Recension: Märkta för livet

Bok: Märkta för livet
Författare: Emelie Schepp
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 340 sidor
Serie: Jana Berzelius #1
Favoritkaraktär: Mia Bolander

Första meningen: -SOS 112, Vad har inträffat?

Story:
När åklagare Jana Berzelius var nio år, vaknade hon upp på ett sjukhus. Hon hade inget minne av vem hon är eller vad hon kommer ifrån, bortsett från tre bokstäver som hon har inristade i nacken. Jana blir kort därefter adopterad av ett barnlöst par. Tjugoett år senare mördas en högt uppsatt chef vid migrationsverket. 

Kriminalkomissarie Gunnar Öhrn och hans grupp med Jana som åklagare, får fallet på sitt bord. Den främsta ledtråd de har är ett handavtryck som tillhör ett barn på en fönsterbräda i offrets hus. Kort därefter hittas en liten pojke mördad. Pojken har bokstäver inristade i nacken. Händelserna väcker minnen hos Jana Berzelius som tidigare var glömda och hon kommer närmare och närmare sanningen om sin egen bakgrund.

Recension:
Jag fastnade i boken från första sidan och hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Spänningen byggs upp och det finns flera parallella intriger.

Jag som sörjer att Carin Gerhardsens serie om Hammarbypolisen har tagit slut, har kanske här hittar en ny deckarserie att följa. Även i Märkta för livet finns flera trevliga karaktärer i polisgruppen som alla tampas med olika svårigheter utanför arbetet. Jag tycker om alla poliserna i gruppen: Henrik, Mia, Annelie, Gunnar och Ola. Däremot har jag lite svårt för Jana Berzelius, jag upplever henne som känslokall och tråkig, men det är ju enbart min åsikt och inte någon universell sanning. Dock gör det inte så mycket om det finns en karaktär som är svår att uppskatta, om alla andra karaktärer känns trevliga. Jag tänker läsa fler av Emelie Schepps böcker om Jana, och jag kanske börjar tycka mer om henne när jag lär känna henne lite bättre.

Den här deckaren skiljer sig från andra liknande böcker, då läsaren här inte enbart får följa polisens arbete utan också hur åklagaren jobbar. I många polisdeckare är åklagaren endast en bifigur, men här skildras åklagaren Jana parallellt med polisen och några av se andra karaktärerna.

När boken är slut lämnas läsaren med några lösa trådar, men eftersom det kommer fler böcker i den här serien, är det mycket möjligt att alla frågetecken rätas ut då.

Den här boken passar perfekt att läsa sittandes i en solstol på stranden nu i sommar, och jag kommer garanterat läsa fler böcker av Emelie Schepp.