Recension: Tusenskönor

Bok: Tusenskönor
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 398 sidor
Serie: Fredrika Bergman#2
Favoritkaraktär: Fredrika Bergman

Första meningen: Ängen med sin grönska och sina blommor, hade alltid varit hennes.

Story:
Det äldre paret Jakob och Marja Ahlbin hittas döda i sin lägenhet. Vid en första anblick ser det ut som att Jakob har skjutit sin hustru och därefter begått självmord. Kriminalkomissarie Alex Recht och hans utredningsgrupp tar sig an fallet, men när de studerar det äldre paret mer ingående, blir en hotbild mot Jakob tydlig, och misstankarna lutar mer mot att paret har blivit mördade. Samtidigt befinner sig en ung kvinna i Bangkok och någon gör allt för att klippa alla hennes band till sin omvärld.

Recension:
Jag läste den första boken om Fredrika Bergman för flera år sedan och upplevde den som lite mörk och obehaglig. Det var nog anledning till att det dröjde så lång tid innan jag läste nästkommande bok i serien.

Jag tyckte mycket om den här boken. Det kändes som att intrigerna var väldigt genomarbetade och genomtänka. Det kändes som att författaren har lagt ner tid på att göra research och varit noggrann med alla små detaljer.

Ibland i polisdeckare, kan jag uppleva att det finns ett väl genomarbetat mordfall, men när fallet ska lösas så bara plötsligt kommer någon på vem som är mördaren, fallet blir löst och läsaren får inte svar på alla frågor som har uppkommit under historiens gång. I Tusenskönor löstes fallet genom att utredningsgruppen grävde mer och mer och en efter en föll pusselbitarna på plats.

Det kändes även som att Kristina Ohlsson är påläst inom det hon skriver om. Jag läste om henne på internet och fick veta att hon har jobbat både på UD, samt med säkerhetfrågor särskilt inriktade mot Mellanösten, så det kan vara därför hon har mycket kunskap om de områdena.

Huvudpersonen Fredrika Bergman är en ensamstående kvinna över trettio, som är väldigt skicklig på sitt jobb och på att hantera kollegor som vill spela översittare, utan att hon är otrevlig mot någon. Jag upplever att karaktären Fredrika är en symbol för kvinnlig styrka inom svensk skönlitteratur; hon klarar sig på egen hand och är väldigt trygg i sig själv. Kristina Ohlsson säger i en intervju längst bak i boken att många kvinnliga kommissarier i svenska deckare är alkhoholiserade småbarsmammor och Fedrika därför skulle vara en motvikt till detta. Ur ett feministiskt perspektiv är detta en kvinna som visar att hon klarar sig själv och inte vill vara passiv i förhållande till någon man. Fredrika har vissa likheter med  karaktären Jana Berzelius i Emelie Schepps böcker.