Filmatiseringen av Cirkeln

Nästa vecka har första filmen i Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens triologi om Engelsfors,biopremiär.Första delen heter Cirkeln och filmen har samma namn.Böckerna handlar om den uppdiktade bruksorten Engelsfors,där det i princip inte händer någonting.Allt är grått och tråkigt. En natt när månen färgas röd blir sex tonårstjejer förda till Engelsfors nedlagda folkpark.Där får de veta att de alla är häxor med olika magiska krafter och måste samarbeta för att förhindra världens undergång.

Jag har läst alla tre böckerna i serien och tycket mycket om dem.Även om det förekommer en del magi,får läsaren även följa tjejerna i vardagen,med kompisar, kärlek,föräldrar och funderingar kring den egna identiteten behandlas.

Veckorevyns artikel om "Fifty shades"

I veckan delade flera av mina vänner på facebook en artikel som har publicerats på tidningen Veckorevyns hemsida. Tidningens sexrådgivare Isabelle Wahlf ger sin syn på Fifty shades-fenomenet och hävdar bland annat att relationen mellan Ana och Christian Grey visar på hur en man med ett exremt kontrollbehov mästrar över en ung osäker kvinna och att vissa av sekvenserna i boken är exempel på övervåld i nära relationer.

För den som inte känner till innehållet i Fifty shades-triologin;handlar den om den unga litteraturstudenten Ana Steele,som träffar den högst uppsatta chefen Christian Grey.Grey ger intryck av att vara en nästintill "perfekt" människa,något som enligt min mening inte existerar,vilket jag har skrivit om här. Där diskuterar jag även könsrollerna från stenåldern som förekommer i boken.Grey och Ana inleder en sexuell relation,där Grey kräver att vara dem dominanta parten.Ana ömsom skräms och ömsom fascineras över Greys extrema kontrollbehov och hans krav på vad Ana ska göra.

Jag vill inte diskutera Walhfs ståndpunkt närmare,men jag anser alltid att det är intressant att läsa olika åsikter kring samma fenomen,i det här fallet Fifty shades-triologin,och ville därför länka till artikeln här.

Soundtracket Fifty shades of grey

På fredag har filmen som baseras på boken Fifty shades of grey premiär.Jag håller för tillfället på att lyssna sönder soundtracket;Love me like you do med Elle Goulding.Jag tycker väldigt mycket om verserna.

Jag hade först inte tänkt gå och se filmen,men jag börjar bli mer och mer intresserad av att gå.Jag går så sällan på bio.Jag måste bara hitta någon att gå med.

Trasiga människor och spruckna själar

Veckans fråga på Kulturkollo är:
Vilka är de tre mest minnesvärda böcker/filmer om trasiga människor/spruckna själar du har läst/sett?

Här är mina svar:
-Hanna i Hon går genom tavlan,ut ur bilden av Johanna Nilsson:

När elvaåriga Hanna kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet,har hennes bästa kompis Karin börjat umgås med de tuffa tjejerna i klassen.Hanna lämnas ensam,utan vänner och blir mobbad av sina klasskamrater. Parallellt följs även Hanna när hon är 23 år gammal och befinner sig på sjukhus.

Jag läste den här boken första gången när jag var tolv år och blev helt knockad.Det här är en otroligt smärtsam och välskriven skildring av Hanna,både som barn och som vuxen.Jag har läst boken flera gånger och beskrivningen av Hannas ångest och självförakt har varje gång gjort att jag själv har börjat må dåligt.

Jade och Bell i Onda flickor av Alex Marwood:

Tolvåringarna Jade och Bell mördar av misstag en yngre flicka. I vuxen ålder har de fått nya identiteter och lever skilda liv,där ingen av deras bekanta känner till det fruktansvärda mordet. Av en slump möts de två dock igen och gamla känslor blommar upp.

Jag läste hela boken med en klump i magen.Den är obehaglig att läsa.Båda kvinnorna visar upp en glad och positiv sida utåt,men inuti bränner skammen och skulden.Författaren beskriver även paniken som hela tiden växer inom de två kvinnorna och slutet gör det inte mera trasigt.

Ingela i Den förtrollade prinsen av Inger Frimansson:

Unga Ingela blir sexuellt utnyttjad av sin pappa.Under en sommar på landet,träffar hon en jämnårig pojke och allt förändras.

Även denna bok lästes med en klump i magen. En nattsvart berättelse om Ingela som inte ser många ljuspunkter i livet.Pappan utnyttjar henne sexuellt och mamman visar inget större intresse för sin dotter. Ingela befinner sig i en väldigt utsatt situation. Boken innehåller dock även positiva glimtar då Ingela finner en vän i den jämnåriga pojken.

Månadssammanfattning:Januari

Lästa böcker i januari:
Orange is the new black-Piper Kerman
Rosengädda nästa!-Emma Hamberg
Foxfire-Joyce Carol Oates
Naomi & Elys kyssförbudslista-David Levithan & Rachel Cohn (ej med på bild)
We were liars-Emily Lockheart
Eleanor & Park-Rainbow Rowell
Tjockare än vatten-Carin Gerhardsen
Den stumma flickan-Michael Hjort & Hans Rosenfeldt

Antal lästa böcker:8 st,varav två stycken på engelska.

Antal lästa sidor:2180 st

Böcker jag kommer läsa igen:We were liars,Eleanor & Park.

Mest nöjd med denna månad:Att jag har läst så många böcker samt att jag har läst två böcker på engelska. Ett av mina mål för 2015 är att läsa tio böcker på engelska och där ligger jag bra till.

Nya författare denna månad:Piper Kerman,Emily Lockheart,Rainbow Rowell

Tjockare än vatten

Bok:Tjockare än vatten
Författare:Carin Gerhardsen
Förlag:Norstedts
Favoritkaraktär:Hedvig Gerdin

Jag deltar i Maries spänningsutmaning,som går ut på att man varje månad ska recensera en deckare och i slutet av månaden samlar hon ihop länkar till alla recensioner som deltagarna har gjort.

Min bok i januari månad är Tjockare än vatten,sjunde delen i Carin Gerhardsens serie om Conny Sjöberg och hans kollegor vid Hammarbypolisen,en bok som för övrigt har ett otroligt vackert omslag.

Flera dränkta katter hittas på olika ställen i Stockholm. Strax därefter dränks en psykolog hemma i sitt badkar.Mördaren har dessutom skurit tungan av sitt offer.Både kattmorden och fallet med den dränkta psykologen,hamnar hos Sjöberg och hans kollegor.

Jag har läst de tidigare delarna i serien om Hammarbypolisen och det jag uppskattar mest med böckerna,är att läsa om de olika polisernas privatliv. I varje bok är det någon av poliserna som är i fokus lite extra.I Tjockare än vatten,får Hedvig Gerdin mer utrymme än tidigare och läsaren får veta en hel del om hennes bakgrund,som det varit väldigt tyst om i de tidigare böckerna.Hedvig är min favoritkaraktär i den här serien,dels för att hon är väldigt klipsk och snabb i replikerna,men även för att hon visar upp en stor självsäkerher utåt men innerst inne är ganska ensam och längtar efter kärlek. Då Hedvig är min favoritkaraktär,kändes det förstås lite speciellt med den här boken,då hon får ganska mycket utrymme.

Som så många gånger förr när det gäller Gerhardsens böcker,blir jag besviken när berättelsen närmar sig sitt slut.I de tidigare delarna om Hammarbypolisen känns morden som sker,till en början väldigt spännande.Även böckernas baksidetexter utlovar kittlande spänning.Några exempel på huvudintriger från Gerhardsens tidigare böcker;två kvinnor som bägge levt under stor psykisk press under lång tid,försvinner spårlöst,en kvinna och hennes två små barn hittas mördade i en lägenhet samt en man som alla upplever som genomgod och som inte har en enda fiende,skjuts till döds i en park. Detta är tre huvudintriger från tre av Gerhardsens böcker och alla tre tilltalade mig till en början väldigt mycket.Men när historierna ska nystas upp,blir det enligt min åsikt,platt fall.Upplösningen känns "ihopslängd".

Detta sker även i Tjockare än vatten;Ett otäckt mord med några parallella händelser,ett rikt persongalleri och boken är en riktig bladvändare.Ända tills upplösningen nalkas. Då faller hela historien;det blir rörigt och läsaren får inte svar på alla frågor som har uppkommit.Det känns som om författaren har slängt ihop slutet,bara för att snabbt kunna avsluta boken.Detta är synd,då böckerna om Conny Sjöberg och hans kollegor vid Hammarbypolisen,alla består av starka inledningar,välskrivna intriger,ett rikt persongalleri och dessutom parallella historier till själva morden. Det ihopslängda avslutet gör inte resten av boken rättvisa.

Titta gärna in på Maries blogg för att läsa fler recensioner av deckare.

En smakebit på söndag:Stjärnor utan svindel

För tillfället läser jag Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs.Boken handlar om Spphie,en framgångsrik författare i trettioårsåldern,som bor med man och hundar i Stocksund.När Sophie är gäst i ett debattprogram i tv,träffar hon Kaja.Kaja är lesbisk,radikalfeminist och vänsteraktivist.Kaja förändrar hela Sophies liv.

Jag har inte kommit så långt i boken,men än så länge uppskattar jag det rika persongalleriet.Här finns gott om intressanta karaktärer.Jag kan dock tycka att det är tråkigt att författaren förstärker en del fördomar som kan finnas i samhället idag.

Smakbiten kommer från sidan 132,där Sophie hon berättar om sin nya väninna Kaja för sin man Lukas:

"Jag kastar mig inte på henne"
"Nähä.Då är det väl hon som kastar sig på dig då"."
"Gud,vad du är negativ!"
"Jag är inte negativ.Jag tror bara att du överskattar henne lite grann."
"Men hon är rolig!" hojtade jag."Till skillnad från alla blöjbytande festskvallrande hemmafruar som omger oss får jag ut någonting av att snacka med Kaja!Kan du inte vara lite glad för min skull över att jag har råkat träffa henne?".

Gå gärna in på Flukten fra virkeligheten för att läsa fler smakbitar.