En smakbit på söndag: Extremt högt och otroligt nära

Igår kväll såg jag delar av filmen Extremt högt och otroligt nära på tv och kom då på att jag har den boken hemma, men att jag aldrig har läst den. Då jag behöver en ny pocketbok att läsa på tåget när jag åker till och från jobbet, tänkte jag att jag kan läsa den nu.

Boken handlar om nioåriga Oskar som är frankofil, origamist, smyckesdesigner, uppfinnare, datakonsult och amatörarkeolog. Dessutom korrespondenderar han med Ringo Starr och Stephen Hawking. Han och hans pappa brukar leta stavfel i New York-times istället för att läsa godnattsaga.

Oskars pappa omkommer 11 september 2001, i terrorattacken mot World Trade Center. Bland sin pappas saker hittar Oskar ett kuvert som det står Black på, innehållandes en nyckel. Oskar  bestämmer sig för att leta upp alla som heter Black och bor i New York för att ta reda på var nyckeln går.

Oskars relation med sin pappa får mig, och det har nog delvis att göra med att det är Mors dag idag, att tänka tillbaka på min egen barndom. Jag var också ett barn som inte hade liknande intressen som andra barn i min ålder. Som vuxen är jag väldigt glad att mina föräldrar uppmuntrande mig till att vara mig själv och inte försökte ändra på mig för att jag skulle bli mer som andra barn och göra sådant "alla andra" gjorde. Det lärde mig nog att våga lyssna inåt.

Smakbiten kommer från sidan 51, då Oskar nyligen har hittat kuvertet som är märkt med Black som innehåller nyckeln:

Jag sprang hem och forskade lite mer och hittade 472 människor som hette Black i New York. De fanns på 216 olika adresser eftersom några av dem bodde tillsammans, av uppenbarliga skäl. Jag räknade ut att om jag besökte två av dem varje lördag, vilket verkade möjligt, plus lediga skoldagar, minus Hamletrepetitioner och andra saker, som möten i mineral - och myntsamlarklubbarna, så skulle det ta tre och ett halvt år att gå igenom allihop. Men jag skulle inte överleva tre år utan att få visshet.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Författarpodden

Jag vill passa på att tipsa om en väldigt bra podcast; författarpodden med författarna Frida Skybäck och Agnes Hellström. De samtalar i varje avsnitt om skrivande och om olika saker som rör författarskapet. Några av ämnena som har avhandlats är hur man skapar trovärdiga karaktärer, hur skrivkramp kan botas och vad som inspirerar till skrivande. Jag blir alltid väldigt motiverad till att skriva när jag lyssnar på den här podden.

Jag rekommenderar framförallt att lyssna på den här podcasten om du är intresserad av att skriva. Dock behöver man inte vilja skriva en bok. Jag själv skriver noveller, mer för skrivbordslådan än för bokförlag, men Agnes och Frida  inspirerar att skriva vidare.

Frida Skybäck har skrivit flera böcker, bland annat en trilogi om de tre systrarna Stiernfors, som utspelar sig i Lund på 1800-talet. Första delen i serien heter Norrsken. Läs mer om Frida här.

Agnes Hellström har bland annat skrivit boken Ränderna går aldrig ur som är en delvis självupplevd bok om hur det var att gå på internatskolan Sigtuna Humanistiska läroverk i Sverige på 90-talet. Läs mer om Agnes här.

Bilden är lånad från Agnes hemsida. 

Det var det här med att läsa dikter

Jag har skrivit att jag ska försöka läsa dikter under det här året. Jag har tidigare inte läst särskilt mycket lyrik och skulle vilja prova. För ett tag sedan läste jag Samlade dikter av Edith Södergran. Några dikter var förvisso bra, men jag kände att jag verkligen inte fixade att läsa dikter. Det var så tråkigt.

Jag funderar på om jag kanske ändå inte ska ge upp utan försöka hitta andra poeter som jag kan tycka om. En kollega till mig skriver vers. Jag har läst några och tycker mycket om dem. Jag tycker även mycket om Karin Boyes dikt Sköldmön kanske att jag ska prova andra sorters dikter.

Sjöwall & Wahlöö

När jag var på Akademibokhandeln för ett tag sedan, såg jag att det har kommit nya utgåvor av Maj Sjöwall och Per Wahlöös böcker om Martin Beck. Det finns totalt tio böcker i serien och författarparet som även var ett par privat, skrev nio av böckerna tillsammans. Under tiden de skrev den tionde boken, avled Per Wahlöö och Maj Sjöwall skrev då färdigt den boken själv.

Jag har läst två böcker i serien; Polis, polis, potatismos och Den skrattande polisen. Jag tyckte om båda, även om Den skrattande polisen kanske innehöll lite väl mycket hjärnsubstans på väggarna för min del. Jag kan dock tänka mig att läsa fler av böckerna i serien och funderar på att köpa några från den här upplagan. Jag tycker väldigt mycket om filmerna om Martin Beck, både de som baseras på de här böckerna, där Gösta Ekman spelar Martin Beck,  samt de nyare som baseras på karaktärerna från böckerna, med Peter Haber och Mikael Persbrandt.

En smakebit på söndag: Svikaren

Sverige vann igår!  Även om jag tycker låten är tråkig och att Italiens låt var bättre, är jag då glad att Sverige vann. När jag var sjutton år tyckte jag så mycket om Måns Zelmerlöw och hans musik,  så det är kul att han vann!

Men nu ska vi prata om En smakbit på söndag. Jag har börjat läsa Svikaren av Katarina Wennstam. Svikaren är den första delen i triologin om kriminalinspektör Charlotta Lugn och advokaten Shirin Sundin. Min mamma har rekommenderat de här böckerna.

Svikaren inleds med att en välkänd fotbollsspelare hittas brutalt mördad. Han hae nyligen blivit värvad av en ny klubb, så kriminalinspektör Carlotta Lugn tror först att det är en fotbollssupporter som har begått brottet. Men när Lugn och hennes kollegor gräver djupare, visar sif flera sidospår som får Lugn att tänka i nya banor.

Smakbiten kommer från sidan 17, när polisen precis har hittat den döda kroppen. Varning för lite otäcka detaljer!:

Den första patrullen som var på plats en timme tidigare, lyckades redan efter någon minut förstöra brottsplatsen. En polisassistent Strömberg, som var helt oförberedd på hur mycket blod som faktiskt kan komma ur en människa och hur påtaglig doften av skräck och vrede kan kännas från en mördad kropp, satte handen för munnen och tog i panik ett stort kliv över liket. Med blodklibbiga kängor rusade han in i köket, och hann med nöd och näppe fram till vasken där han kräktes rakt ut över smutsdisk, rostfri bänk och kvarlämnade matrester.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Det här är enligt mig, Måns bästa låt; Brother oh brother:

Här är Italiens bidrag i ESC 2015:

Recension: Granne med döden

Bok: Granne med döden
Författare: Alex Marwood
Förlag: Modernista
Antal sidor: 360 sidor

Första meningen: Han ser på klockan och sväljer ner den sista klunken kaffe.

Story:
I ett gammalt hyreshus  i London, som håller på att förfalla, bor en brokig skara: Femtonåriga Cher som har rymt från sitt fosterhem, Hossein från Iran som försöker hitta sin plats i sin nya stad, den ensamme Thomas som försöker bli vän med alla sina grannar, Gerard som arbetar som musiklärare, den äldre damen Vesta som har bott i huset i många år, samt den nyinflyttade Collette. En av dem är en kallblodig mördare. Medans husets takpannor trillar av en efter en, avloppssystemet kraschar och en märklig doft börjar sprida sig i trappuppgången, söker mördaren sitt nästa offer och tvekar inte att slå till igen. Och igen.

Recension:
Det här är nog den äckligaste boken jag har läst. För det första är jag skräckslagen för råttor, jag kan knappt se en råtta på bild utan att få rysningar. Efter att ha läst den här boken, drömde jag mardrömmar om råttor stora som katter. Som grädde på moset, innehåller boken även styckade lik, kallblodiga mördare ich fula gubbar.

Det jag tycker om med boken, är att den påminner lite om Agatha Christies deckare, som jag läste mycket när jag var yngre; flera personer i samma hus och en av dem är mördaren. Jag tycker om när läsaren själv kan fundera och jag lyckades själv lista ut vem som var mördaren innan det visade sig i boken.

Ävn om flera av karaktärerna är trasiga själsligt, fattar jag tycke för flera av dem. Även om de har varit med om mycket jobbigt, har flera av dem en positiv syn på livet och på framtiden. Jag tyckte även mycket om slutet, men vill inte säga mer så jag spoilar något.

Sammanfattningsvis; en spännande deckare, som var lite seg i starten, men som sedan blev en riktig bladvändare. Dock drar allt det äckliga ner betyget. Jag skickar en tacksamhetstanke till Mia som avrådde från att äta samtidigt som jag läste boken.

Status i mina utmaningar 2015:
Granne med döden kommer vara min bok för maj månad i Spänningsutmaningen.

En favorituggla och en minigris

Veckans tema hos Kulturkollo är djur i alla dess former, och veckans fråga är:

Vilket är ditt fiktiva favoritdjur?

Mitt fiktiva favoritdjur från en bok är Harry Potters uggla Hedwig. Jag har alltid tyckt väldigr mycket om fåglar av alla de slag och ugglor tycker jag är väldigt vackra. Det jag gillar med Hedwig är att hon är vid Harrys sida under hela tiden, men hon tar inte så stor plats, utan finns bara där. Dessutom är det en motvikt till dagens användande av mobiltelefoner att det är ugglorna som kommer med posten.

Mitt favoritdjur från filmer är minigrisen Babe från filmen om Babe-den modiga lilla grisen. Jag har alltid tyckt mycket om minigrisar och har funderat på att skaffa en, men det kan nog bli lite svårt att ha en minigris i en lägenhet.

Olästa klassiker

Veckans tematrio hos Lyran är Klassiker jag inte har läst, men är nyfiken på. Här är min lista:

Stolthet och fördom/ Pride and predjudice av Jane Austen:
Skämsmössa på direkten. Jag skäms faktiskt lite för att jag inte har läst något av Jane Austen. Jag har både Stolthet och fördom samt Förnuft och känsla hemma, men av någon anledning har det inte blivit av att jag läst någon av dem. När jag var på Öland en sommarvecka för några år sedan, läste en kompis boken på engelska och jag blev till och med erbjuden att låna boken, men tackade då nej.

Svindlande höjder/ Wuthering heighs av Emily Bronte:
Jag har även denna hemma, både på svenska och på engelska. Dessutom finns Emily Bronte med i min boktolva, så innan året är slut, ska jag banne mig ha läst den här boken.
För övrigt tycker jag att Wuthering Heighs är en otroligt fin titel och jag var först inne på döpa den här bloggen till Wuthering books, men det blev inte så.
Jag köpte den engelska versionen i en bokhandel i London där de sålde klassiker i storpocketformat för bara 3 pund styck. De borde sälja klassiker till samma pris i Sverige.

Den store Gatsby/The Great Gatsby av Scott Fitzgerald:
Enda sedan jag läste en av mina favoritböcker Norwegian Wood av Haruki Murakami, där huvudpersonen läser just Den store Gatsby, har jag sagt till mig själv att jag ska läsa den. Jag har till och med stått och hållit i den i en bokhandel, men köpte den inte.

Bild lånad från bokus.com

Jag tänkte även hänga på Lyrans sommarutmaning som handlar om att läsa just klassiker. Förhoppningsvis blir någon eller några av ovan nämnda böcker lästa då.

Recension: När jag inte hade nåt

Bok: När jag inte hade nåt
Författare: Ison Glasgow & Emil Arvidsson
Förlag: Brombergs
Antal sidor: 245 sidor

Första meningen: In kommer den här killen.

Story:
Ison Glasgow är ena halvan av hiphopduon Ison & Fille. Ison är född i Queens i USA, men som sexåring flyttade han och hans mamma till Sverige, där Isons pappa bodde. Kort efter ankomsten till Sverige, lämnade pappan familjen och Ison och hans mamma stod utan både inkomst och bostad. De sover i trappuppgångar och på parkbänkar, och Isons mamma dansar på gatorna för att de ska få pengar till mat.

Recension:
På ett helt osentimentalt sätt beskriver Ison hur det kan vara att leva på Stockholms gator. Att varje dag inte veta om han ska kunna äta. Att på eftermiddagen börja oroa sig för var de ska tillbringa natten. När jag läste boken, kändes problem som hur ska jag hinna med allt jag ska göra? och vad ska vi äta till middag ikväll?, som ganska oväsentliga. Istället kände jag mig tacksam över att ha mat på bordet och tak över huvudet.

Det är den delen av boken där Ison beskriver sin barndom som är mest intressant att läsa. När han sedan beskriver hur det var att sitta i juryn i TV4:s talangjakt X-factor och vara radiopratare i SR Meteropol, tappade jag intresset lite. Precis som med  Jackie Ferms självbiografi Rövardotter,  känns det som om Glasgow skulle ha väntat några år med att skriva en självbiografi; han är fortfarande ung och mitt uppe i sin karriär. Han hade i sådana fall hellre kunnat göra som Morgan Alling gjorde i sin bok Kriget är slut och avsluta boken när han precis höll på att bli vuxen, då det i bägge fallen är barndomen som är det mest intressanta.

Status i utmaningarna 2015:
Jag är vanligtvis inte så mycket för biografier och lyssnar inte på hiphop, så detta var åtminstone lite att gå utanför normen för mitt vanliga läsande.

En smakbit på söndag: Fangirl

Jag har haft en intensiv vecka. Vi hade bedömning på jobbet under måndagen och tisdagen och det gjorde så jag var helt slut efteråt, då det är en sådan anspänning. Nu känner jag dock att jag har laddat batterierna igen.

Idag är det dags för En smakbit på söndag och min smakbit kommer från boken Fangirl av Rainbow Rowell.

Fangirl handlar om tvillingarna Cath och Wren som tidigare har varit bästa vänner. Nu har de börjat college och Wren vill plötsligt hitta andra vänner, festa och träffa killar, och det blir helt tomt runt Cath. Cath är fortfarande mest intresserad av att skriva fanfiction om den litterära trollkarlen Simon Snow, som för övrigt påminner väldigt mycket om Harry Potter. Ska den blyga Cath våga kliva ur bekvämlighetszonen och lära känna nya kompisar, när systern inte längre finns där som förut?

Min smakbit kommer från sid 65:

She wanted to talk to Wren about it. Cath had tried calling Wren earlier, but she hadn't pick up. It was almost eleven now...
Cath picked up the phone and hit Wrens number.
Wren answered. "Yes, sister-sister?"
"Hey, can you talk?"
"Yes, sister-sister," Wren said.
Wren's voice was warm and liquid. Their dad always said that Wren and Cath had the same voice, but Wren was 33 rpm and Cath was 45...This was different.
"Are you drunk?"
"I was drunk," Wren said. Now I think I'm something else
"Wren, are you okay?"
"Yes-yes-yes, sister-sister. That's why I aswered the phone. To tell you I'm okay. So you can leave me alone for a while."

Titta gärna in på bokbloggen Flukten fra virkeligheten, för att se vad andra bokbloggare läser.

Stora bokbytardagen

Idag är det Stora Bokbytardagen. I en del städer firas dagen med att folk kan komma och lämna in en valfri bok i en bokhylla och få ta med sig en annan bok hem i utbyte. Enligt mig är delösasande sätt att återbruka böcker; man ger bort något man inte vill ha kvar och låter istället någon annan få glädje sv boken, samtidigt som det går att hitta nya böcker utan att betala för dem.

När jag var student handlade jag ofta böcker på Second Hand. Många gånger går det att hitta böcker som enbart är lästa en gång för en billig peng.

Jag firar Stora Bokbytardagen med att utbyta ett lästips:

Pappersväggar är en novellsamling av John Ajvide Lindqvist, som även ligger bakom böcker som Låt den rätte komma in och Lilla Stjärna. Flera av novellerna i den här boken är riktigt bra. Det jag tycker om med Ajvide Lindqvist är att han skriver om vanliga människor som råkar ut för ovanliga händelser.

Här går det att läsa mer om Stora Bokbytardagen.

Läser just nu: Granne med döden

För tillfället läser jag Granne med döden av Alex Marwood och den är verkligen så äcklig som alla säger att den ska vara. Jag har redan mått illa flera gånger och då har jag ändå bara kommit till sidan 70. Igår kväll läste jag i den innan jag somnade och vaknade klockan tre av att jag hade drömt att det var en mördare i min lägenhet. 

Jag tycker dock om några av karaktärerna; särskilt nyinflyttade Colette och den unga flickan Cher. Dock är hyresvärden i huset där de bor en läskig gubbe. Det känns som om han har skrivits bara för att läsaren ska känna obehag då han är både äcklig och hemsk. Fula gubbar, minst sagt.

Jag kommer snart att börja varva den här med Fangirl, så jag inte blir svart i sinnet.

Nytt i hyllan!

Äntligen är jag ägare till Fangirl och till Anna and the french kiss. Nu ska här läsas böcker på engelska!

Jag var på Akademibokhandeln i city idag och köpte då båda de här böckerna.  Jag skulle verkligen kunna gå runt en hel dag i en bokhandel, jag älskar att traska omkring och titta på alla böcker.

På väg hem gick jag in på Bokskotten och köpte en DVD på rea. De halvt dolda är en tv-serie som gick för några år sedan på SVT. Jonas Gardell har skrivit manus och Simon Kaijser har regisserat, det vill säga samma duo som ligger bakom Torka aldrig tårar utan handskar, som säkert har rullat minst tio gånger här hemma och jag gråter lika mycket varje gång jag ser serien eller läser böckerna.

I De halvt dolda får vi följa några personer under två årtionden: David är femton år, mobbad i skolan och vågar inte berätta för någon att han är homosexuell, tre bröder förlorar sin mamma i en tragisk olycka och måste nu växa upp med sin djupt religiösa och smått fanatiske pappa, ett par i trettioårsåldern är beredda att gå över lik för att de ska lyckas skaffa barn, och femtonårige Linus är nazist och lever med sin gravt alkoholiserade mamma.

Jag tyckte väldigt mycket om den här serien när den gick på tv, även om den är obehaglig att se och innehåller otäcka scener. Även om Jonas Gardell har skrivit mycket om både homosexualitet och religion i sina böcker tidigare, är den här serien något helt annat. Dessutom gör skådespelarna fantastiska insatser, särskilt alla de unga killarna.

Recension: Jag ger dig solen

Bok: Jag ger dig solen
Författare: Jandy Nelson
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 397 sidor

Första meningen: Det är såhär allt börjar.

Story:
Tvillingarna Jude och Noah är tretton år. Noah älskar att måla, men har inte en enda vän. Jude har många kompisar och ägnar dagarna åt att surfa i höga vågor. Då flyttar den jämnårige killen Brian in i huset bredvid och förändrar tvillingarnas liv, framförallt Noahs. Dock så inträffar en tragedi, som splittrar Jude och Noahs familj. Tre år senare har Noah slutat måla och har väldigt många vänner. Jude däremot, är helt ensam och kämpar febrilt för att få ihop den splittrade familjen.

Recension:
Vartannat kapitel är Noahs och vartannat är Judes. I Noahs kapitel får vi följa honom när han är tretton år och i Judes kapitel får vi följa henne när hon är sexton, det vill säga i nutid. Genom att lägga upp boken så, målas det sakta upp en bild för läsaren om vad som har hänt i familjen.

Jag tycker bäst om Noahs kapitel. Hans smärta och längtan efter kärlek, känns äkta. Jude som karaktär känns aningen tillgjord; till en början är hon för perfekt och sedan förvandlas hon till en ensam hypokondriker som dessutom kan få kontakt med de döda. Även några av tjejerna i "bålgetinggänget" känns tillgjorda och stereotypa.

Det jag tycker bäst om med boken är hur författaren beskriver känslan av att vara förälskad för första gången. Känslan av att längta och även känslan av att få sitt hjärta krossat. Här lindar Jandy Nelson inte in något i bomull, utan går rakt på sak och det är väldigt bra gjort.

Konst och målande utgör en stor del av boken. Dock är det inget problem för någon som inte kan ett dugg om konst, att följa med. Både Noah och Jude har en stor kärlek för att skapa och det är nästan så att man själv blir inspirerad till att börja måla, när Nelson beskriver känslan av att hålla i en pensel och att kunna uttrycka sina tankar genom att göra en målning eller en skulptur av sten.

Jag ger dig solen är en fin bok med ett vackert språk, även om jag ansåg att vissa av karaktärerna var tillgjorda.  Jag kan dock tänka mig att läsa Nelsons första bok; Himlen börjar här.

Att bryta mot normen

Veckans två frågor hos Kulturkollo, handlar om att bryta mot normer. Här är de två frågorna med mina svar inunder:

1. Berätta om någon som vågat eller vågar bryta normer och gränser och som är en förebild för dig. Det kan vara en känd person, eller någon du känner, en verklig person eller en fiktiv karaktär. Det viktigaste är att det är en person som inspirerat dig på något sätt.

Jag minns väldigt tydligt en sommar då jag var tretton år och läste Johanna Nilssons bok Flickan som uppfann livet. Den handlar om fjortonåriga Fanny som har valt bort att umgås med sina jämnåriga klasskamrater. Istället söker hon sig till skogen och hon blir vän med en av sina lärare.

Jag hade aldrig upplevt en kraftig ångest när jag läste en bok innan jag läste denna. Dock fascinerandes jag av Fannys förhållningssätt till omgivningen; hon gick sin egen väg och bryr sig inte om vad andra tycker och tänker om henne. Som trettonårig var jag trött på alla högljudda högstadiekids och drömde om något större än den lilla förorten jag växte upp i. Karaktärer som Fanny fick mig att inte känna mig lika udda och ensam som jag nog hade gjort annars.

2. Berätta om en film eller bok som skulle kunna få titeln ”bortom normen”. Förklara gärna vad det är som gör boken eller filmen så bra.

Änglagård, alla gånger. Jag har nog sett den första filmen trettio gånger. Filmen handlar om Fanny som ärver ett stort hus av sin morfar när han dör. Hon reser till huset som ligger i en liten by på landet tillsammans med sin vän Zac. De anländer i skinnställ och solglasögon och invånarna i byn har inte sett något liknande tidigare. Fanny och Zac vänder upp och ner på allt det invanda i byn. Den här filmen skildrar verkligen hur rädsla för det okända kan resultera i hat och osämja.

Tematrio: Unga kvinnor under Andra Världskriget

Veckans tema är Andra Världskriget i Lyrans tematrio. Här följer tre böcker som utspelar sig under Andra Världskriget och som alla skildrar unga kvinnor på väg ut i vuxenvärlden:

Mosippan av Elsie Johansson:
Andra delen om familjen TåPelles och den yngsta dottern Nancy. Medans kriget pågår för fullt utforskar den unga Nancy livet och kärleken. Första delen i denna serie; Glasfåglarna är helt fantastiskt och utspelar sig innan kriget bryter ut, men även Mosippan är mycket läsvärd.

Karusell och kärleksbrev av Maj Bylock:
Nioåriga Kajsa och hennes bästa kompis Lasse växer upp på Gotland under början av fyrtiotalet. Bylock skriver humoristiskt men med en allvarlig underton. Jag minns särskilt en episod när ett tivoli kom till stan och Kajsa hade tjänat ihop extrapengar för att ha råd att åka karusell. Hon köpte 29 biljetter till en och samma karusell och när hon hade åkt en gång kräktes hon och kunde inte åka något mer sedan. Dock sålde hon de andra biljetterna billigt, men jag minns att jag tyckte så synd om henne. De två andra böckerna om Kajsa och Lasse heter Dödskallar och hjärtesår, samt Dynamit och hallonbåtar. När jag gick i trean tror jag att alla tjejer i min klass lånade någon av dessa tre böcker på skolbiblioteket och läste.

Boktjuven av Marcus Zusak:
Historien om den unga Liesel som upptäcker böckernas fantastiska värld mitt i ett krigshärjat Tyskland, är redan på väg att bli en klassiker.

En smakbit på söndag: Granne med döden

Jag har verkligen haft fullt upp hela helgen. I fredags kväll var det middag. Igår hade vi städdag i bostadsområdet, sedan var jag på opera där en kollega deltog och på kvällen var jag hemma hos en annan kollega. Det har varit full rulle hela helgen och jag har knappt hunnit läsa vad andra har svarat i veckans bokbloggsjerka, vilket jag ska försöka göra idag. Men ibland blir det så. Idag ska jag hursomhelst vila, läsa och fixa lite hemma.

Jag har även tänkt börja på en ny bok idag; Granne med döden av Alex Marwood. Jag läste hennes bok Onda flickor förra året och tyckte om den, även om den var hemsk. Den här boken ska tydligen vara ännu värre. På första sidan står det: känsliga läsare varnas. Jag får se till att inte läsa den när det är mörkt ute och jag är ensam hemma.

Granne med döden handlar om sex personer som bor i samma förfallna hyreshus. En av dem begår ett mord. Frågan är vem?

Eftersom jag börjar läsa boken idag, kommer min smakbit från första sidan:

Hon följer efter honom ner till förhörsrummen och när han går förbi en dörr med en ståltrådsarmerad glasruta kollar han sin spegelbild i smyg. Kriminalkomissarie Cheyne är aningen äldre än han brukar vilja ha dem, men hon är snygg. Ser lite hård ut, men efter ett helt liv som polis i London, kan man knappast verka barnsligt oskuldsfull. Hursomhelst kan det inte skada att ha möjligheten öppen. Kvinnor som förstår ens ovanliga arbetstider växer inte på träd och attraktiva kvinnor som gör det är ännu mer sällsynta.
"Jag måste förvarna dig om att hon är trött och skärrad" säger han, "och vi har mycket kvar att gå igenom...så det är bra om du kan hålla det någorlunda kort".

Titta gärna in hos Marie på Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Var förvarar jag alla mina böcker?

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka, kommer från Marie, och lyder:

Hur får du plats med alla böcker?

När jag flyttade för snart tre år sedan, valde jag medvetet att köpa väldigt stora bokhyllor med många hyllplan, av den enda anledningen att jag skulle få plats med många böcker. Detta är jag tacksam för idag, för då kan jag spara många böcker.

Böcker som jag tycker väldigt mycket om sparar jag, för att kunna läsa om dem, men böcker jag bara anser är halvdana kan jag gärna göra mig av med. Jag har skänkt en del böcker som jag inte vill ha kvar till en Second Hand affär. I samma affär har jag även varit och köpt nya böcker, hehe.

Dessutom lånar jag en del böcker både av bekanta och på biblioteket. Dock kan detta bli ett problem om det är någon bok som jag har lånat och kommer att tycka så mycket om att jag vill läsa den flera gånger. Då har det faktiskt hänt att jag har köpt boken själv sedan.

Aldrig läst Jane Austen

Confession: Jag har aldrig läst en bok av Jane Austen.

Tankar kring det: Jag har sett filmer baserade på Jane Austens böcker och jag har läst Bridget Jones dagbok, som delvis är en modern version av Austens Stolthet och fördom. För flera år sedan när jag var i London, sålde de klassiker i ny upplaga för tre pund styck och då köpte jag Sense and sensability, det vill säga Förnuft och känsla. När jag bodde på Öland en sommar med några kompisar, hade en av dem med sig Stolthet och fördom på engelska, men det blev aldrig av att jag läste den.

Det känns som om en som jag,  som älskar att läsa, borde ha läst Jane Austen. Vissa av hennes böcker är riktiga klassiker.

I år på bokrean köpte jag Austens Stolthet och fördom på engelska; Pride and Predjudice. I år ska det banne mig bli av att jag läser något av Jane Austen.

Recension: Kristalläpple

Bok: Kristalläpple

Författare: Ebba Range
Förlag: Litet förlag
Antal sidor: 313 sidor
Favoritkaraktär: Rita

Första meningen: Den lilla platsen i min barndoms hyreshus är som en belyst estrad.

Story:
Sextonåriga Hillevi är upp över öronen förälskad i sin två år äldre pojkvän Alaska. Hela Hillevis liv får dock en oväntad vändning när Hillevis tvillingsyster Myntha tar livet av sig. Hillevi förstår ingenting; Myntha var levnadsglad, tränade stenhårt för att bli fotbollsproffs och umgicks mycket med pojkvännen Ib. Hillevi börjar nysta i systers mystiska död och en länge väl bevarad familjehemlighet uppdagas sakta. Fyrtio år senare återvänder Hillevi till platsen där allt hände och minnena kommer åter.

Recension:
Jag träffade Ebba Range när bokhandeln där jag bor anordnade en författarpromenad i julas. Jag hade aldrig hört talas om vare sig henne eller boken, men blev intresserad när jag läste bokens baksidetext.

Karaktärerna i boken är alla väldigt trovärdiga. Det finns ett stort persongalleri, med många intressanta personer. Ebba Ranges storebror tog livet av sig när Ebba var tonåring. Det känns som om Ebba verkligen vet vad hon skriver om när hon berättar om Hillevis tankar och känslor kring systerns självmord. Hon beskriver även väldigt ingående om hur det kan kännas att uppleva den första kärleken.

I boken finns även väldigt målande miljöbeskrivningar. Läsaren kan verkligen uppleva hur det var att bo i Hökarängen på 60-talet; alla synintryck och alla dofter. Ibland kan dock alla miljöbeskrivningar göra att boken blir lite seg. Under bokens andra del går handlingen dock framåt väldigt snabbt och jag kände att jag hela tiden ville läsa vidare.

Boken har även ett väldigt bra slut, då det är överraskande. Det här är en bok om ett viktigt ämne, det finns inte så många böcker om självmord bland unga samt om anhöriga till unga som har tagit livet av sig.

Status i utmaningarna 2015:
Ebba Range var med i min boktolva 2015, så nu kan jag bocka av ytterligare en författare där.

Liebster award igen

Jag har blivit nominerad till ytterligare en Liebster Award och denna gång av Sara på Magiska runor. Liebster award går till så att man blir nominerad av en annan bokbloggare och ska svara på elva förutbestämda frågor som bokbloggaren har skrivit. Här är mina svar:

1. När var du senast på biblioteket?
Jag var där för några veckor sedan och återlämnade en bok. Den senaste tiden har jag inte varit så mycket på biblioteket, men jag har alltid tyckt om att gå dit. Jag tycker om att det är tyst och att sitta där och läsa, omgiven av böcker.

2. Vilken/vilka var din/a senaste köpta bok/böcker?
De senaste böckerna köpte jag för ett presentkort och det var Jag ger dig solen av Jandy Nelson och När jag inte hade nåt av Ison Glasgow & Emil Arvidson.

3. Vilken bok har du starkast minne/känsla kopplat till?
Det är när jag som elvaåring läste Johanna Nilssons Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Det är fortfarande en av de bästa böcker jag har läst. Smärtan jag kände när jag läste den boken, hade jag aldrig upplevt tidigare.

4. Vilken är din mest lästa bok?
Norwegian wood av Haruki Murakami. Jag älskar den boken!

5. Av böckerna i din bokhyllan, vilken titel beskriver dig bäst?
Kvinnor som tänker för mycket, hehe. Skämt åsido, men jag tror att Lev, älska, le av Monica Nyström är den titeln som beskriver mig bäst.

6. Vilken bok gav du senast bort till någon, och varför?
David Batras Gevär säljes på grund av dödsfall, som jag gav till min chef. Hon oc jag har samma humor.

7. Vilket enda ord i en titel skulle göra dig intresserad av att läsa den boken? (om det var det enda du fick veta om boken.)
Ordet bok. Jag tycker om att läsa om folk som själva tycker om böcker.

8. Vilken bok/serie skulle du vilja leva i?
Jag skulle vilja leva i samma värld som Francesca och hennes kompisar i boken Francesca av Melina Marchetta. De verkae ha en härlig sammanhållning i sitt kompisgäng.

9. Vilken kapitelform tycker du bäst om? (Numrerat, ett ord, en mening...)
Jag har aldrig reflekterat över detta, men jag har kommit på att jag nog tycker bäst om när det är ett ord som är kapitelöverskrift. Då får jag som läsare en föraning om vad som ska hända, men vet ändå inte helt vad som ska ske härnäst.

10. Läser du alltid ut böcker du har börjat läsa?
Oftast gör jag det, men det har hänt att jag har läst böcker jag har tyckt varit sanslöst tråkiga och då har jag gett upp dem. Maze runner var en sådan bok.

11. Vad ska du läsa härnäst?
Kvinnan på tåget av Paula Hawkins och När jag inte hade nåt av Ison Glasgow & Emil Arvidson står näst på tur. Jag ska även läsa Britt - Marie var här av Fredrik Backman och seriealbumet Kvinnor ritar bara serier om mens.

Läsning i maj månad

     

Under maj månad SKA jag läsa minst en bok på engelska. Det lutar åt att det blir antingen Fangirl eller Anna and the french kiss. Jag får se vilken av dem det blir.

Jag ska läsa Kvinnan på tåget av Paula Hawkins, som jag fick när jag fyllde år. Den är även den bok jag ska läsa och recensera under maj månad i Maries spänningsutmaning.

När jag inte hade nåt av Ison Glasgow och Emil Arvidson kommer att bli min "pendlarpocket". Jag har alltid en pocketbok i väskan som jag läser på tåget när jag åker till och från jobbet. Jag ger dig solen av Jandy Nelson läser jag just nu.

Jag ska även ge serieboken en chans till, då jag inte direkt blåstes av stolen av Kunskapens frukt, som var den första serieboken jag läste. Under maj ska jag läsa samlingsalbumet Kvinnor ritar bara att serier om mens.

Britt-Marie var här av Fredrik Backman har stått i hyllan sedan jag köpte den på bokrean och nu ska den läsas!

Sedan får vi se vilka fler böcker jag hinner med. Jag hoppas kunna sitta ute och läsa i solen på min balkong nu i maj.

Recension: Som James Dean fast snyggare

Bok: Som James Dean fast snyggare

Författare: Niclas Christoffer
Förlag: Hoi bokförlag
Antal sidor: 156 sidor
Favoritkaraktär: Veronica

Första meningen: Trettioåttaårige fotmodellen Jakob Wallin, plastikkirurgen Jill Wallin, fyrtiotvå och deras två utomordentligt välskapta söner Jim och John, sitter i en Volvo XC90 av senaste modell.

Story:
Jim går sista året på gymnasiet, är den snyggaste killen i skolan, jobbar extra som fotomodell och drömmer om att bli skådespelare. Han ska bli som hans och hans pappas favoritskådespelare; James Dean, fast snyggare. Men när Jims familj råkar ut för en bilolycka och Jim plötsligt inte längre är den snyggaste killen i skolan, drabbas Jim av svår ångest. Han upptäcker att han kan lindra sin ångest genom att skada sig själv och har snart fastnat i ett självskadebeteende som bara växer.

Recension:
Jag mådde bitvis illa när jag läste den här boken. Författaren har lyckats skildra Jims ångest så att läsaren själv mår dåligt. Hela boken har liksom en krypande känsla av obehag i sig. Flera av karaktärerna i boken är så själsligt trasiga att det gjorde ont inombords när jag läste.

Jag kan tycka att Jims familj, som ska föreställa den perfekta familjen, är lite väl perfekt: Alla är snygga, alla är rika, alla är lyckliga och inga orosmoln finns på himlen. Det finns inte någon människa på denna jord som är perfekt. Efter att familjen har råkat ut för bilolyckan, är plötsligt ingenting perfekt längre. Men en del av det där som inte är perfekt efter bilolyckan, hade kunnat vara med i bilden innan bilolyckan, så hade familjen känts mer trovärdig.

Nu över till slutet. Jag förstod verkligen inte slutet och gick och funderade på det i flera dagar efter att jag hade läst ut boken. Att ge en bok ett slut som får läsaren att fundera länge på det, är skickligt gjort av författaren. Men en del av mig ville få ett mer konkret slut, då jag verkligen ville veta vad som hände. Jag vill inte säga mer än så, då jag är rädd att spoila något om slutet.

En smakebit på söndag: Jag ger dig solen

Varje vecka anordnar bokbloggen Flukten fra Virkeligheten En smakebit på söndag, där bokbloggare kan dela med sig av vad de läser.

Den här söndagen tänker jag njuta av att bara vara; vila och läsa.

För tillfället läser jag Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Boken handlar om de trettonåriga tvillingarna Jude och Noah. Jude är äventyrlig; hon älskar att simma och surfa och har många kompisar. Noah har inga vänner, men älskar att måla. Hans högsta önskan är att komma in på konstskolan California school of the arts. Men då dyker den jämnårige pojken Brian upp och förändrar Noahs liv totalt.

Smakbiten kommer från sidan 113, där jag för tillfället befinner mig. Noah och grannen Brian har gått ut på natten för att studera stjärnorna:

Jag tar ficklampan ur hans hand och lyser på honom. Vinden får hans skjorta att bölja runt hans bröstkorg. Jag vill släta ut den med min hand, jag vill det så mycket att jag blir alldeles torr i munnen.
Nu är det inte bara jag som stirrar.
"Doften av jasmin får folk att avslöja sina henligheter" säger jag till honom med låg röst.
"Är det där Jasmin?" Frågar han och viftar med handen i luften.
Jag nickar. Ljuskäglan är stark på hans ansikte. Det här är en utfrågning.
"Varför tror du att jag har hemligheter?" Han lägger armarna i kors över bröstet.
"Vem har inte hemligheter?"

Titta gärna in på bloggen Flukten fra Virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Månadssammanfattning: April

Lästa böcker i april:

Stöld av babian - Anna Karolina
Antiloper - Ester Roxberg
Konsten att vara kvinna - Caitlin Moran
Kunskapens frukt - Liv Strömquist
Samlade dikter - Edith Södergran
Varför vara lycklig när du kan vara normal? - Jeanette Wintersson
Som Zlatan fast bättre - Niclas Christoffer
Som James Dean fast snyggare - Niclas Christoffer
En dröm från att dö - Emelie Kalen Loxi
Rövardotter - Jackie Ferm

Antal lästa böcker den här månaden: 10 stycken.

Antal lästa sidor: 2427 sidor.

Bästa boken: Antiloper och En dröm från att dö.

Största överraskningen: Rövardotter.

Böcker jag kommer att läsa om: Antiloper och En dröm från att dö.

Status i mina utmaningar 2015: Författaren Ester Roxberg finns med i min boktolva. Bortsett från Roxberg är alla de andra författarna sådana som jag inte har läst något av tidigare, så det blev många nya författare för mig den här månaden. Jag har även läst både en seriebok och en diktbok, vilket är genrer som är nya för mig. En bra läsmånad, kort och gott.

En spark i mellangärdet

Bok: Rövardotter

Författare: Jackie Ferm & Ola Brising
Förlag: Bookmark förlag
Antal sidor: 397 sidor
Favoritperson: Jack

Första meningen: När jag var arton år tänkte jag gå i pappas fotspår och råna en bank.

Story:
Det här är bloggaren och Paradise Hotel- vinnaren Jackie Ferms självbiografi om hur det var att växa upp med en pappa som av många sågs som Sveriges farligaste man; bankrånaren Lars-Inge Svartenbrandt. Boken beskriver Jackies liv; från hennes tidigare minnen till hennes livssituation idag.

Under hela Jackies barndom åker hennes pappa in och ut ur fängelset. Relationen med pappan består av brev som han skriver till Jackie och hennes småbröder. Varje gång lovar han dem att när han kommer ut ur fängelset ska de starta ett nytt liv som en riktig familj. Det blir aldrig så. Jackies mamma är gravt alkoholiserad och kan varken ta hand om sig själv, sitt hem eller sina barn. Jackie skiljs från sina bröder och skickas runt mellan olika fosterhem och behandlingshem för unga kvinnor. Som nittonåring ställer hon upp i dokusåpan Paradise Hotel, för att hämnas på sin pappa.

Recension:

Jag har sett Jackie Ferm på tv vid några tillfällen och jag har upplevt henne som en ytlig barbie som vill ha medias uppmärksamhet. Jag valde att läsa boken, då jag själv arbetar med barn och anser att det är intressant att läsa om hur barn med tuffa uppväxter hanterar dessa erfarenheter som vuxna.

Att läsa boken var som att bli sparkad i mellangärdet. Inget barn ska behöva växa upp på det sättet som Jackie fick göra. Fram tills att hon var runt sjutton år, fanns det ingen vuxen som hon kunde vända sig till. Båda hennes föräldrar svek henne, hennes fosterfamilj slängde ut henne och hon placerades på ett behandlingshem där de intagna behandlades som slavar. När allt dessutom är som värst, händer något som får det lilla som finns kvar av Jackie att rasa samman helt. Jag fick en helt annan förståelse för henne. Nu ser jag att hon är otroligt stark som har orkat tagit sig igenom allt detta.

Jag kan dock tycka att Ferm är lite väl detaljerad när hon berättar om sina relationer med olika män. Som läsare behöver man inte veta exakt allt som hon har gjort i sina förhållanden och på vilket sätt.

Även om jag tyckte att det var intressant och gripande att läsa om Jackies barndom, kan jag anse att hon kanske skulle ha väntat tjugo år med att skriva en självbiografi. Hon är ung, enbart 24 år, och hennes trasiga relation till sin pappa fortsätter, vilket går att läsa i kvällstidningarna. Om hon hade väntat lite med att skriva boken, hade läsaren kunnat följa henne även som vuxen och hur hon i vuxen ålder förhåller sig till sim uppväxt och till sina föräldrar.

Vid ett tillfälle, när jag satt och läste boken på ett tåg, var jag nära att börja gråta och fick titta ut genom fönstret, då jag hade tårar i ögonen. Jag är glad att jag läste den här boken och rekommenderar den främst till vuxna som arbetar med barn och unga, samt till unga vuxna.

Framtida klassiker

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka kommer ursprungligen från Robert:

Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år?

Jag har funderat kring vilka sorters böcker som blir klassiker och det är lite svårt att säga. Jag har valt ut böcker som enligt mig representerade något nytt när de kom ut; något som vi inte hade läst tidigare. Jag har även valt böcker som varit väldigt populära, då jag tror att vi kommer förknippa dem med den här tiden av den anledningen.

Här är mina svar:

Harry Potter - böckerna av J.K Rowling: Känns förvisso som om de redan är klassiker. Böckerna om den unge trollkarlen trollband en hel värld och många av mina kompisar som aldrig läste böcker, läste ändå Harry Potter.

Milleniumtriologin av Stieg Larsson: Under en tid kändes de som om dessa böcker var på allas läppar. En av de största serierna från en svensk författare.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret av Jonas Jonasson: Även om det råder delade meningar om den här boken, kan jag tänka mig att den kan bli en klassiker, så många exemplar som den har sålt.

Blonde av Joyce Carol Oates: Känns som om denna är på väg att bli en klassiker redan nu. Oates har varit omtalad som kandidat för Nobelpriset i flera år och Blonde är ett fantastiskt porträtt av en väldigt omskriven och gåtfull kvinna.

Twilight-serien av Stephenie Meyer: Jag arbetade i bokhandel när det rådde Twilight-feber och jag tror att en bokserie som fick mängder av tonåringar att intressera sig för läsning, har goda chanser att bli en klassiker.

Fifty shades-serien av E.L James: Sällan har en bok blivit så omskriven och omtalad.

Snabba cash av Jens Lapidus. Samma tänk här som med Twilight; det här var något nytt. Östermalm möter Stockholms undre värld.

Personligen skulle jag gärna se att Haruki Murakamis böcker blev klassiker, då hans surrealistiska berättelser om känslor enligt mig är helt underbara.

Stieg Larsson marathon

Igår kväll firades Valborg med ett Stieg Larsson - filmmarathon. Dock hanns inte alla filmerna med, utan det fortsätter ikväll.

Dessa filmer är några av de få filmer jag vet som håller en hyfsad nivå med böckerna, även om böckerna är bättre. Oftast när det görs film av böcker blir jag brsviken, men de här filmerna tycker jag om. Jag har sett dem väldigt många gånger.  Jag tycker bäst om filmen som baseras på den sista boken i trioligin; Luftslottet som sprängdes, då de har lyckats komponera historien så det blir ett driv i den. Tredje boken var den bok jag tyckte sämst om, för att det var så mycket historia om vad som hade hänt tidigare och alldeles för långa personbeskrivningar. Den bok jag tycker bäst om, är den andra boken: Flickan som lekte med elden.