En smakbit på söndag: All the bright places

Howdie howdie! 

Söndag igen, och dags för en smakbit på söndag. Jag är en sådan konstant järmbristate och har haft väldiga problem de senaste veckorna. Har provat nya tabletter som gjorde att jag fick väldigt ont i magen, så nu är jag tillbaka på min förra dunderkur som inkluderar blutsaft, blodpudding och leverpastej, så nu känner jag att jag börjar komma på banan igen. Ska även få börja dricka smoothies med grönkål och bladspenat och jag avskyr bådadera. Men, det är väl bara att blunda och tänka på något roligt.

Något roligt är bland annat En smakbit på söndag som Mari anordnar. Jag läser för tillfället All the bright places av Jennifer Niven. Jag började på boken i somras, men var inte riktigt på humör att läsa den då, så nu gör jag ett nytt försök.

Boken handlar om Theodore Finch och Violet, som träffas när de båda ska ta livet av sig genom att hoppa från skolans klocktorn. Theodore anses vara ett "freak". Han är trött på livet och försöker hela tiden hitta nya sätt att ta livet av sig på. Violet är en av skolans mest populära tjejer, som gick in i en depression när hennes syster omkom i en tragisk bilolycka.

Smakbiten kommer från sidan 61. Theodore har bjudit hem sig själv till Violet och de pratar om när de träffades:

"Have you told anyone what happened?"
"No." She stops walking, and I resist the urge to touch her hail, which blows across her face. She pushes it out of the way.
"You still didn't tell me what you were doing up there.
I don't acutally expect her to answer, but she says: "It was my sister's birthday. She would have been nineteen. "
"Shit, I'm sorry."
"But that isn't why. The why is that none of it matters. Not school, not cheerleading, not boyfriends or friends or parties or creative writing programs or..." She waves her arms at the world. "It's just time filler until we die."

Titta gärna in hos Mari, för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakbit på söndag: Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Söndag igen och dags för En smakbit på söndag. Jag läser för tillfället Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Boken är Åsa Asptjärns debutroman. Åsa är ena halvan bakom humorduon Åsa & Gertrud.

Boken handlar om femtonårige Emanuel Kent, vars livsfilosofi är att ha sjukt låga förväntningar på allt som ska ske, då blir man inte lika besviken på allt elände som inträffar. Emanuel har en enda kompis; klasskamraten Tore som alltid har gröna gummistövlar, även om det är trettio grader varmt ute. Emanuel är dock inte säker på att han umgås med Tore för att han tycker om honom, eller för att han helt enkelt inte har några andra vänner att välja på. När det börjar en ny tjej i klassen, som Emanuel inte vet vad hon heter, men som är väldigt vacker, börjar han sälja ut Tore inför de andra klasskamraterna, för att göra sig mer intressant.

Smakbiten kommer från sidan 44 och alla som någon gång har haft ett tvådelat elevskåp under sin skoltid kan nog känna igen sig:

Fotsteg närmar sig, och när jag tittar upp är det tjejen som heter som en cykel.
-Det är du som är Emanuel.
Vit skjorta med slips, stor kofta och Dr. Martens. Hon har halvlångt hår, spikrak lugg och nu ser jag att hon har ljusa fräknar i hela ansiktet. Hon ser allvarligt på mig.
-Ja, just det. Det stämmer bra, svarar jag, santidigt som jag försöker trycka in min pärm i skåpet. Den som har uppfunnit det tvådelade elevskåpet, har aldrig försökt lägga in sina grejer i det hukande på golvet. Man ser ut som en idiot hur man än gör. Jag struntar i pärmen och reser mig upp. Det rasslar till när resten sv grejorna ramlar ut bakom mig.

Titta gärna in hos Marie för att läsa flera smakbitar.

En smakbit på söndag: Ett eget liv

Då var det dags för En smakbit på söndag, som har haft sommarlov i några veckor och sedan råkade jag ta sommarlov ytterligare en vecka, då jag inte hade förstått att det började igen redan förra söndagen. Nåja, man kan inte lyckas med allt här i livet...

För tillfället läser jag en nyinförskaffad tegelsten som heter och är skriven av Sun Axelsson. Jag läste en artikel om henne i Svenska Dagbladet förra lördagen och blev då otrolig sugen på att läsa en bok av henne,  då Karolina Ramqvist som skrev artikeln berättade hur mycket Sunn Axelssons böcker påverkade henne när hon var yngre.

Den här boken är en samling av Sun Axelssons tre böcker Drömmen om ett liv, Honungsvargar och Nattens årstid, som alla tre skildrar olika perioder av hennes liv. I Drömmen om ett liv som jag för tillfället läser, berättar Sun om sin barndom.

Smakbiten kommer från sidan 44:

Om jag bara kunde komma förbi barndomen, snabbt och enkelt, och gå vidare för att växa. För att förstå den. Men lika svårt som det är att komma ifrån sin barndom i livet, är det att komma igenom den nu när jag skriver. Den sitter där som en propp och inte förrän jag drar korken ur denna magiska flaska och släpper fram demonen kan jag börja att uppfylla mina egna önskningar. Jag känner mig som en översvämning och en uppdämning på en gång. Jag är en naturkatastrof som man håller tillbaka.

En smakbit på söndag arrangeras av Marie som driver bloggen Flukten fra virkeligheten. Det går ut på att dela med sig av en smakbit från boken man för tillfället läser. Titta gärna in hos henne för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakbit på söndag: To all the boys I've loved before

För det första; Nu har jag semester!!! Jag har haft fullt upp den här veckan. Jag har jobbat, deltagit i Elin och Nellys läs-a-lot, och på kvällarna har jag bakat en kaka, och jag har varit på middagar hos kollegor. Jag bakade för övrigt en supergod kladdkaka med mhölkchoklad och marsmallows till en middag och vilken succé det blev:)

Idag är det dags för En smakbit på söndag. Jag ska precis börja läsa To all the boys I've loved before, som är min självbiografi. Nej, jag skämtade, den är skriven av Jenny Han. Jag håller även på att ta mig igenom hennes Sommaren då jag blev vacker-triologi.

Boken handlar om Lara Jean, som har en hatbox på sitt rum där hon förvarar kärleksbrev hon har skrivit; hon har skrivit ett brev för varje kille hon någonsin har varit förälskad i. Lara Jean kan vara hur elak hon vill mot killarna i breven, då det enbart är hon som ska läsa dem. Men en dag går något fruktansvärt fel, och alla hennes brev råkar skickas ut till de aktuella killarna.

Smakbiten kommer från sidan 2:

They're not loveletters in the strictest sense of the word. My letters are from when I don't want to be in love anymore. They're for goodbye. Because after I wrote my letter, I'm not longer consumed by my all-consuming love. I can eat my cereal and not wonder if he likes banana over his Cheerios too; I can sing along to lovesongs and not be singing them for him. If love is like a possession, mabye my letters are like my exorcism. My letters set me free. Or at least, they're supposed to.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakbit på söndag: Vecka 36

Idag är det söndag och dags för En smakbit på söndag. Det är så härligt att sitta i min sköna solstol under ett parasoll och läsa en bok, så den här veckan har det blivit ganska mycket läst för mig.

Jag har läst flera ungdomsböcker den senaste tiden, och kände att jag ville bryta av med att läsa en deckare, så jag valde Sofie Sarenbrandts debutbok Vecka 36. Jag har länge velat läsa något av Sofie Sarenbrandt och nu blir det av.

Vecka 36 handlar om bästa väninnorna Johanna och Agnes, som båda är gravida i åttonde månaden. De har tillsammans med sina familjer tillbringat en sommarvecka i en stuga på landet och det har regnat hela veckan. Den sista kvällen går de ut på en lokal restaurang, där Agnes blir osams med sin man Tobbe och springer därifrån. Tobbe dricker sig redlös och ställer sig in hos en ung servitris. Morgonen därpå är Agnes spårlöst försvunnen.

Min smakbit kommer från sidan 65, när Agnes man Tobbe förtvivlat söker efter Agnes på egen hand:

Aldrig någonsin hade Tobbe sprungit så mycket på en och samma dag. Han irrade omkring på det kilometerlånga strövområdet genom buskage av hagtorn och nyponros. Taggarna rev sönder hans armar, men det var inget han brydde sig om.En större smärta satt i själen. Han kämpade sig genom dungar av ask och lönn och trampade sönder all grönska som kom i hans väg. Efter flera stenmurar och enorma skavsår var han framme vid slutpunken, Gislövshammar, utan att ha sett en enda sak som kunde ha med Agnes försvinnande att göra, vilket gjorde honom lättad för stunden. Han hade däremot inte känt sig glad över samtaler från kvällstidningsjournalisten.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Ny spänningsroman i En smakbit på söndag

För det första; Nu har jag semester i en vecka! Sedan ska jag jobba i en vecka och därefter ha tre veckors semester till.

Jag brukar varje sommar köpa en sommarpresent till mig själv. I år valde jag mellan att köpa ett våffeljärn eller att köpa en ny bok. Jag valde faktiskt att köpa båda två, för jag tycker jag har gjort så bra ifrån mig på jobbet det här läsåret.

Boken jag köpte var Den första lögnen av Sara Larsson. Jag såg den för ett tag sedan i bokhandeln och blev nyfiken och nu bestämde jag mig för att köpa den.

Boken handlar om sextonåriga Josefin som utsätts för en gruppvåldtäkt av tre killar som går i hennes klass; Oskar, Rickard och Jonas. Under rättegången som följer blir alla tre friade.

Många år senare lever Oskar ett lugnt liv med fru och barn. Då börjar han plötsligt få hotfulla sms och mail.

Jag har precis börjat läsa boken, så min smakbit kommer från det ett stycke på första sidan:

Hon biter ihop och gör ett nytt försök att ta sig ur sängen. För först det ena, sedan det andra benet över sängkanten. Svajar till när hon äntligen står på golvet, tar stöd med ganden mot väggen för att inte trilla. Hon tittar sig omkring, kläderna syns inte till, bara ett hopknölat lakan med stänk av blod. De röda fläckarna framkallar minnesfragment från natten. Hon trycker undan dem, vill inte minnas, vill bara komma härifrån.

Titta gärna in på Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakbit på söndag: Kalmars jägarinnor

Under de senaste tillfällena då jag har besökt bokhandlar, har jag köpt böcker som jag tidigare aldrig har hört talas om. Böckernas omslag har fångat mitt intresse, jag har sedan läst baksidetexten och velat läsa boken. Både Stöld av babian av Anna Karolina och Hjärta av jazz av Sara Lövenstam är böcker jag hittade på det sättet och kom att tycka om.

Senaste tillskottet i bokhyllan valdes också ut på det sättet och det är därifrån min smakbit är hämtad; Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson. Jag hade aldrig hört talas om vare sig boken eller författaren förrän jag inhandlade den i torsdags.

Kalmars jägarinnor handlar om fem tonårstjejer som bor i Kalmar; Jossan, Jenna, Linden, Sudden och Eva. Tjejerna har bildat ett gäng som de har döpt till Kalmars jägarinnor. Det här gänget viker inte ner sig för vare sig vuxna, det motsatta könet eller för rådande normer. De traskar alltid omkring i höga klackar, tillbringar dagarna på ett inrökt cafe och kvällarna på Kalmars lokala krog.

Jenna beskrivs som en ordkonstnär. Hon hittar hela tiden på nya ord. Eva, som fungerar som berättare igenom hela boken, skriver ner alla ord som Jenna hittar på och häftar upp den listan under sängen. Som vuxen hoppas hon bli invald i Svenska akademin och ska då introducera orden.

Smakbiten kommer från sidan 61 och handlar om ordlistan:

Man visste aldrig när man skulle behöva en lista med helt nya ord. Ett språk som bara vissa kunde förstå. Jag skrev ofta och med blyerts:

PINNE: Cigarett. Från giftpinne, cancerpinne.

PIMP: Någonting som står eller buktar ut på ett oönskat sätt t.ex en finne eller en hårtofs. Från videon till doktor Albans frisyr i videon Sing Hallelujah.

AMBULANSVIN: Hemmagjort rödvin

FILTJACKA: Jacka med fransar. (Linden hade en sådan i sjuan och såg ut som en alkis i den).

FÅGELJACKA: Jacka med dragsko i midjan. (Linden hade en sådan i sexan och stallkatten släpade in en död fågel och la på jackan).

LINKY: sliten. Från Lindens tillstånd på Hultsfredsfestivalen.

SATTATYG: Grövre bus

FLODMENNE: Riklig menstruation, i samband med läckage.

Jag tog inte med hela listan, utan valde ut vissa ord.

Handlingen i boken påminner en del om Joyce Carol Oates Foxfire som jag läste i vintras.

Titta gärna in på Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakebit på söndag: Hjärta av jazz

Söndag igen och dags för En smakbit på söndag. Igår när jag satt och läste under ett parasoll på balkongen, läste jag ut Sara Lövestams Hjärta av jazz, som jag tyckte var väldigt bra. Jag tänkte därför låta min smakbit komma från den boken.

Hjärta av jazz handlar om femtonåriga Steffi som bor i det lilla samhället Björke. Hon är mobbad i skolan av Karro och Sanja som går i samma klass; de kallar henne könsord, fryser ut henne och slänger hennes strumpor i toaletten, och får de övriga eleverna att hänga på. Den enda ljusglimten i Steffis liv är musiken; hon spelar bas och lyssnar på Povel Ramels texter i Mp3-spelaren. En dag när hon går förbi ett äldreboende, hör hon Povel Ramels musik från ett öppet fönster. Det visar sig att det är pensionären Alvar som är gammal jazzmusiker, som också lyssnar på Povel Ramel. Mellan Steffi och Alvar växer en vänskap fram och Alvar tar med Steffi på en resa tillbaka till 1940-talets Stockholm.

Smakbiten kommer från sidan 189 när Steffi har loggat in på sin sida på en internetsajt som kallas Stället:

I inkorgen blinkar inga nya meddelanden, men i gästboken blinkar tre. Karro skriver aldrig mail till Steffi, nämligen. Kanske skulle det kännas för intimt, kanske skulle det ta udden av förnedringen om ingen kunde se dem. Att klicka på gästboken är detsamma som att acceptera skiten de kastar på henne, hon vet det men hon kan inte låta bli. Dessutom är hon hård som sten.
Det första gästboksinlägget är från Karro och lyder: "Ja hade glömt hur ful du var när ja kom till skolan idag. Ja förstår att inga killar vill ha dig så du måste träffa lebbar på nätet istället."

Ungdomar kan verkligen vara förskräckligt elaka mot varandra ibland. Jag blev nästan illamående av att läsa den här biten.

Titta gärna in på bokbloggen Flukten fra virkeligheten, för att se vad andra bokbloggare läser.

Början på slutet

Då var det söndag igen och dags för En smakebit på söndag. 

Jag läser för tillfället sista delen i Carin Gerhardsens serie om Hammarbypolisen; Falleri fallera falleralla. Gerhardsen härstammar för övrigt från mina hemtrakter Katrineholm. Jag kommer nog gråta när boken är slut, för jag har tyckt mycket om alla poliserna som jag har fått följa i serien. Särskilt min favoritpolis Hedvig Gerdin kommer jag att sakna...:)

När Falleri fallera falleralla tar sin början, är alla i polisgruppen ganska ledsna och trötta. Tidigare händelser har satt spår och skapat motsättningar i gruppen. Som grädde på moset ställs det inför två av de mest brutala morden som Sverige har skådat; en sextioårig kvinna och en liten pojke har blivit brutalt ihjälslagna med en hammare mitt på öppen gata.

Smakbiten kommer från sidan 82 och innehåller självklart min favoritpolis Gerdin och kollegan Andersson:

Gerdin kom tillbaka och slog sig ner i en fåtölj som knappt var värd namnet. Sitsen saknade tyg och bestod i princip av uppfläkt skumgummi.
-Du röker en del, känner jag, sa hon, och viftade med handen framför sig. Har du haft några haschpsykoser?
Rakt på sak, Gerdin i ett nötskal. När hon fann det lämpligt, och det var det bevisligen nu.
Du råkade inte händelsevis lägga märke till att det var fullt av ambulanser och polisbilar här utanför hela dagen igår?
-Jag kan ha sovit. Eller varit i...dimman.
Gerdin såg frågande på Andersson,,som nu i vanlig ordning förväntades veta allt om cannabis för att han spelade gitarr i ett rockband. Han bestämde sig i samma ögonblick för att han vid tillfälle skulle be Gerdin berätta allt hon visste om fåglar.  Eftersom hon hade ett skatbo på huvudet.

Jag vill även passa på att göra lite reklam för en bokbloggstafett om boktips inför sommaren, som pågår idag och som jag deltar i. Jag publicerar mitt boktips kl 15. Den som ligger bakom stafetten är Sofie.http://filo-sofie.blogspot.com/?m=0

En smakebit på söndag anordnas vanligtvis av bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Idag är det dock Astrid Terese som håller i arrangemanget. Titta gärna in på hennes blogg för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakbit på söndag: Extremt högt och otroligt nära

Igår kväll såg jag delar av filmen Extremt högt och otroligt nära på tv och kom då på att jag har den boken hemma, men att jag aldrig har läst den. Då jag behöver en ny pocketbok att läsa på tåget när jag åker till och från jobbet, tänkte jag att jag kan läsa den nu.

Boken handlar om nioåriga Oskar som är frankofil, origamist, smyckesdesigner, uppfinnare, datakonsult och amatörarkeolog. Dessutom korrespondenderar han med Ringo Starr och Stephen Hawking. Han och hans pappa brukar leta stavfel i New York-times istället för att läsa godnattsaga.

Oskars pappa omkommer 11 september 2001, i terrorattacken mot World Trade Center. Bland sin pappas saker hittar Oskar ett kuvert som det står Black på, innehållandes en nyckel. Oskar  bestämmer sig för att leta upp alla som heter Black och bor i New York för att ta reda på var nyckeln går.

Oskars relation med sin pappa får mig, och det har nog delvis att göra med att det är Mors dag idag, att tänka tillbaka på min egen barndom. Jag var också ett barn som inte hade liknande intressen som andra barn i min ålder. Som vuxen är jag väldigt glad att mina föräldrar uppmuntrande mig till att vara mig själv och inte försökte ändra på mig för att jag skulle bli mer som andra barn och göra sådant "alla andra" gjorde. Det lärde mig nog att våga lyssna inåt.

Smakbiten kommer från sidan 51, då Oskar nyligen har hittat kuvertet som är märkt med Black som innehåller nyckeln:

Jag sprang hem och forskade lite mer och hittade 472 människor som hette Black i New York. De fanns på 216 olika adresser eftersom några av dem bodde tillsammans, av uppenbarliga skäl. Jag räknade ut att om jag besökte två av dem varje lördag, vilket verkade möjligt, plus lediga skoldagar, minus Hamletrepetitioner och andra saker, som möten i mineral - och myntsamlarklubbarna, så skulle det ta tre och ett halvt år att gå igenom allihop. Men jag skulle inte överleva tre år utan att få visshet.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakebit på söndag: Svikaren

Sverige vann igår!  Även om jag tycker låten är tråkig och att Italiens låt var bättre, är jag då glad att Sverige vann. När jag var sjutton år tyckte jag så mycket om Måns Zelmerlöw och hans musik,  så det är kul att han vann!

Men nu ska vi prata om En smakbit på söndag. Jag har börjat läsa Svikaren av Katarina Wennstam. Svikaren är den första delen i triologin om kriminalinspektör Charlotta Lugn och advokaten Shirin Sundin. Min mamma har rekommenderat de här böckerna.

Svikaren inleds med att en välkänd fotbollsspelare hittas brutalt mördad. Han hae nyligen blivit värvad av en ny klubb, så kriminalinspektör Carlotta Lugn tror först att det är en fotbollssupporter som har begått brottet. Men när Lugn och hennes kollegor gräver djupare, visar sif flera sidospår som får Lugn att tänka i nya banor.

Smakbiten kommer från sidan 17, när polisen precis har hittat den döda kroppen. Varning för lite otäcka detaljer!:

Den första patrullen som var på plats en timme tidigare, lyckades redan efter någon minut förstöra brottsplatsen. En polisassistent Strömberg, som var helt oförberedd på hur mycket blod som faktiskt kan komma ur en människa och hur påtaglig doften av skräck och vrede kan kännas från en mördad kropp, satte handen för munnen och tog i panik ett stort kliv över liket. Med blodklibbiga kängor rusade han in i köket, och hann med nöd och näppe fram till vasken där han kräktes rakt ut över smutsdisk, rostfri bänk och kvarlämnade matrester.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Det här är enligt mig, Måns bästa låt; Brother oh brother:

Här är Italiens bidrag i ESC 2015:

En smakbit på söndag: Fangirl

Jag har haft en intensiv vecka. Vi hade bedömning på jobbet under måndagen och tisdagen och det gjorde så jag var helt slut efteråt, då det är en sådan anspänning. Nu känner jag dock att jag har laddat batterierna igen.

Idag är det dags för En smakbit på söndag och min smakbit kommer från boken Fangirl av Rainbow Rowell.

Fangirl handlar om tvillingarna Cath och Wren som tidigare har varit bästa vänner. Nu har de börjat college och Wren vill plötsligt hitta andra vänner, festa och träffa killar, och det blir helt tomt runt Cath. Cath är fortfarande mest intresserad av att skriva fanfiction om den litterära trollkarlen Simon Snow, som för övrigt påminner väldigt mycket om Harry Potter. Ska den blyga Cath våga kliva ur bekvämlighetszonen och lära känna nya kompisar, när systern inte längre finns där som förut?

Min smakbit kommer från sid 65:

She wanted to talk to Wren about it. Cath had tried calling Wren earlier, but she hadn't pick up. It was almost eleven now...
Cath picked up the phone and hit Wrens number.
Wren answered. "Yes, sister-sister?"
"Hey, can you talk?"
"Yes, sister-sister," Wren said.
Wren's voice was warm and liquid. Their dad always said that Wren and Cath had the same voice, but Wren was 33 rpm and Cath was 45...This was different.
"Are you drunk?"
"I was drunk," Wren said. Now I think I'm something else
"Wren, are you okay?"
"Yes-yes-yes, sister-sister. That's why I aswered the phone. To tell you I'm okay. So you can leave me alone for a while."

Titta gärna in på bokbloggen Flukten fra virkeligheten, för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakbit på söndag: Granne med döden

Jag har verkligen haft fullt upp hela helgen. I fredags kväll var det middag. Igår hade vi städdag i bostadsområdet, sedan var jag på opera där en kollega deltog och på kvällen var jag hemma hos en annan kollega. Det har varit full rulle hela helgen och jag har knappt hunnit läsa vad andra har svarat i veckans bokbloggsjerka, vilket jag ska försöka göra idag. Men ibland blir det så. Idag ska jag hursomhelst vila, läsa och fixa lite hemma.

Jag har även tänkt börja på en ny bok idag; Granne med döden av Alex Marwood. Jag läste hennes bok Onda flickor förra året och tyckte om den, även om den var hemsk. Den här boken ska tydligen vara ännu värre. På första sidan står det: känsliga läsare varnas. Jag får se till att inte läsa den när det är mörkt ute och jag är ensam hemma.

Granne med döden handlar om sex personer som bor i samma förfallna hyreshus. En av dem begår ett mord. Frågan är vem?

Eftersom jag börjar läsa boken idag, kommer min smakbit från första sidan:

Hon följer efter honom ner till förhörsrummen och när han går förbi en dörr med en ståltrådsarmerad glasruta kollar han sin spegelbild i smyg. Kriminalkomissarie Cheyne är aningen äldre än han brukar vilja ha dem, men hon är snygg. Ser lite hård ut, men efter ett helt liv som polis i London, kan man knappast verka barnsligt oskuldsfull. Hursomhelst kan det inte skada att ha möjligheten öppen. Kvinnor som förstår ens ovanliga arbetstider växer inte på träd och attraktiva kvinnor som gör det är ännu mer sällsynta.
"Jag måste förvarna dig om att hon är trött och skärrad" säger han, "och vi har mycket kvar att gå igenom...så det är bra om du kan hålla det någorlunda kort".

Titta gärna in hos Marie på Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakebit på söndag: Jag ger dig solen

Varje vecka anordnar bokbloggen Flukten fra Virkeligheten En smakebit på söndag, där bokbloggare kan dela med sig av vad de läser.

Den här söndagen tänker jag njuta av att bara vara; vila och läsa.

För tillfället läser jag Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Boken handlar om de trettonåriga tvillingarna Jude och Noah. Jude är äventyrlig; hon älskar att simma och surfa och har många kompisar. Noah har inga vänner, men älskar att måla. Hans högsta önskan är att komma in på konstskolan California school of the arts. Men då dyker den jämnårige pojken Brian upp och förändrar Noahs liv totalt.

Smakbiten kommer från sidan 113, där jag för tillfället befinner mig. Noah och grannen Brian har gått ut på natten för att studera stjärnorna:

Jag tar ficklampan ur hans hand och lyser på honom. Vinden får hans skjorta att bölja runt hans bröstkorg. Jag vill släta ut den med min hand, jag vill det så mycket att jag blir alldeles torr i munnen.
Nu är det inte bara jag som stirrar.
"Doften av jasmin får folk att avslöja sina henligheter" säger jag till honom med låg röst.
"Är det där Jasmin?" Frågar han och viftar med handen i luften.
Jag nickar. Ljuskäglan är stark på hans ansikte. Det här är en utfrågning.
"Varför tror du att jag har hemligheter?" Han lägger armarna i kors över bröstet.
"Vem har inte hemligheter?"

Titta gärna in på bloggen Flukten fra Virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakebit på söndag: Kristalläpple

Då var det söndag igen! Jag har ägnat förmiddagen att baka en smulpaj med äpplen. Jag ska ha ett försenat födelsedagskalas för släkten i eftermiddag, då jag fyllde år i tisdags.

Men innan dess ska jag dela med mig av en smakbit från det jag läser just nu. För tillfället läser jag boken Kristalläpple av Ebba Range. Jag träffade Ebba när bokhandeln där jag bor hade författarpromenad i julas och blev då nyfiken på boken.

Kristalläpple handlar om sextonåriga Hillevi som är upp över öronen förälskad i sin två år äldre pojkvän Alaska. Hela Hillevis liv får dock en oväntad vändning när Hillevis tvillingsyster Myntha tar livet av sig. Fyrtio år senare återvänder Hillevi till platsen där allt hände och en hemlighet som legat begraven sedan Mynthas död, börjar uppdagas för henne.

Smakbiten kommer från sidan 55, då Hillevi ska berätta för sin pojkvän att hennes syster dagen innan har tagit livet av sig;

"Jo...det är så här att..."tårar rullade ur ögonvrårna. Jag försökte dra bort dem med fingertopparna. Det blev svårt att få luften att räcka till för att prata igen. Gråten gjorde att det knöt sig i halsen. Det blev som en osynlig mur inuti mig med byggstenar av rädsla och feghet. Alaska la handen bakom min rygg, som för att visa att han ville stödja mig.
Luften jag andades blev gammal. Mitt i ett andetag fick jag ändå ur mig:
"Myntha...är...död."

Nu ska jag ta emot lite släktingar. Jag hoppar in här lite senare igen.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakebit på söndag: En dröm från att dö

Då var det söndag igen och dags för En smakebit på söndag.

Jag läser för tillfället En dröm från att dö av den debuterande författaren Emelie Kalen Loxi. Jag hörde först talas om boken på Ewelinas bokblogg och sedan började Emelie Kalen Loxi att följa mig på instagram och då blev jag intresserad av att läsa boken.

En dröm från att dö handlar om Zack och Ellen. När berättelsen börjar är Ellen inskriven på en allmänpsykiatrisk klinik.Hon ägnar dagarna åt att ligga under sängen och tänka, samt åt att skriva. Hon får ofta besök av sina föräldrar; en mamma som är närmare besatt av tanken på att få Ellen frisk från sina psykiska problem och en pappa som tittar bort.

Zack studerar konst, knäcker extra som fotomodell och bor med sin mamma som arbetar som advokat. Men under ytan gör Zack allt från att fly från de mörka tankarna och panikångesten som dagligen pockar på. Det mörka inom honom bara växer och växer.

Av en slump träffas Zack och Ellen, och ingenting blir sig längre likt för någon av dem.

Smakebiten kommer från sidan 21 när Ellen har ett samtal med sin läkare:
"Hur skulle ditt liv se ut om du fick bestämma?" fortsatte läkaren.
Ännu en tanke av ångest. Över att all energi bara räckte till att klara av allting. Över att göra det som behövdes. Över att överleva, men aldrig leva. Det kändes alltid ledsamt att tänka på. Hon blundade. Så länge hon höll ögonen stängda, behövde hon varken se eller minnas. Hon slapp ta itu med det jobbiga. Men förr eller senare var hon ändå tvungen att möta läkarens blick och fortsätta samtalet.
"Vad vill du göra?"
"Undrar du vad jag vill bli när jag blir stor?" frågade hon och rev av nagelflisor med tänderna.
"Ja, bland annat".
Hon visste åtminstone vad hon inte skulle bli. Hon skulle inte studera till läkare, lärare, jurist eller någon annan samhällsbetydande yrkesroll som föräldrarna kunde vara stolta över och skryta om.
"Får jag säga vad som helst?"
Han nickade.
"Jag vill leva".

Titta gärna in på bloggen Flukten fra Virkeligheten, för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakebit på söndag: Kunskapens frukt

Då ska jag för första gången på en sådär femton år, prova att läsa serier igen. Jag har länge varit nyfiken på Liv Strömqvist och när en tjej på Instagram var lyrisk efter att ha läst serieboken Kunskapens frukt, bestämde jag mig för att köpa boken.

Kunskapens frukt handlar kort och gott om det kvinnliga könsorganet. Strömqvist listar män som har varit för intresserade av det kvinnliga könsorganet, hur kvinnokroppen är uppbyggd, samt går till botten med en del skrönor om kvinnokroppen som ofta förekommer i media. Boken innehåller också Strömqvist serie Blood mountain som var utgångspunkt för hennes sommarprat i P1.

Jag har än så länge inte kommit så långt i boken och tänkte skriva en recension när jag har läst klart den.Den här serieboken skiljer sig en hel del från set jag brukar läsa, så det känns omväxlande att läsa något annorlunda. Ett av mina mål för 2015, var just att vidga mina vyer inom läsningen och prova på böcker jag vanligtvis inte skulle välja.

Då detta är en seriebok, blir smakbiten några bilder ur början av boken. Det var lite svårt att fota så texten skulle bli tydlig, då det är väldigt liten text, men jag gjorde så gott jag kunde.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra Virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakebit på söndag: Kaninhjärta

Idag är det söndag och dags för En smakebit på söndag.Jag ska idag se till att ta en riktigt lång lässtund i soffan idag,det känner jag att jag är värd.

För tillfället läser jag Kaninhjärta av Christin Ljungqvist.Jag började läsa den igår och läste 100 sidor i ett nafs,så den var väldigt lätt att komma in i.

Boken handlar om de sjuttonåriga enäggstvillingarna Mary och Anne.Mary är den trasiga; söker bekräftelse i natten genom att förföra killar, och sticker nålar i armarna för att hon tycker det är skönt.Anne är grubblaren; samlar på ord hon tycker om och sneglar i hemlighet på andra kvinnor.Tillsammans utgör systrarna ett medium; spöken talar genom Mary och Anne är den som hör rösterna. De blir en del av en medial grupp som söker efter en försvunnen flicka och detta splittrar systrarna; Mary vill hitta flickan till varje pris, medans Anne känner sig osäkervill ta avstånd från kontakten med spökena.

Mary lyssnar väldigt mycket på gruppen Kent och boken är full av citat från gruppens låtar.För mig som har lyssnat mycket på Kent och framförallt gjorde det under tonåren,gör det att boken blir extra intressant.

Smakbiten kommer från sid 156, då Anne har börjat känna att Mary går upp helt i fallet med den försvunna flickan. Systrarna är på väg hem till sin mamma efter att ha bott i sin pappas lägenhet ett tag:

Anne satt vriden på sätet och tittade tills Mary drog i henne och frågade vad glor du efter?Mary var på hemskt humör.Anne hade fått skämmas för henne under spårvagnsfärden och skulle förmodligen få skämmas för henne under tågfärden också,och bussfärden,och promenaden mellan busshållplatsen och huset där mamma väntade.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakebit på söndag

Idag är det söndag och återigen dags för En smakebit på söndag. 

Jag har nyligen läst tre böcker i rad som inte tilltalade mig särskilt mycket. Jag tycker inte om att benämna böcker som bra eller dåliga.En bok jag tycker om,är totalt ointressant för någon annan och vice versa. Men de här böckerna tilltalade som sagt inte mig.

Jag hoppas verkligen att jag ska få ut något av de böcker jag läser nu.För tillfället läser jag 1989 av Linda Skugge och Sigrid Tollgård.Jag hade inte hört talas om den här boken förrän jag såg den stå frontad i en bokhandel.Jag blev intresserad av den då jag är född år 1989.På baksidan stod bland annat följande:

Eller så är det här en kärlekshistoria där flickan och pojken kommunicerar genom musiken.Möjligen är det en kärleksförklaring till böcker och musik.

Dessa två meningar räckte för att övertyga mig att köpa den.Jag tycker väldigt mycket om karaktärer som tycker om att lyssna på musik och läsa böcker och tolkade baksidetexten som att den typen av karaktärer förekommer här.

I 1989 får vi följa tvillingarna Gunnel och Majken,som båda älskar böcker.De får veta att deras mamma Wenche har dött i ett skidspår i Norge.När systrarna börjar forska i moderns mystiska död,leder en gästbok från ett vandrarhem dem till mitten av 1980-talet,då två familjer firade påsk på vandrarhemmet. Dessa familjer visar sig vara ett gäng sorgliga själar,vars liv har kantats av sorg,svek,missbruk och övergrepp.

Smakbiten kommer från sidan 18,där läsaren för första gången får stiftar bekantskap med Gunnel och Majken:

Gunnel och Majken gick ofta att finna i fönstret på café Copacabana i Hornstull och de pratade nästan uteslutande om böcker som de läste. Majken fiskade upp Julian Barnes The sense of an ending och systrarna började en passionerad utläggning om hur näst intill perfekt denna bok var.Vartena ord var magiskt och det var vackert att den handlade om en äldre man som summerar sitt liv.
Jag älskar att han är sådär brudig,sa Gunnel och pratade som vanligt alldeles för högt.Han är ju exakt likadan som alla brudar som bara "Stefan ändrade just sin status på facebook till att han lyssnar på Lykke Li och vi lyssnade på hennes I follow rivers igår,vad betyder det".Så gör ju bara tjejer,men så är den här brittiska mannen så!Visst är det fantastiskt!

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten, för att se vad andra bokbloggare läser.

En smakebit på söndag

Idag är det söndag.Jag har varit ute och promenerat i solen samt fixat lite hemma.Jag har även hunnit börja läsa min nya bok;en present till mig själv för att jag har gjort så bra ifrån mig på jobbet den här veckan.

Min nya bok heter Väldigt sällan fin och är skriven av Sami Said.Boken handlar om Noha som när boken börjar precis har lämnat sitt föräldrahem för att studera i Linköping.Föräldrarna är muslimer och kommer från Eritrea och de vill att Noha ska vara stolt över sitt ursprung.I Linköping träffar Noha två personer som kommer att förädra hans liv för all framtid:Fredrik,som konverterar till islam, och Anna,en självsäker bohem.

Då jag precis har börjat läsa boken,låter jag smakbiten komma från första stycket på första sidan:

Jag gillar inte avsked.Det blir heller inte bättre av att ha andras avsked nära inpå.Man ser deras naturliga uppträdande, enkelheten,de måttfulla ömhetsbetygelserna,med vilken självklarhet de hanterar situationen. Och så ser man på oss.Vi vet inte vad vi håller på med och vår osäkerhet skiner igenom.Min far,min mor,min lillebror och min lillasyster och en konstlad fysisk närhet som vi annars brukar klara oss utan. 

Gå gärna in på Flukten fra virkeligheten, för att se vad andra bokbloggare läser.