Recension: Jag ger dig solen

Bok: Jag ger dig solen
Författare: Jandy Nelson
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 397 sidor

Första meningen: Det är såhär allt börjar.

Story:
Tvillingarna Jude och Noah är tretton år. Noah älskar att måla, men har inte en enda vän. Jude har många kompisar och ägnar dagarna åt att surfa i höga vågor. Då flyttar den jämnårige killen Brian in i huset bredvid och förändrar tvillingarnas liv, framförallt Noahs. Dock så inträffar en tragedi, som splittrar Jude och Noahs familj. Tre år senare har Noah slutat måla och har väldigt många vänner. Jude däremot, är helt ensam och kämpar febrilt för att få ihop den splittrade familjen.

Recension:
Vartannat kapitel är Noahs och vartannat är Judes. I Noahs kapitel får vi följa honom när han är tretton år och i Judes kapitel får vi följa henne när hon är sexton, det vill säga i nutid. Genom att lägga upp boken så, målas det sakta upp en bild för läsaren om vad som har hänt i familjen.

Jag tycker bäst om Noahs kapitel. Hans smärta och längtan efter kärlek, känns äkta. Jude som karaktär känns aningen tillgjord; till en början är hon för perfekt och sedan förvandlas hon till en ensam hypokondriker som dessutom kan få kontakt med de döda. Även några av tjejerna i "bålgetinggänget" känns tillgjorda och stereotypa.

Det jag tycker bäst om med boken är hur författaren beskriver känslan av att vara förälskad för första gången. Känslan av att längta och även känslan av att få sitt hjärta krossat. Här lindar Jandy Nelson inte in något i bomull, utan går rakt på sak och det är väldigt bra gjort.

Konst och målande utgör en stor del av boken. Dock är det inget problem för någon som inte kan ett dugg om konst, att följa med. Både Noah och Jude har en stor kärlek för att skapa och det är nästan så att man själv blir inspirerad till att börja måla, när Nelson beskriver känslan av att hålla i en pensel och att kunna uttrycka sina tankar genom att göra en målning eller en skulptur av sten.

Jag ger dig solen är en fin bok med ett vackert språk, även om jag ansåg att vissa av karaktärerna var tillgjorda.  Jag kan dock tänka mig att läsa Nelsons första bok; Himlen börjar här.