Om förväntningar

Jag har funderat lite kring förväntningar,och då främst förväntningar på böcker. Jag har förhållandevis nyligen läst tre böcker som jag hade ganska höga förväntningar på.Jag hade blivit tipsad om böckerna på bokbloggar samt på forum för böcker,där jag hade fått höra mycket gott om dem.

När jag läste alla tre böckerna skedde samma sak;jag blev besviken, och jag tror inte att jag blev besviken för att böckerna inte höll måttet, utan jag hade helt enkelt för höga förhoppningar efter att ha läst många lovord om dem.

De tre böckerna var:

Two boys kissing/ Världens längsta kyss - David Levithan:
Jag hade sett fram emot att läsa den här boken,då jag hade sett hyllningar av den lite överallt.

-Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs
Jag hade läst att inledningen skulle vara bland det finaste som någonsin har skrivits inom svensk litteratur. När jag hade kommit femtio sidor in i boken,undrade jag när det där fina skulle komma.Det visade sig att det redan hade varit.

Eleanor & Park- Rainbow Rowell
Den här boken har hyllats på många bokbloggar och och  jag tyckte om den.Den beskriver kärlek på ett väldigt vackert sett och innehåller flera fina citat.Men när jag hade läst färdigt boken,kände jag ungefär "jaha,var det inte mer än såhär?".

Jag tror att mina höga förväntningar på alla de här böckerna gjorde att jag trodde det skulle vara mycket mer än vad det var.Jag förväntade mig stordåd,men det blev inga stordåd.Jag undrar hur jag hade känt om jag inte hade vetat någonting om böckerna innan jag läste dem.Då kanske jag hade upplevt dem annorlunda.

Boken jag snart har läst färdigt; 1989 av Linda Skugge och Sigrid Tollgård hade jag aldrig hört talas om innan jag såg den i en bokhandel.Jag valde medvetet att inte googla på boken.Fler tankar kommer när jag har läst klart den.