte ens har tagit bort plasten från boken.

För ungefär åtta månader sedan, i samband med att det hände en del andra saker i mitt liv, bestämde jag mig en dag för att jag inte längre orkade lägga energi på vad andra tyckte om mina intressen och om de böcker jag läste.Jag upptäckte att jag har skämts för saker jag har tyckt om i nästan hela mitt liv.I tonåren skämdes jag för min musiksmak, efter det skämdes jag för att jag tyckte om buskis med Stefan & Krister och som vuxen gömde jag böcker jag tyckte om.Sagt och gjort; ungdomsböckerna åkte upp ur lådan och in i hyllan. Ingen som har varit hemma hos mig sedan dess och tittat i min bokhylla, har gjort sig rolig över att de böckerna står där.

Så idag finns det ingen bok som det känns pinsamt att ha i bokhyllan. Sedan har jag en del lite udda böcker om musikhistoria, men det tar jag en annan gång:)

Om förväntningar

Jag har funderat lite kring förväntningar,och då främst förväntningar på böcker. Jag har förhållandevis nyligen läst tre böcker som jag hade ganska höga förväntningar på.Jag hade blivit tipsad om böckerna på bokbloggar samt på forum för böcker,där jag hade fått höra mycket gott om dem.

När jag läste alla tre böckerna skedde samma sak;jag blev besviken, och jag tror inte att jag blev besviken för att böckerna inte höll måttet, utan jag hade helt enkelt för höga förhoppningar efter att ha läst många lovord om dem.

De tre böckerna var:

Two boys kissing/ Världens längsta kyss - David Levithan:
Jag hade sett fram emot att läsa den här boken,då jag hade sett hyllningar av den lite överallt.

-Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs
Jag hade läst att inledningen skulle vara bland det finaste som någonsin har skrivits inom svensk litteratur. När jag hade kommit femtio sidor in i boken,undrade jag när det där fina skulle komma.Det visade sig att det redan hade varit.

Eleanor & Park- Rainbow Rowell
Den här boken har hyllats på många bokbloggar och och  jag tyckte om den.Den beskriver kärlek på ett väldigt vackert sett och innehåller flera fina citat.Men när jag hade läst färdigt boken,kände jag ungefär "jaha,var det inte mer än såhär?".

Jag tror att mina höga förväntningar på alla de här böckerna gjorde att jag trodde det skulle vara mycket mer än vad det var.Jag förväntade mig stordåd,men det blev inga stordåd.Jag undrar hur jag hade känt om jag inte hade vetat någonting om böckerna innan jag läste dem.Då kanske jag hade upplevt dem annorlunda.

Boken jag snart har läst färdigt; 1989 av Linda Skugge och Sigrid Tollgård hade jag aldrig hört talas om innan jag såg den i en bokhandel.Jag valde medvetet att inte googla på boken.Fler tankar kommer när jag har läst klart den.

We were liars

I morse började jag läsa We were liars av Emily Lockhart.Jag har sett fram emot att läsa boken länge,då jag har hört mycket gott om den på olika bokbloggar.Dock har jag aldrig vetat vad den handlar om,då även baksidetexten på boken är ganska hemlighetsfull.

Jag har nu läst snart 80 sidor och jag är helt fast. Boken är otroligt vacker och är skriven på ett lika fint sätt som Jellicoe road är skriven på.We were liars innehåller en väldigt stark kärlekshistoria och att läsa boken är som att kliva rakt in i minnet på huvudpersonen Cadence.Jag kan tänka mig att många som läser boken känner igen sig i Cadence;hennes obeskrivliga kärlek till en barndomsvän,känslan av att bli sviken av någon man tycker om,samt viljan aty ibland bara vilja försvinna in i böckernas värld.

Jag har inte kommit så långt i boken än och jag har hört att den ska sluta på ett överaskande sätt.Bokens inledande del har ju i alla fall blåst mig av stolel helt,så jag hoppas att det fortsätter på samma sätt.

På gång i oläst-högen

Jag tänkte berätta lite om vad jag tänker läsa härnäst. Jag har nu läst flera böcker i rad som alla har ett lite mörkare tema,så när jag är klar med de två jag läser nu,tänker jag läsa " Naomi och Elys kyssförbudslista" av David Levithan och Rachel Cohn.Jag tyckte väldigt mycket om huvudkaraktärerna i "Dash och Lilys utmaningsbok",som detta författarpar skrev tillsammans och blev dessutom inspirerad till att både baka småkakor och anteckna i en röd anteckningsbok av märket Moleskine,när jag läste den boken.Jag ser även fram emot att läsa en lite mer lättsam bok.

Jag ska även köra igång med "We were liars" av E. Lockheart.Jag har velat läsa den väldigt länge och såg att många bokbloggare hade den boken med på sina "bästa böcker jag läst under 2014-listor".När jag var i bokhandeln upptäckte jag att boken också finns på svenska,men jag bestämde mig för att läsa den på engelska,då ett av mina mål för 2015 är att läsa fler böcker på engelska.

Jag ska även ta mig an " Wuthering heighs" eller "Svindlande höjder", som den heter på svenska,av Emily Bronte.En klassiker jag har haft hemma länge,men som jag inte har läst.Jag har både den engelska och den svenska versionen av boken,så jag får se vilken jag väljer. Jag är rädd att den engelska blir lite svår om den är skriven på ett "gammaldags" språk,då jag inte är så van att läsa på engelska.