Sidor

söndag 3 maj 2015

Recension: Som James Dean fast snyggare


Bok: Som James Dean fast snyggare
Författare: Niclas Christoffer
Förlag: Hoi bokförlag
Antal sidor: 156 sidor
Favoritkaraktär: Veronica

Första meningen: Trettioåttaårige fotmodellen Jakob Wallin, plastikkirurgen Jill Wallin, fyrtiotvå och deras två utomordentligt välskapta söner Jim och John, sitter i en Volvo XC90 av senaste modell.

Story:
Jim går sista året på gymnasiet, är den snyggaste killen i skolan, jobbar extra som fotomodell och drömmer om att bli skådespelare. Han ska bli som hans och hans pappas favoritskådespelare; James Dean, fast snyggare. Men när Jims familj råkar ut för en bilolycka och Jim plötsligt inte längre är den snyggaste killen i skolan, drabbas Jim av svår ångest. Han upptäcker att han kan lindra sin ångest genom att skada sig själv och har snart fastnat i ett självskadebeteende som bara växer.

Recension:
Jag mådde bitvis illa när jag läste den här boken. Författaren har lyckats skildra Jims ångest så att läsaren själv mår dåligt. Hela boken har liksom en krypande känsla av obehag i sig. Flera av karaktärerna i boken är så själsligt trasiga att det gjorde ont inombords när jag läste.

Jag kan tycka att Jims familj, som ska föreställa den perfekta familjen, är lite väl perfekt: Alla är snygga, alla är rika, alla är lyckliga och inga orosmoln finns på himlen. Det finns inte någon människa på denna jord som är perfekt. Efter att familjen har råkat ut för bilolyckan, är plötsligt ingenting perfekt längre. Men en del av det där som inte är perfekt efter bilolyckan, hade kunnat vara med i bilden innan bilolyckan, så hade familjen känts mer trovärdig.

Nu över till slutet. Jag förstod verkligen inte slutet och gick och funderade på det i flera dagar efter att jag hade läst ut boken. Att ge en bok ett slut som får läsaren att fundera länge på det, är skickligt gjort av författaren. Men en del av mig ville få ett mer konkret slut, då jag verkligen ville veta vad som hände. Jag vill inte säga mer än så, då jag är rädd att spoila något om slutet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar