Uppdatering av Bucketlist 2015

Det går ganska bra med min Bucketlist. Den här veckan har jag varit och hälsat på mina föräldrar utanför Malmköping, och jag lyckats beta av flera punkter på listan:

Besöka Grinda Glasscafé

Grinda Glasscafé är ett ställe utanför Flen i Sörmland, som gör egen glass som är hur god som helst. Jag ville verkligen åka dit förra sommaren, men det blev av någon anledning aldrig av. Den här sommaren blev det dock av. Jag tog en bägare med två kulor; kolagräddglass samt vit chokladglass. Det var hur gott som helst, särskilt kolaglassen.

Gå på stickcafé

Tydligen lite café-tema här:) I torsdags var jag och min mamma på stickcafé i en garnaffär i Malmköping. Det var väldigt trevligt! Vi höll på i två timmar och jag hann virka hur mycket som helst på min virkning jag hade med mig. Dessutom köpte jag garn och beskrivning till en stickad sjal. Den verkar ganska svår att sticka, men en av de äldre damerna som var med och stickade, talade om hur jag skulle göra, och jag hoppas jag fattar. Det återstår att se.

Hon som ägde affären hjälpte även min sexåriga syssling med hans broderi. Jag tycker det är lite coolt att ha en sexårig syssling som gilöar att handarbeta. Det är inte alla killar, eller tjejer heller för den delen, som har det som intresse.

Jag och en kompis funderar på att gå på stickcafé när det kör igång i höst i närheten av där vi bor.

Grilla marshmallows

I lördags när vi grillade, skulle vi grilla ananas till efterrätt. Då passade jag på att grilla marshmallows också. Jag älskar grillade marshmallows, men har av någon anledning inte ätit det på snart femton år. Smakade bra gjorde det i alla fall.

 

Sitta ute på balkongen en kväll och läsa

 

Det blev altanen och inte balkongen, men det får räknas ändå. Jag var mest fascinerad av att man var tvungen att ha på sig tjocktröja, varma leggings och strumpor för att inte frysa, och då är det ändå mitt i juli.

Såhär var jag klädd under "läskvällen"

 

Recension: Filmen Papertowns

Igår var jag och såg Paper Towns på bio. Här är min recension av filmen:

Film: Paper towns
Baserad på boken Paper Towns (Svensk titel: Pappersstäder), skriven av John Green
Regissör: Jake Schreier
Skådespelare: Nat Wolff, Cara Delevingne, Justice Smtih, Austin Abrams, Halston Sage

Story:
Quentin har varit hemligt kär i sin granne Margo i många år. En natt knackar Margo på hans fönster och ber Quentin följa med henne och utföra nio uppdrag; hon ska hämnas på de som har behandlat henne illa. Dagen efter är Margo spårlöst förvunnen. Dock upptäcker Quentin att hon har lämnat ledtrådar efter sig om var hon har tagit vägen. Quentin bestämmer sig för att hitta henne.

Recension:
Jag brukar ofta bli besviken när böcker ska omvandlas till filmer men filmatiseringen av Paper towns har lyckats bra. Slutet var inte riktigt detsamma som i boken, men jag anser att det här slutet också blev väldigt bra. Spontant kunde jag känna att slutet i filmen, nästan var bättre. Det kändes mer tänkvärt och positivt. Mer vill jag inte säga, så jag inte avslöjar för mycket.

Den främsta behållningen i både boken och filmen, är det stora persongalleriet. Det finns många karaktärer att tycka om. Nats två bästa kompisar är helt omöjliga att inte ta till sitt hjärta. Jag tycker även mycket om Margos bästa kompis Lacy. Även om hon kan verka aningen ytlig, märks det tydligt att hon har en inre önskan att bli sedd som den hon är och inte enbart som någon som är vacker.

Skildringen av Quentins kärlek till Margo, syns också tydligt i filmen; Hur han står i dörröppningen och ser på när Margo hoppar in i bilar och följer med kompisar, hur han studerar henne på avstånd i skolan när hon umgås med sin pojkvän, och framförallt hans ihärdiga försökt att hitta henne när hon har försvunnit.

Alla skådespelarna spelar sina roller bra, framförallt Cara Delevingne som spelar Margo. Hon följer för övrigt mig på Instagram, så det är nästan så att jag är kändis, hehe.

Looking for Alaska och Ett fall för Vera

Howdie howdie!

Efter att ha sett tv-serien Ett fall för Vera,  som har gått på fredagskvällar på SVT, har jag blivit lite sugen på att läsa Ann Cleaves böcker som serien baseras på. Även om jag tycker serien är lite otäck, skulle jag gärna vilja prova att läsa någon bok. Vid seriens början, hade jag lite svårt för Vera; jag upplevde henne som respektkös mot sina kollegor, men under seriens gång har jag börjat tycka om henne.

Jag såg även att Brenda Bethlyn som gör rollen som Vera, är påtänkt för en roll i Game of thrones. Jag är då den sista personen i världen som vare sig läst böckerna eller sett TV-serien Game of thrones, så jag vet inte vilken roll det är som hon eventuellt ska spela.

Brenda Bethlyn, som gör rollen som Vera

För övrigt har jag precis läst ut Looking for Alaska av John Green, men jag känner att jag vill vänta med att skriva en recension på den, då boken lämnade en del funderingar efter sig.

Då både TFiOS samt Papertowns har filmatiserats, misstänkte jag att Looking for Alaska också ska bli film. Och mycker riktigt; efter lite letande såg jag att den kommer på bio under 2016. Det verkar dock inte finnas någon trailer än, men jag hittade två filmaffischer:

Jag tycker den översta är snyggast, om nu någon som marknadsför filmen, eller någon annan för den delen, efterfrågar min åsikt.

Jag ska också troligtvis gå och se Papertows på bio imorgon, men det är inte helt säkert än.

Underground och quotes av Haruki Murakami

En av mina favoritförfattare är den japanske Haruki Murakami. Jag tycker alltid om huvudpersonerna i hans böcker och gillar hur han blandar surrealism med verklighet. Min favoritbok av honom är Norwegian wood, som dessutom är en av de bästa böcker jag har läst.

Haruki Murakamis senaste bok Underground har precis kommit ut i pocket. Det här är Murakamis första reportagebok eller faktabok, den hör genren heter non-fiction på engelska. I Underground skriver Murakami om en av de största terrorattentaten i mordern tid; en gasattack i Tunnelbanan i Tokyo som skedde 1995. Tolv personer omkom och tusentals skadades. I boken studerar Murakami händelsen och möter personer som var med då det skedde.

Bild lånad från Bokus

Jag skulle gärna vilja läsa den här boken och se hur Murakami skriver non-fiction.

Idag letade jag citat på internet, då jag  håller på att göra en vägg full med citat hemma och då hittade jag flera väldigt bra citat från Murakamis böcker. Jag tänkte dela med mig av några här nedan. Dessa kommer absolut att finnas med på min vägg. Alla citat nedan, och även bilden på Murakami, har jag lånat från Goodreads. Mina favoriter är de två första:)

If you only read the books that everyone else is reading, you can only think what everyone else is thinking.” ― Haruki Murakami, Norwegian Wood

If you can love someone with your whole heart, even one person, then there's salvation in life. Even if you can't get together with that person.” ― Haruki Murakami, 1Q84

I've always done whatever I felt like doing in life. People may try to stop me, and convince me I'm wrong, but I won't change.― Haruki Murakami, What I Talk About When I Talk About Running

I wasn't in love with her. And she didn't love me. For me the question of love was irrelevant. What I sought was the sense of being tossed about by some raging, savage force, in the midst of which lay something absolutely crucial. I had no idea what that was. But I wanted to thrust my hand right inside her body and touch it, whatever it was.― Haruki Murakami, South of the Border, West of the Suntags

In the world we live in, what we know and what we don't know are like Siamese twins, inseparable, existing in a state of confusion.― Haruki Murakami, Sputnik Sweetheart

Recension: Född fenomenal

Bok: Född fenomenal

Författare: Josephine Bornebusch
Förlag: ScandBook AB
Antal sidor: 262 sidor
Favoritkaraktär: Ruth

Första meningen: Om du läser det här är jag förmodligen redan död.

Story:
Ruth går i nian och är besatt av Anne Frank. Ruth har ofrivilligt råkat bli ansvarig för att anordna klassresa för sin minst sagt dysfunktionella klass. Ruth själv har alltid velat besöka Anne Franks hus i Amsterdam och ska försöka få klassen inklusive sin klasslärare snusk-Hasse som även liknar en uggla, att gå med på det. Dessutom börjar en av sportkillarna i klassen; Abbe att kasta blickar efter henne och hennes storebror råkar komma bort i Norge när han ska resa jorden runt.

Recension:
Den här boken kan egentligen sammanfattas med ett enda ord; humor. Jag läste den när jag satt på tåget och fick bita ihop flera gånger för att inte garva rakt ut. Igenom hela boken, satt jag och småskrattade. Boken är nämligen skriven på ett så otroligt roligt sätt och det händer humoristiska saker hela tiden.

Med risk för att låta fördomsfull, men jag trodde faktiskt inte att Josephine Bornebusch skulle skriva en sådan rolig bok. Dessutom är boken full med fakta, då Ruth är väldigt intresserad av historia och dessutom är "den mest allmänbildade i sin familj, om man frågar henne själv". När jag ska sammanfatta bokåret 2015, kommer nog den här boken vara given som "den största överraskningen" alternativt som den roligaste boken jag läst i år.

Även om själva intrigen är lite tunn, så vägs den upp av alla härliga karaktärer, framförallt alla spännande personer som går i Ruths klass. Här finns bland annat Ruths bästa kompis Magda, som gång på gång kallas in till rektorn för att hon går in i killarnas omklädningsrum, hästtjejen Janina och hennes bästis Kristina, som för övrigt ser ut som en häst, och Måns som vill bli rappare och haltar när han går, så alla ska tro att han har blivit skjuten i benet.

Jag rekommenderar verkligen Född fenomenal, framförallt till alla som vill skratta.

Hundraårige Allan i Malmköping

Idag har jag hängt en del i Malmköping. Jag har varit på något som kallas Bondend marknad, där lokala bönder säljer egenproducerade varor; till exempel ägg, honung och grönsaker. Jag köpte äppelmust, äppelmarmelad, egengjord glass och ägg direkt från frigåendd hönor. 

Hursomhelst; Malmköping är den stad där hundraårige Allan rymmer från sitt  äldreboende och åker ut på äventyr i Jonas Jonassons bok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. En bok jag lyckades läsa innan den blev superhypad och varenda människa skulle läsa den. Jag gillade boken, men tyckte inte lika mycket om filmen som kom förrförra julen.

Det ligger nämligen till så att Malmköping är väldigt stolta över att den boken delvis utspelar sig där. De har låtit trycka upp t-shirts med Allan på, har organiserat en vandring där man kan gå i hundraåringens fotspår och butiken systrarna Carlsson, där en bekant till mig har jobbat men det hör egentligen inte hit, har ett helt skyltfönster med saker relaterade till boken som de säljer. Förra året gjordes stor reklam för Allans pisstofflor, ett par tofflor inspirerade av skor som fanns förr i tiden som används av hela familjen när någon behövde ta på sig något på fötterna när vedebörande skulle gå ut på toaletten mitt i natten.

Jag kunde inte låta bli att köpa en stor knapp med säkerhetsnål som det stod Hundraåringens Malmköping på. Där dessa såldes gick det även att köpa Hundraåringens kokbok, men jag tänkte att någon måtta får det väl vara. Alla som köpte en sådan knapp, var tvungna att lova den äldre herren som sålde knapparna att sätta på sig den direkt, så han fick lite gratisreklam, hehe.

Här är lite bilder från marknaden och från hundraåringens Malmköping:

Här köpte jag äppelmarmeladen.

Svingod glass

Här köpte jag äppelmusten.

Systrarna Carlssons skyltfönster

Recension: Tusenskönor

Bok: Tusenskönor
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 398 sidor
Serie: Fredrika Bergman#2
Favoritkaraktär: Fredrika Bergman

Första meningen: Ängen med sin grönska och sina blommor, hade alltid varit hennes.

Story:
Det äldre paret Jakob och Marja Ahlbin hittas döda i sin lägenhet. Vid en första anblick ser det ut som att Jakob har skjutit sin hustru och därefter begått självmord. Kriminalkomissarie Alex Recht och hans utredningsgrupp tar sig an fallet, men när de studerar det äldre paret mer ingående, blir en hotbild mot Jakob tydlig, och misstankarna lutar mer mot att paret har blivit mördade. Samtidigt befinner sig en ung kvinna i Bangkok och någon gör allt för att klippa alla hennes band till sin omvärld.

Recension:
Jag läste den första boken om Fredrika Bergman för flera år sedan och upplevde den som lite mörk och obehaglig. Det var nog anledning till att det dröjde så lång tid innan jag läste nästkommande bok i serien.

Jag tyckte mycket om den här boken. Det kändes som att intrigerna var väldigt genomarbetade och genomtänka. Det kändes som att författaren har lagt ner tid på att göra research och varit noggrann med alla små detaljer.

Ibland i polisdeckare, kan jag uppleva att det finns ett väl genomarbetat mordfall, men när fallet ska lösas så bara plötsligt kommer någon på vem som är mördaren, fallet blir löst och läsaren får inte svar på alla frågor som har uppkommit under historiens gång. I Tusenskönor löstes fallet genom att utredningsgruppen grävde mer och mer och en efter en föll pusselbitarna på plats.

Det kändes även som att Kristina Ohlsson är påläst inom det hon skriver om. Jag läste om henne på internet och fick veta att hon har jobbat både på UD, samt med säkerhetfrågor särskilt inriktade mot Mellanösten, så det kan vara därför hon har mycket kunskap om de områdena.

Huvudpersonen Fredrika Bergman är en ensamstående kvinna över trettio, som är väldigt skicklig på sitt jobb och på att hantera kollegor som vill spela översittare, utan att hon är otrevlig mot någon. Jag upplever att karaktären Fredrika är en symbol för kvinnlig styrka inom svensk skönlitteratur; hon klarar sig på egen hand och är väldigt trygg i sig själv. Kristina Ohlsson säger i en intervju längst bak i boken att många kvinnliga kommissarier i svenska deckare är alkhoholiserade småbarsmammor och Fedrika därför skulle vara en motvikt till detta. Ur ett feministiskt perspektiv är detta en kvinna som visar att hon klarar sig själv och inte vill vara passiv i förhållande till någon man. Fredrika har vissa likheter med  karaktären Jana Berzelius i Emelie Schepps böcker.