Analys:Väldigt sällan fin- Sami Said

Bok:Väldigt sällan fin
Författare:Sami Said
Förlag:Natur & Kultur
Antal sidor: 332 sid
Har tidigare läst böcker av denna författare: Nej
Favoritkaraktär:Noha

Första meningen: Jag gillar inte avsked.

Story:
Noha,som är i tjugoårsåldern, har lämnat sitt föräldrahem för att studera i Linköping.Föräldrarna är muslimer och kommer från Eritrea och de vill att Noha ska vara stolt över sitt ursprung.I Linköping träffar Noha två personer som kommer att förädra hans liv för all framtid:Fredrik,som konverterar till islam, och Anna,en självsäker bohem.När Nohas farfar går bort och Noha tvingas återvända till Eritrea,försöker han att finna sig själv och sin plats i livet.

Recension:
Jag tycker väldigt mycket om Sami Saids sätt att beskriva Nohas ensamhet och hans utanförskap.Han behöver inte skriva rakt ut att Noha är en ensamvarg, utan han beskriver händelser på ett sätt som gör att läsaren förstår att Noha inte har några vänner och känner sig malplacerad i sitt studentrum.Studentlivet beskrivs ofta som den roligaste tiden i en människas liv, men om man som Noha inte är intresserad av att festa och har svårt för sociala koder,kan livet i en studentkorridor vara väldigt påfrestande.

När Noha åker till Eritrea blir boken väldigt trög att läsa.Språket flyter inte lika bra som det gjorde i första delen av boken.

Nohas liv förändras totalt när han möter Fredrik och Anna.Särskilt Annas liv är en total konstrast till Nohas.Det är mäktigt att en människa kan påverkas så mycket av en annan människa, att man lär sig så mycket nya saker om sig själv och får upp ögonen för främmande aspekter av livet.Det är verkligen utvecklande att lära känna nya miljöer och personer.Detta har Sami Said tydligt speglat i den här berättelsen.

Utmaningar 2015:
Ny författare för mig, så jag kan bocka av ytterligare en författare på min boktolva.