Recension: Antiloper av Ester Roxberg

Bok: Antiloper

Författare: Ester Roxberg
Förlag: X publishing
Antal sidor: 217 sid
Favoritkaraktär: Astrid

Finns att köpa på Bokus och på Adlibris.

Första meningen: Har du tänkt på att vi nog aldrig hade lärt känna varandra, om vi inte hade blivit det udda par dom blev över, om det inte hade blivit du som stod framför mig den där första dagen på gymnasiet.

Story:

Astrid och Ellen bor i en liten stad och de lär känna varandra under första dagen i gymnasiet. De är ganska olika; Astrid lyssnar på indierock och drömmer om att bli rockstjärna precis som sin stora idol PJ Harvey. Ellen är duktig i friidrott, snygg och populär hos killarna. Ändå blir Astrid och Ellen oskiljaktiga. Men på vårterminen i trean går Ellen in i en djup depression och försvinner längre och längre bort från Astrid, som hjälplöst bara kan se på. Astrid slits mellan att ställa upp för den deprimerade Ellen och att följa sina egna drömmar om att lämna den lilla byn de bor i och bli artist. 

Recension:

Huvudpersonerna påminner delvis om systrarna Mary och Anne i Kristin Ljungqvists Kaninhjärta; den ena är en grubblare som inte märks så mycket, den andra är populär och socialt skicklig samtidigt som det är alldeles becksvart inuti. Jag tycker om hur Astrid och Ellens vänskap beskrivs precis som jag tyckte om relationen mellan Mary och Anne.Astrid introducerar Ellen för ny musik och Ellen drar med Astrid till miljöer som är nya för henne.

Författaren lyckas väl med att beskriva hur Astrid slits mellan att vara en god vän åt Ellen, och att hänge sig mer åt sitt eget liv. Författaren lyckas även med att beskriva de dubbla bilderna som en person med depression kan ge.Ellen pendlar mellan att ligga hemma i sängen utan att varken äta eller sova, och att dyka upp på en fest och dansa så att alla killar blir exalterade. Boken visar även att en person som utåt sett ser ut att ha allt, kan må väldigt dåligt inombords.

Det förekommer mycket musik i Boken. Astrids största idol är PJ Harvey och flera textrader från hennes låtar finns med.Det förekommer även några spellistor. Redan på första sidan nämns gruppen Kents album Hagnesta Hill, och för mig som har lyssnat mycket på Kent gör detta förstås boken tilltalande direkt.

Det enda som jag stör mig på är de tillfällena då Astrid inbillar sig att hon träffar PJ Harvey.Det känns som en tafatt parodi på en fantasyroman. Annars tyckte jag mycket om boken. Jag läste hela på cirka 1, 5 timme.