En smakebit på söndag: Kaninhjärta

Idag är det söndag och dags för En smakebit på söndag.Jag ska idag se till att ta en riktigt lång lässtund i soffan idag,det känner jag att jag är värd.

För tillfället läser jag Kaninhjärta av Christin Ljungqvist.Jag började läsa den igår och läste 100 sidor i ett nafs,så den var väldigt lätt att komma in i.

Boken handlar om de sjuttonåriga enäggstvillingarna Mary och Anne.Mary är den trasiga; söker bekräftelse i natten genom att förföra killar, och sticker nålar i armarna för att hon tycker det är skönt.Anne är grubblaren; samlar på ord hon tycker om och sneglar i hemlighet på andra kvinnor.Tillsammans utgör systrarna ett medium; spöken talar genom Mary och Anne är den som hör rösterna. De blir en del av en medial grupp som söker efter en försvunnen flicka och detta splittrar systrarna; Mary vill hitta flickan till varje pris, medans Anne känner sig osäkervill ta avstånd från kontakten med spökena.

Mary lyssnar väldigt mycket på gruppen Kent och boken är full av citat från gruppens låtar.För mig som har lyssnat mycket på Kent och framförallt gjorde det under tonåren,gör det att boken blir extra intressant.

Smakbiten kommer från sid 156, då Anne har börjat känna att Mary går upp helt i fallet med den försvunna flickan. Systrarna är på väg hem till sin mamma efter att ha bott i sin pappas lägenhet ett tag:

Anne satt vriden på sätet och tittade tills Mary drog i henne och frågade vad glor du efter?Mary var på hemskt humör.Anne hade fått skämmas för henne under spårvagnsfärden och skulle förmodligen få skämmas för henne under tågfärden också,och bussfärden,och promenaden mellan busshållplatsen och huset där mamma väntade.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Bokmöte på tunnelbanan

Idag är det 28 februari och jag har namnsdag.Ikväll ska jag se Melodifestivalen,där min gamla idol Måns Zelmerlöw deltar. Jag fullkomligt älskade Måns Zelmerlöw och hans musik när jag gick på gymnasiet,hehe.

Igår kväll när jag satt på tunnelbanan och läste en sönderläst pocketbok,klev en man på vid Östermalmstorg,och satte sig på sätet mittemot mig.Jag skulle tro att han var i sextioårsåldern.Efter en stund,lutar han sig fram mot mig:

-Ursäkta?

Jag hinner tänka: nej,nu är det någon som ska fråga om vägen till något specifikt ställe.

Det är nämligen så att jag har ruskigt dåligt lokalsinne och hittar inte alls i Stockholm.Jag kan berätta många roliga historier om det.Men till saken:

Jag tittade upp från min pocketbok.

-Jag ville bara fråga vad du läser?

Jag visar upp boken för honom. Jag satt och läste Haruki Murakamis Norwegian wood.

-Vad kul att du läser Murakami!Jag älskar hans trilogi om Iq84. Väldigt trevligt att se en ung kvinna som läser en bok.De flesta jag ser på tunnelbanan sitter och knappar på sina mobiltelefoner.

Därefter pratade vi lite om Murakami.Både jag och mannen hade läst nästan alla Murakamis böcker.Norwegian wood är en av mina favoritböcker,ibland som igår, tar jag den med mig och läser om delar jag tycker om.Allt som allt har jag nog läst den sex gånger.

När jag gick av tunnelbanan,hade jag en positiv känsla i hela kroppen.Jag tyckte det var roligt att han tog kontakt med mig,en för honom okänd människa och frågade vad jag läste.Dessutom känner jag tacksamhet över att jag växte upp i en tid innan alla smartphones och surfplattoe anlände.Jag har alltid läst böcker när jag åker tåg,vilket jag har gjort ganska mycket i mina dagar.

En serie jag tröttnade på och ett bra slut

Idag är det fredag och dags för bokbloggsjerka igen hos Annika.Själv tillbringar jag fredagen på kurs i ett jobbrelaterat syfte.Det ska bli spännande!

Veckans fråga i bokbloggsjerkan är:
Har du läst en bokserie du har slutat tycka om under seriens gång och varför?Om du inte läser serier, kan du berätta om vilken bok som har det perfekta slutet.

Jag har läst en del serier,men tänkte ändå att jag kan besvara båda frågorna.

En bokserie som jag från början älskade,men tröttnade på är The Hungergames,eller Hungerspelen som den heter på svenska. Jag tyckte väldigt mycket om den första boken; jag tyckte det var fascinerande att författaren har kommit på något som själva spelen Hungerspelen samt tanken med ett land med olika distrikt.Del två i serien var mindre händelserik och trean ansåg jag bara var en lång seg väntan på att få läsa upplösningen.

En bok som enligt mig har det perfekta slutet, är Kära Agnes! av Håkan Nesser.Boken handlar om barndomsvännerna Agnes och Henny,som inte har haft kontakt på många år, men som nu möts på Agnes mans begravning och börjar brevväxla.Efter en kort tids brevskrivande blir Agnes erbjuden en stor summa pengar av Henny,om hon dödar Hennys man.

Jag vill inte avslöja för mycket om slutet, men den här boken har ett otroligt överraskande slut och det absolut sista stycket är skrivet på ett sådant sätt att man som läsare,läser långsammare och långsammare och till slut knappt vågar titta upp från boken när man har läst klart.

Bokrea 2015

Idag startade bokrean!Jag var på Akademibokhandelns bokrea och fick med mig ett helt gäng böcker:

Pride and prejudice - Jane Austen
Fokus på rymden
Fokus på människokroppen
Samlade dikter - Dan Andersson
Samlade dikter - Nils Ferlin
Britt-Marie var här - Fredrik Backman
Egenmäktigt förfarande, en roman om kärlek - Lena Andersson
Att föda ett barn - Kristina Sandberg

Faktaböckerna om rymden och kroppen är till barnen på mitt jobb.Vi arbetar med ett projekt om rymden för tillfället.Jag ser mest fram emot att läsa Egenmäktigt förfarande samt diktböckerna.Det ska bli kul att läsa dikter!

Om förväntningar

Jag har funderat lite kring förväntningar,och då främst förväntningar på böcker. Jag har förhållandevis nyligen läst tre böcker som jag hade ganska höga förväntningar på.Jag hade blivit tipsad om böckerna på bokbloggar samt på forum för böcker,där jag hade fått höra mycket gott om dem.

När jag läste alla tre böckerna skedde samma sak;jag blev besviken, och jag tror inte att jag blev besviken för att böckerna inte höll måttet, utan jag hade helt enkelt för höga förhoppningar efter att ha läst många lovord om dem.

De tre böckerna var:

Two boys kissing/ Världens längsta kyss - David Levithan:
Jag hade sett fram emot att läsa den här boken,då jag hade sett hyllningar av den lite överallt.

-Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs
Jag hade läst att inledningen skulle vara bland det finaste som någonsin har skrivits inom svensk litteratur. När jag hade kommit femtio sidor in i boken,undrade jag när det där fina skulle komma.Det visade sig att det redan hade varit.

Eleanor & Park- Rainbow Rowell
Den här boken har hyllats på många bokbloggar och och  jag tyckte om den.Den beskriver kärlek på ett väldigt vackert sett och innehåller flera fina citat.Men när jag hade läst färdigt boken,kände jag ungefär "jaha,var det inte mer än såhär?".

Jag tror att mina höga förväntningar på alla de här böckerna gjorde att jag trodde det skulle vara mycket mer än vad det var.Jag förväntade mig stordåd,men det blev inga stordåd.Jag undrar hur jag hade känt om jag inte hade vetat någonting om böckerna innan jag läste dem.Då kanske jag hade upplevt dem annorlunda.

Boken jag snart har läst färdigt; 1989 av Linda Skugge och Sigrid Tollgård hade jag aldrig hört talas om innan jag såg den i en bokhandel.Jag valde medvetet att inte googla på boken.Fler tankar kommer när jag har läst klart den.

Litterära hjältinnor

Bloggen The brook and the bookish publicerar varje tisdag tema och sedan kan bokbloggare skriva en egen tio i topp-lista utifrån temat.Veckans tema är litterära hjältinnor.

För mig är en hjältinna dels någon som står upp för andra människor och försvarar sig och sina rättigheter,som Katniss i The Hungergames.En hjältinna är även någon som står upp för sig själv och sina egna åsikter, som Saga i Tusen gånger starkare.

1.Lisbeth Salander - Milleniumtriologin
Min absoluta favoritbokhjältinna alla kategorier!

2.Katniss Everdeen- The Hungergames
Behövs någon motivering?!

3.Liesel Meminger - Boktjuven/The book thief
Kämpar hårt för sig själv i ett krigshärjat Tyskland.

4.Saga - Tusen gånger starkare
Ung kvinna med stort civilkurage och stark självkänsla.

5.Maryam - Tusen strålande solar/A thousand splending suns
Offrar mycket för att hjälpa den unga Leila.

6.Lily - Dash & Lilys utmaningsbok/Dash & Lilys book of dares
Urhäftig tjej som går sin egen väg.Klär sig i sin mormors gamla stövlar med fjädrar och stickar egna kläder.

7.Reiko - Norwegian wood
Trygg kvinna som är stort stöd för huvudpersonerna Toru och Naoko.

8.Hedvig Gerdin - Hammarbypolisen
Intelligent och skarpsint polis,med vass tunga.

9.Ursula Andersson - Serien om Sebastian Bergman
Troligtvis världens bästa kriminaltekniker.

10.Sophie Lefevre - Sophies historia
Unga Sophie står upp för kärleken till sin man och vägrar gå emot sina egna värderingar under Första Världskriget.

Så tuktas en svinpäls

Bok:Så tuktas en svinpäls
Författare: Pia F Davidsson
Förlag:Hoji förlag
Favoritkaraktär:Miriam

I vintras anordnade den lokala bokhandeln där jag bor,en författarpromenad.Många författare sålde och signerade då sina böcker.Jag var ute efter en julklappsbok till en av mina chefer som läser väldigt mycket och pratade då med Pia F Davidsson.Jag köpte hennes Så tuktas en svinpäls.Min chef läste den och hon uppskattade humorn i boken.Jag blev sugen på att själv läsa boken och lånade den.

Handling:
Veera lever med den gravt alkoholiserade Harri,som dricker och slår sönder saker på nätterna och sover på dagarna.Erica bor ihop med Mattias,som mästrar över henne genom att ställa orimliga krav och kräver perfektion i allt hon gör. Miriam är på flykt från sin före detta sambo Max,som kommer döda henne om han får tag i henne.

Av en slump möts de tre kvinnorna och bestämmer sig för att tillsammans hämnas på de tre svinpälsarna till män som har förstört deras liv.

Recension:
Jag fattar snabbt tycke för de tre karaktärerna Veera,Miriam och Erica.Även om alla tre befinner sig i pressade livssituationer,är de alla positivt inställda till livet.Kvinnornas relation till varandra visar på hur betydelsefulla vänner kan vara.Ingen av de tre har något stort kontaktnät och vänskapen mellan dem kommer att betyda mycket för alla tre.

Boken är även humoristisk. Det händer saker som det går att skratta åt,även om historien är ganska mörk.

Dock finns det kraftiga brister i språket.Det förekommer väldigt mycket svärord och könsord.Särskilt könsorden gör att boken känns lite "fulare",än vad den skulle ha gjort om författaren hade minskat andelen könsord något.När en karaktär bryter på ett främmande språk,har författaren valt att skriva ut alla ord precis som karaktären uttalar dem och inte som orden verkligen skrivs. Detta får mig att tycka att boken håller en sämre nivå språkligt,än vad den skulle ha gjort om orden hade skrivits som de stavas.

En annan synpunkt på språkbruket, är vid ett tillfälle när en karaktär beskrivs som en person som har nära till tårar och då omnämns som en "grinolle".Här hade det sett bättre ut att skriva "hon grät för minsta lilla" för att få det mer stilrent.

Pia F Davidsson var med i min boktolva,så nu kan jag bocka av en författare till!