Recension: Grey (eller hur jag föll för honom)

Bok: Grey
Författare: E L James
Förlag: Arrow books
Antal sidor: 559 sidor
Favoritkaraktär: Kate

Första meningen: I have three cars.

Story:
För den som inte känner till det, har författaren E L James skrikunnat siologin Fifty shades of grey, som handlar om den unga sförfattarenastasia Steeles möte med den äldre och gåtfulle vd:n Christian Grey. Grey är inte intresserad av att ha ett kärkeksförhållande, utan vill enbart ha en sexuell relation med Anastasia, där han är den dominante och hon är den undergivna. I triologin skildras historien ur Anastasias perspektiv. I den här boken, är det Christian som fungerar som berättare, och ger sin version av hans och Anastasias relation.

Recension:
Jag har tidigare recenserat filmen som baseras på den första boken i serien, och har då kritiserat de stereotypa könsrollerna som förekommer i boken. Mina tidigare tankar om Fifty shades of grey finns att läsa här och här. Kvinnan är den passiva och mannen är sen som agerar och dominerar. E L James skulle ha gjort tvärtom när det gäller rollfördelningen; det skulle ha varit en ung osäker manlig student som träffade en kvinnlig vd klädd i kritstrecksrandig dräkt, med intresse för att vara dominant i en sexuell relation. Om E L James hade velat skriva en bok som låg ännu mer i tiden, hade hon kunnat skriva om en relation mellan två kvinnor eller två män.

För övrigt anser jag att det här är ungefär samma bok som den första boken i serien, bortsett från att händelserna här skildras ur Christians perspektiv. Jag har även relativt nyligen sett filmen som första boken baseras på, och hade därför handlingsförloppet färskt i minnet. Dock var det några år sedan jag läste boken, och det var spännande att få återuppleva vissa scener från första boken som inte var med i filmen, på nytt.

Genom den här boken, får läsaren möjlighet att lära känna Christian bättre. Det framkommer även mer information om hans barndom och om vad som har hänt i hans liv innan han träffade Anastasia.

Dock blir jag inte klok på denne Christian Grey. Sedan jag hade läst klart boken har jag funderat en del på honom och kan inte bestämma mig för vad jag tycker om honom. Ibland blir jag irriterad då jag upplever honom som dominerande och arrogant, samt att han innehar en kvinnosyn som härstammar från stenåldern. Dessutom använder han många grova ord. Ibland ville jag dock bara krama om honom och det är beundrandsvärt att han har gått igenom så mycket i livet och ändå lyckats bli en framgångsrik VD. Min irritation på Christian påverkar dock min upplevelse av hela boken: då jag irriterade mig på honom, kändes det som att läsupplevelsen blev lite sämre. Dock upplevde jag när jag läste del två och del tre i serien, att han förändrades och blev mer kärleksfull ju mer tiden gick, och jag började tycka allt bättre om honom. Han visar verkligen då att han älskar Ana och att han är väldigt mån om sina yngre syskon, Mia och Elliot. Därför tror jag att jag kommer fortsätta läsa den här bokserien, då jag tror att

jag kommer att tycka bättre om Christian i nästkommande bok. Och om E L James, eller någon annan för den delen, skriver en liknande bok om en osäker man som möter en självsäker kvinna, då läser jag den gärna också.

Trots att det var en vecka sedan jag läste ut boken, har jag inte kunnat sluta fundera på Christian Grey. Detta får mig att medge att E L James har lyckats skapa karaktärer som inte lämnar läsaren när boken slås igen, och den förmågan är något jag värdesätter högt hos en författare.

När boken precis var utläst, var jag irriterad på Christian, men ju mer jag tänker på honom,desto mer börjar jag tycka om honom. Hatten av för författaren Erica Leonard James;du har skapat en karaktär som jag har gått och tänkt på i flera dagar:)