En spark i mellangärdet

Bok: Rövardotter

Författare: Jackie Ferm & Ola Brising
Förlag: Bookmark förlag
Antal sidor: 397 sidor
Favoritperson: Jack

Första meningen: När jag var arton år tänkte jag gå i pappas fotspår och råna en bank.

Story:
Det här är bloggaren och Paradise Hotel- vinnaren Jackie Ferms självbiografi om hur det var att växa upp med en pappa som av många sågs som Sveriges farligaste man; bankrånaren Lars-Inge Svartenbrandt. Boken beskriver Jackies liv; från hennes tidigare minnen till hennes livssituation idag.

Under hela Jackies barndom åker hennes pappa in och ut ur fängelset. Relationen med pappan består av brev som han skriver till Jackie och hennes småbröder. Varje gång lovar han dem att när han kommer ut ur fängelset ska de starta ett nytt liv som en riktig familj. Det blir aldrig så. Jackies mamma är gravt alkoholiserad och kan varken ta hand om sig själv, sitt hem eller sina barn. Jackie skiljs från sina bröder och skickas runt mellan olika fosterhem och behandlingshem för unga kvinnor. Som nittonåring ställer hon upp i dokusåpan Paradise Hotel, för att hämnas på sin pappa.

Recension:

Jag har sett Jackie Ferm på tv vid några tillfällen och jag har upplevt henne som en ytlig barbie som vill ha medias uppmärksamhet. Jag valde att läsa boken, då jag själv arbetar med barn och anser att det är intressant att läsa om hur barn med tuffa uppväxter hanterar dessa erfarenheter som vuxna.

Att läsa boken var som att bli sparkad i mellangärdet. Inget barn ska behöva växa upp på det sättet som Jackie fick göra. Fram tills att hon var runt sjutton år, fanns det ingen vuxen som hon kunde vända sig till. Båda hennes föräldrar svek henne, hennes fosterfamilj slängde ut henne och hon placerades på ett behandlingshem där de intagna behandlades som slavar. När allt dessutom är som värst, händer något som får det lilla som finns kvar av Jackie att rasa samman helt. Jag fick en helt annan förståelse för henne. Nu ser jag att hon är otroligt stark som har orkat tagit sig igenom allt detta.

Jag kan dock tycka att Ferm är lite väl detaljerad när hon berättar om sina relationer med olika män. Som läsare behöver man inte veta exakt allt som hon har gjort i sina förhållanden och på vilket sätt.

Även om jag tyckte att det var intressant och gripande att läsa om Jackies barndom, kan jag anse att hon kanske skulle ha väntat tjugo år med att skriva en självbiografi. Hon är ung, enbart 24 år, och hennes trasiga relation till sin pappa fortsätter, vilket går att läsa i kvällstidningarna. Om hon hade väntat lite med att skriva boken, hade läsaren kunnat följa henne även som vuxen och hur hon i vuxen ålder förhåller sig till sim uppväxt och till sina föräldrar.

Vid ett tillfälle, när jag satt och läste boken på ett tåg, var jag nära att börja gråta och fick titta ut genom fönstret, då jag hade tårar i ögonen. Jag är glad att jag läste den här boken och rekommenderar den främst till vuxna som arbetar med barn och unga, samt till unga vuxna.