En smakebit på söndag

Idag är det söndag och återigen dags för En smakebit på söndag. 

Jag har nyligen läst tre böcker i rad som inte tilltalade mig särskilt mycket. Jag tycker inte om att benämna böcker som bra eller dåliga.En bok jag tycker om,är totalt ointressant för någon annan och vice versa. Men de här böckerna tilltalade som sagt inte mig.

Jag hoppas verkligen att jag ska få ut något av de böcker jag läser nu.För tillfället läser jag 1989 av Linda Skugge och Sigrid Tollgård.Jag hade inte hört talas om den här boken förrän jag såg den stå frontad i en bokhandel.Jag blev intresserad av den då jag är född år 1989.På baksidan stod bland annat följande:

Eller så är det här en kärlekshistoria där flickan och pojken kommunicerar genom musiken.Möjligen är det en kärleksförklaring till böcker och musik.

Dessa två meningar räckte för att övertyga mig att köpa den.Jag tycker väldigt mycket om karaktärer som tycker om att lyssna på musik och läsa böcker och tolkade baksidetexten som att den typen av karaktärer förekommer här.

I 1989 får vi följa tvillingarna Gunnel och Majken,som båda älskar böcker.De får veta att deras mamma Wenche har dött i ett skidspår i Norge.När systrarna börjar forska i moderns mystiska död,leder en gästbok från ett vandrarhem dem till mitten av 1980-talet,då två familjer firade påsk på vandrarhemmet. Dessa familjer visar sig vara ett gäng sorgliga själar,vars liv har kantats av sorg,svek,missbruk och övergrepp.

Smakbiten kommer från sidan 18,där läsaren för första gången får stiftar bekantskap med Gunnel och Majken:

Gunnel och Majken gick ofta att finna i fönstret på café Copacabana i Hornstull och de pratade nästan uteslutande om böcker som de läste. Majken fiskade upp Julian Barnes The sense of an ending och systrarna började en passionerad utläggning om hur näst intill perfekt denna bok var.Vartena ord var magiskt och det var vackert att den handlade om en äldre man som summerar sitt liv.
Jag älskar att han är sådär brudig,sa Gunnel och pratade som vanligt alldeles för högt.Han är ju exakt likadan som alla brudar som bara "Stefan ändrade just sin status på facebook till att han lyssnar på Lykke Li och vi lyssnade på hennes I follow rivers igår,vad betyder det".Så gör ju bara tjejer,men så är den här brittiska mannen så!Visst är det fantastiskt!

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten, för att se vad andra bokbloggare läser.

Stjärnor utan svindel

Bok:Stjärnor utan svindel
Författare:Louise Boije af Gennäs
Förlag:Norstedts
Favoritkaraktär:Kaja

Sophie är en framgångsrik författare i trettioårsåldern och bor tillsammans med sin man Lucas i en villa i Stocksund.Hennes och makens umgängeskrets består främst av konservativa par i samma ålder som har det gott ställt ekononiskt.När Sophie deltar i ett debattprogram i tv,träffar hon Kaja,en lesbisk radikalfeminist.Sophie blir snart förälskad i Kaja och hela hennes tillvaro kommer i gungning.

Här finns ett stort persongalleri bland alla karaktärer. Kaja har flera vänner med härliga personligheter, bland annat hennes inneboende Liza och kompisen Laban.Även flera av Sophies vänner är riktigt sprudlande och ger berättelsen energi;Sophies kompis Björn,den eviga singeln Baby samt engelska Sassa.

Jag får en känsla av att läsa direkt ur författarens egna dagbok när jag läser boken.Det sägs att boken beskriver Boije af Gennäs förhållande med författaren Mian Lodalen,och det kan förklara känslan av dagbok som uppstår när jag läser Stjärnor utan svindel.

En del händelser som sker i boken är inte väsentliga alls, exempelvis Sophies möte med sin gamla klasskamrat Nina och mötet angående ett samarbete mellan riksdagspartierna. Dessa händelser gör att boken känns som en dagbok över författarens liv;att hon enbart har skrivt ner händelser som har skett i hennes liv,som inte fyller någon funktion för intrigerna.Detta gjorde att boken blev väldigt lång,i slutet hade jag hunnit tröttna på den.

Att bokblogga

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka är:

Var och hur författar du dina blogginlägg?

Min blogg är fortfarande ny;jag startade den under de sista dagarna av 2014,så bloggen är bara cirka en och en halv månad gammal.Jag tycker det svåraste med bloggen är att hitta tid till att blogga.Jag jobbar långa dagar på vardagar och när jag kommer hem vill jag även ha lite tid till eget novellskrivande,träning,meditation med mera.Men jag hoppas få bättre rutin på det,ju mer van jag blir att blogga.Men om någon har tips på hur man lättare får in rutinen att blogga på vardagar,är alla tips välkomna!

När jag skriver,sätter jag mig alltid med min telefon i ett särskilt hörn i min soffa hemma och tar en filt över benen,då jag är väldigt frusen av mig.Hitills har jag alltid bloggat från mobilen.

Jag har än så länge haft problem med att komma på ämnen att skriva om.Jag funderar väldigt mycket,både över livet,men även mycket om böcker och skriver gärna om mina egna tankar kring böcker eller något annat kulturellt.Jag skriver inte så mycket om nya utgivningar och sådant,då jag faktiskt inte har stenkoll på sådant.

När jag startade bloggen ville jag främst ha den som läsjournal för min egen skull och inte känna mig stressad över att producera inlägg på löpande band,då jag har haft stressrelaterade problem tidigare i livet.Dock tycker jag det är väldigt roligt att få kommentarer på mina inlägg och jag har upptäckt flera andra bokbloggar genom utmaningar som anordnas på olika bloggar.

Filmrecension:Fifty shades of grey

Då kom jag iväg och såg filmen Fifty shades of grey,som baseras på boken med samma namn,skriven av E L James.

Fifty shades of grey handlar om litteraturstudenten Ana Steele som möter den äldre snygge och gåtfulla VD:n Christian Grey.Ana och Christian börjar träffas,men vad Ana inte känner till är att Christian inte är intresserad av ett förhållande utan vill bjuda in Ana till att bli hans underordnade partner i en sexuell relation,som inte liknar något Ana har kunnat föreställa sig ens i sina vildaste fantasier.

Jag kan förstå kritiken som har riktats mot både boken och filmen;att Fifty shades-fenomenet kan ge unga människor en felaktig bild av ett förhållande mellan två personer.Samtidigt är det här enbart en film/bok och folk tillägnar sig information på andra sätt och från andra kanaler också.Jag kan dock inte låta bli att bli orolig för unga människor som ser filmen och då tror att det är såhär det ska vara i en relation;man måste säga ja till saker man kanske egentligen inte vill i tron om att ens partner lämnar en annars.Det talas ofta om hur media och kultur ger folk en skev kroppsbild och skickar folk med en direktbiljett rakt ner i ätstörningsträsket.Om kroppar som framställs i media kan ge upphov till ätstörningar,kan en bok och en film som Fifty shades of grey ge en felaktig bild av hur det är att ha ett förhållande.

Precis som när jag läste böckerna, anser jag att Ana är överdrivet osäker och naiv,framförallt i början av serien.Hon är osäker inför Christian;stammar och försöker anpassa sig efter hans önskemål.I slutet av filmen blir hon mer självsäker och ställer krav på Christian.

Jag har tidigare skrivit här om de stereotypa könsrollerna som förekommer i böckerna.Dessa könsstereotyper förekommer även i filmen.Om E L James hade varit smart,hade hon bytt plats på könen i boken och låtit det vara en självsäker kvinna i kostym som förför en ung oerfaren och osäker man. Då hade jag upplevt att hon hade utmanat de traditionella könsrollerna. Här vill jag dock påpeka att det självklart aldrig i en relation är tillåtet att göra saker som den andre inte vill,oavsett vilket kön personerna i relationen har.Dock är mannen traditionellt sett, den starka och dominerande och kvinnan den svaga, och att "byta" kön på huvudkaraktärerna hade utmanat de traditionella könsrollerna.

Bitvis blir jag illa till mods av Christian och det blev jag även när jag läste boken.Han har en överlägsen inställning till Ana när han gång på gång pratar om bestraffning. Hans gåvor till Ana,känns som desperata mutor för att försöka "köpa" henne.Han är väldigt kontrollerande; vill veta vem hon ska träffa,bestämmer när hon ska äta och blir arg när Ana åker till Georgia utan honom.Jag irriterar mig mycket på honom.Det känns som om han anser att han har någon underlig rättighet att kontrollera Ana och han verkar totalt oförmögen att se saker ur andra människors perspektiv.Sättet han gång på gång talar om för Ana att han ska bestraffa henne om hon gör olika saker,synliggör att han är den dominante i relationen och att förhållandet de två emellan sker helt på hans villkor.

Handlingen i filmen är rapp.Det går snabbt framåt och mycket av dödtiden som kunde upplevas i boken är borta.

Slutet är väldigt effektfullt.Jag vill inte skriva mer än så om slutet,då jag inte vill spoila.

Artiklar som ger upphov till tankar:
Zandra Hedlund i Metro debatt

Isabelle Wahlf i Veckorevyn

Idrott i centrum

Veckans tema på Kulturkollo är böcker med idrottsinriktning.Då jag har sysslat med flera olika idrotter och främst med löpning,har jag läst några romaner som handlar om idrott.Jag har även läst mycket om träningsanorexi samt om ortotexi,och även gjort specialarbeten i skolan om dessa sjukdomar,har jag även läst böcker som handlar om idrott i dessa sammanhang.

Här är mina tips på böcker med idrottsinriktning.

Maos sista dansare-Li Cunxin.Li växer upp i en fattig men kärleksfull familj i Kina.Som elvaåring får han möjlighet att lämna detta bakom sig,när han en av få som får möjlighet att studera balett vid dansakademin i Peking.
Den här boken är otroligt vacker och kan verkligen rekommenderas. En berättelse om en klassresa.

Ett år av magiskt löpande-Kenneth Gysing:Gysing är journalist och har här samlat sina bästa krönikor han har skrivit i löpartidningen Runners World.
Han skriver på ett väldigt humoristiskt och lättläst sätt.Den här boken kan läsas även av den som inte är idrottsintresserad.

Genom helvetet-Tina Nordlund:Under början av 2000-talet var Tina Nordlund Sveriges bästa fotbollsspelare.Men bakom den perfekta fasaden döljde sig anorexi,depression och en besatthet av perfektionism.
En stark bok om fotboll och om anorexi.

Som Zlatan fast bättre-Niclas Christofer:
Femtonåriga Simon har precis kommit in på ett fotbollsgymnasium och är ett steg närmare sin dröm om att bli fotbollsproffs.Simon får dock för sig att han ska bli en bättre fotbollsspelare om han går ner i vikt och är snart fast i anorexiträsket.
Jag har inte läst den här boken själv,men vill gärna göra det.Jag känner inte till så många böcker som handlar om killar med ätstörningar.

2008 gick det en tv-serie på SVT som handlade om ett damfotbollslag.Jag tyvkte mycket om serien,men kommer tyvärr inte ihåg vad den hette.Man fick följa fotbollslaget på träningar och så,men tittarna fick även följa flera av tjejerna privat. Några av skådespelarna i serien var; Julia Duvenius,Melina Kinnaman och Livia Millhagen.Bra serie,tyvärr kommer jag inte ihåg vad den hette.

En smakebit på söndag

Idag är det söndag.Jag har varit ute och promenerat i solen samt fixat lite hemma.Jag har även hunnit börja läsa min nya bok;en present till mig själv för att jag har gjort så bra ifrån mig på jobbet den här veckan.

Min nya bok heter Väldigt sällan fin och är skriven av Sami Said.Boken handlar om Noha som när boken börjar precis har lämnat sitt föräldrahem för att studera i Linköping.Föräldrarna är muslimer och kommer från Eritrea och de vill att Noha ska vara stolt över sitt ursprung.I Linköping träffar Noha två personer som kommer att förädra hans liv för all framtid:Fredrik,som konverterar till islam, och Anna,en självsäker bohem.

Då jag precis har börjat läsa boken,låter jag smakbiten komma från första stycket på första sidan:

Jag gillar inte avsked.Det blir heller inte bättre av att ha andras avsked nära inpå.Man ser deras naturliga uppträdande, enkelheten,de måttfulla ömhetsbetygelserna,med vilken självklarhet de hanterar situationen. Och så ser man på oss.Vi vet inte vad vi håller på med och vår osäkerhet skiner igenom.Min far,min mor,min lillebror och min lillasyster och en konstlad fysisk närhet som vi annars brukar klara oss utan. 

Gå gärna in på Flukten fra virkeligheten, för att se vad andra bokbloggare läser.

Lyrik

Kulturkollo har tema lyrik denna vecka. Uppgiften är att välja en dikt, en sångtext och en poet/textförfattare som betyder mycket för mig personligen.Jag tyckte det var svårt att välja enbart en i två av kategorierna,men här är mina val:

En poet/textförfattare:
Jag läser väldigt lite poesi,men en poet jag har tyckt om sedan jag var barn är Karin Boye.Jag upptäckte henne när jag var elva år och kände redan då att hon kunde konsten att beskriva känslor så som jag upplevde dem.
Jag lyssnar även mycket på musik,och först hade jag tänkt välja Ulf Lundell som favorittextförfattare,då jag tycker om hans sätt att beskriva olycklig kärlek på ett osentimentalt sätt,men tyvärr Uffe;du blir bräddad av Boye.Hennes dikter träffar rakt i solar plexus.

En dikt:
Under de senaste veckorna har jag blivit sugen på att börja skriva dikter/verser.Jag har alltid tyckt om att skriva och skriver för tillfället en del noveller,men jag har aldrig provat på att skriva dikter.På senaste tiden har jag dock funderat på att prova. Det skulle även vara intressant att hitta något forum för folk som skriver på internet och på så sätt få kontakt med andra som skriver.
Men nog om mig.En kollega till mig skriver mycket på vers och för lite sedan läste jag en vers skriven av henne som blåste mig av stolen.Den vill jag dock inte lägga ut här utan hennes tillåtelse.
Men trots det,är min favoritdikt alla kategorier Sköldmön av Karin Boye.När jag var yngre tänkte jag att dikten handlade om kärlek.När jag för första gången i mitt liv blev riktigt förälskad,minns jag att jag tänkte:"nu förstår jag Sköldmön".Jag tänkte att det var riktig kärlek med någon som står bredvid dig och slåss för din skull. Nu som vuxen tänker jag att dikten har samma innebörd,men att den likagärna kan symbolisera vänskap.Den kan även spegla en person som drömmer om en annan människa som alltid finns där i vått och torrt,men som saknar en sådan person i sitt liv, då dikten slutar Så drömde jag inatt.

En sångtext:
Svårt,då jag lyssnar mycket på musik och särskilt lyssnar på texterna. Mitt val blir Underbar med Fronda,från en musikgenre jag vanligtvis inte lyssnar på.Gripande text i verserna och en refräng som alla människor borde lära sig utantill:

Du är vacker som du är
Du måste vara den du var
Det är knappast fel på dig
Det är fel på hur världen är idag
Så knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dem om att de har fel och du är underbar

Låten släpptes i samarbete med riksföreningen anorexi/bulimikontakt. Länk till hemsida