En smakebit på söndag: Kaninhjärta

Idag är det söndag och dags för En smakebit på söndag.Jag ska idag se till att ta en riktigt lång lässtund i soffan idag,det känner jag att jag är värd.

För tillfället läser jag Kaninhjärta av Christin Ljungqvist.Jag började läsa den igår och läste 100 sidor i ett nafs,så den var väldigt lätt att komma in i.

Boken handlar om de sjuttonåriga enäggstvillingarna Mary och Anne.Mary är den trasiga; söker bekräftelse i natten genom att förföra killar, och sticker nålar i armarna för att hon tycker det är skönt.Anne är grubblaren; samlar på ord hon tycker om och sneglar i hemlighet på andra kvinnor.Tillsammans utgör systrarna ett medium; spöken talar genom Mary och Anne är den som hör rösterna. De blir en del av en medial grupp som söker efter en försvunnen flicka och detta splittrar systrarna; Mary vill hitta flickan till varje pris, medans Anne känner sig osäkervill ta avstånd från kontakten med spökena.

Mary lyssnar väldigt mycket på gruppen Kent och boken är full av citat från gruppens låtar.För mig som har lyssnat mycket på Kent och framförallt gjorde det under tonåren,gör det att boken blir extra intressant.

Smakbiten kommer från sid 156, då Anne har börjat känna att Mary går upp helt i fallet med den försvunna flickan. Systrarna är på väg hem till sin mamma efter att ha bott i sin pappas lägenhet ett tag:

Anne satt vriden på sätet och tittade tills Mary drog i henne och frågade vad glor du efter?Mary var på hemskt humör.Anne hade fått skämmas för henne under spårvagnsfärden och skulle förmodligen få skämmas för henne under tågfärden också,och bussfärden,och promenaden mellan busshållplatsen och huset där mamma väntade.

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten för att se vad andra bokbloggare läser.

Bokmöte på tunnelbanan

Idag är det 28 februari och jag har namnsdag.Ikväll ska jag se Melodifestivalen,där min gamla idol Måns Zelmerlöw deltar. Jag fullkomligt älskade Måns Zelmerlöw och hans musik när jag gick på gymnasiet,hehe.

Igår kväll när jag satt på tunnelbanan och läste en sönderläst pocketbok,klev en man på vid Östermalmstorg,och satte sig på sätet mittemot mig.Jag skulle tro att han var i sextioårsåldern.Efter en stund,lutar han sig fram mot mig:

-Ursäkta?

Jag hinner tänka: nej,nu är det någon som ska fråga om vägen till något specifikt ställe.

Det är nämligen så att jag har ruskigt dåligt lokalsinne och hittar inte alls i Stockholm.Jag kan berätta många roliga historier om det.Men till saken:

Jag tittade upp från min pocketbok.

-Jag ville bara fråga vad du läser?

Jag visar upp boken för honom. Jag satt och läste Haruki Murakamis Norwegian wood.

-Vad kul att du läser Murakami!Jag älskar hans trilogi om Iq84. Väldigt trevligt att se en ung kvinna som läser en bok.De flesta jag ser på tunnelbanan sitter och knappar på sina mobiltelefoner.

Därefter pratade vi lite om Murakami.Både jag och mannen hade läst nästan alla Murakamis böcker.Norwegian wood är en av mina favoritböcker,ibland som igår, tar jag den med mig och läser om delar jag tycker om.Allt som allt har jag nog läst den sex gånger.

När jag gick av tunnelbanan,hade jag en positiv känsla i hela kroppen.Jag tyckte det var roligt att han tog kontakt med mig,en för honom okänd människa och frågade vad jag läste.Dessutom känner jag tacksamhet över att jag växte upp i en tid innan alla smartphones och surfplattoe anlände.Jag har alltid läst böcker när jag åker tåg,vilket jag har gjort ganska mycket i mina dagar.

En serie jag tröttnade på och ett bra slut

Idag är det fredag och dags för bokbloggsjerka igen hos Annika.Själv tillbringar jag fredagen på kurs i ett jobbrelaterat syfte.Det ska bli spännande!

Veckans fråga i bokbloggsjerkan är:
Har du läst en bokserie du har slutat tycka om under seriens gång och varför?Om du inte läser serier, kan du berätta om vilken bok som har det perfekta slutet.

Jag har läst en del serier,men tänkte ändå att jag kan besvara båda frågorna.

En bokserie som jag från början älskade,men tröttnade på är The Hungergames,eller Hungerspelen som den heter på svenska. Jag tyckte väldigt mycket om den första boken; jag tyckte det var fascinerande att författaren har kommit på något som själva spelen Hungerspelen samt tanken med ett land med olika distrikt.Del två i serien var mindre händelserik och trean ansåg jag bara var en lång seg väntan på att få läsa upplösningen.

En bok som enligt mig har det perfekta slutet, är Kära Agnes! av Håkan Nesser.Boken handlar om barndomsvännerna Agnes och Henny,som inte har haft kontakt på många år, men som nu möts på Agnes mans begravning och börjar brevväxla.Efter en kort tids brevskrivande blir Agnes erbjuden en stor summa pengar av Henny,om hon dödar Hennys man.

Jag vill inte avslöja för mycket om slutet, men den här boken har ett otroligt överraskande slut och det absolut sista stycket är skrivet på ett sådant sätt att man som läsare,läser långsammare och långsammare och till slut knappt vågar titta upp från boken när man har läst klart.

Bokrea 2015

Idag startade bokrean!Jag var på Akademibokhandelns bokrea och fick med mig ett helt gäng böcker:

Pride and prejudice - Jane Austen
Fokus på rymden
Fokus på människokroppen
Samlade dikter - Dan Andersson
Samlade dikter - Nils Ferlin
Britt-Marie var här - Fredrik Backman
Egenmäktigt förfarande, en roman om kärlek - Lena Andersson
Att föda ett barn - Kristina Sandberg

Faktaböckerna om rymden och kroppen är till barnen på mitt jobb.Vi arbetar med ett projekt om rymden för tillfället.Jag ser mest fram emot att läsa Egenmäktigt förfarande samt diktböckerna.Det ska bli kul att läsa dikter!

Om förväntningar

Jag har funderat lite kring förväntningar,och då främst förväntningar på böcker. Jag har förhållandevis nyligen läst tre böcker som jag hade ganska höga förväntningar på.Jag hade blivit tipsad om böckerna på bokbloggar samt på forum för böcker,där jag hade fått höra mycket gott om dem.

När jag läste alla tre böckerna skedde samma sak;jag blev besviken, och jag tror inte att jag blev besviken för att böckerna inte höll måttet, utan jag hade helt enkelt för höga förhoppningar efter att ha läst många lovord om dem.

De tre böckerna var:

Two boys kissing/ Världens längsta kyss - David Levithan:
Jag hade sett fram emot att läsa den här boken,då jag hade sett hyllningar av den lite överallt.

-Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs
Jag hade läst att inledningen skulle vara bland det finaste som någonsin har skrivits inom svensk litteratur. När jag hade kommit femtio sidor in i boken,undrade jag när det där fina skulle komma.Det visade sig att det redan hade varit.

Eleanor & Park- Rainbow Rowell
Den här boken har hyllats på många bokbloggar och och  jag tyckte om den.Den beskriver kärlek på ett väldigt vackert sett och innehåller flera fina citat.Men när jag hade läst färdigt boken,kände jag ungefär "jaha,var det inte mer än såhär?".

Jag tror att mina höga förväntningar på alla de här böckerna gjorde att jag trodde det skulle vara mycket mer än vad det var.Jag förväntade mig stordåd,men det blev inga stordåd.Jag undrar hur jag hade känt om jag inte hade vetat någonting om böckerna innan jag läste dem.Då kanske jag hade upplevt dem annorlunda.

Boken jag snart har läst färdigt; 1989 av Linda Skugge och Sigrid Tollgård hade jag aldrig hört talas om innan jag såg den i en bokhandel.Jag valde medvetet att inte googla på boken.Fler tankar kommer när jag har läst klart den.

Litterära hjältinnor

Bloggen The brook and the bookish publicerar varje tisdag tema och sedan kan bokbloggare skriva en egen tio i topp-lista utifrån temat.Veckans tema är litterära hjältinnor.

För mig är en hjältinna dels någon som står upp för andra människor och försvarar sig och sina rättigheter,som Katniss i The Hungergames.En hjältinna är även någon som står upp för sig själv och sina egna åsikter, som Saga i Tusen gånger starkare.

1.Lisbeth Salander - Milleniumtriologin
Min absoluta favoritbokhjältinna alla kategorier!

2.Katniss Everdeen- The Hungergames
Behövs någon motivering?!

3.Liesel Meminger - Boktjuven/The book thief
Kämpar hårt för sig själv i ett krigshärjat Tyskland.

4.Saga - Tusen gånger starkare
Ung kvinna med stort civilkurage och stark självkänsla.

5.Maryam - Tusen strålande solar/A thousand splending suns
Offrar mycket för att hjälpa den unga Leila.

6.Lily - Dash & Lilys utmaningsbok/Dash & Lilys book of dares
Urhäftig tjej som går sin egen väg.Klär sig i sin mormors gamla stövlar med fjädrar och stickar egna kläder.

7.Reiko - Norwegian wood
Trygg kvinna som är stort stöd för huvudpersonerna Toru och Naoko.

8.Hedvig Gerdin - Hammarbypolisen
Intelligent och skarpsint polis,med vass tunga.

9.Ursula Andersson - Serien om Sebastian Bergman
Troligtvis världens bästa kriminaltekniker.

10.Sophie Lefevre - Sophies historia
Unga Sophie står upp för kärleken till sin man och vägrar gå emot sina egna värderingar under Första Världskriget.

Så tuktas en svinpäls

Bok:Så tuktas en svinpäls
Författare: Pia F Davidsson
Förlag:Hoji förlag
Favoritkaraktär:Miriam

I vintras anordnade den lokala bokhandeln där jag bor,en författarpromenad.Många författare sålde och signerade då sina böcker.Jag var ute efter en julklappsbok till en av mina chefer som läser väldigt mycket och pratade då med Pia F Davidsson.Jag köpte hennes Så tuktas en svinpäls.Min chef läste den och hon uppskattade humorn i boken.Jag blev sugen på att själv läsa boken och lånade den.

Handling:
Veera lever med den gravt alkoholiserade Harri,som dricker och slår sönder saker på nätterna och sover på dagarna.Erica bor ihop med Mattias,som mästrar över henne genom att ställa orimliga krav och kräver perfektion i allt hon gör. Miriam är på flykt från sin före detta sambo Max,som kommer döda henne om han får tag i henne.

Av en slump möts de tre kvinnorna och bestämmer sig för att tillsammans hämnas på de tre svinpälsarna till män som har förstört deras liv.

Recension:
Jag fattar snabbt tycke för de tre karaktärerna Veera,Miriam och Erica.Även om alla tre befinner sig i pressade livssituationer,är de alla positivt inställda till livet.Kvinnornas relation till varandra visar på hur betydelsefulla vänner kan vara.Ingen av de tre har något stort kontaktnät och vänskapen mellan dem kommer att betyda mycket för alla tre.

Boken är även humoristisk. Det händer saker som det går att skratta åt,även om historien är ganska mörk.

Dock finns det kraftiga brister i språket.Det förekommer väldigt mycket svärord och könsord.Särskilt könsorden gör att boken känns lite "fulare",än vad den skulle ha gjort om författaren hade minskat andelen könsord något.När en karaktär bryter på ett främmande språk,har författaren valt att skriva ut alla ord precis som karaktären uttalar dem och inte som orden verkligen skrivs. Detta får mig att tycka att boken håller en sämre nivå språkligt,än vad den skulle ha gjort om orden hade skrivits som de stavas.

En annan synpunkt på språkbruket, är vid ett tillfälle när en karaktär beskrivs som en person som har nära till tårar och då omnämns som en "grinolle".Här hade det sett bättre ut att skriva "hon grät för minsta lilla" för att få det mer stilrent.

Pia F Davidsson var med i min boktolva,så nu kan jag bocka av en författare till!

En smakebit på söndag

Idag är det söndag och återigen dags för En smakebit på söndag. 

Jag har nyligen läst tre böcker i rad som inte tilltalade mig särskilt mycket. Jag tycker inte om att benämna böcker som bra eller dåliga.En bok jag tycker om,är totalt ointressant för någon annan och vice versa. Men de här böckerna tilltalade som sagt inte mig.

Jag hoppas verkligen att jag ska få ut något av de böcker jag läser nu.För tillfället läser jag 1989 av Linda Skugge och Sigrid Tollgård.Jag hade inte hört talas om den här boken förrän jag såg den stå frontad i en bokhandel.Jag blev intresserad av den då jag är född år 1989.På baksidan stod bland annat följande:

Eller så är det här en kärlekshistoria där flickan och pojken kommunicerar genom musiken.Möjligen är det en kärleksförklaring till böcker och musik.

Dessa två meningar räckte för att övertyga mig att köpa den.Jag tycker väldigt mycket om karaktärer som tycker om att lyssna på musik och läsa böcker och tolkade baksidetexten som att den typen av karaktärer förekommer här.

I 1989 får vi följa tvillingarna Gunnel och Majken,som båda älskar böcker.De får veta att deras mamma Wenche har dött i ett skidspår i Norge.När systrarna börjar forska i moderns mystiska död,leder en gästbok från ett vandrarhem dem till mitten av 1980-talet,då två familjer firade påsk på vandrarhemmet. Dessa familjer visar sig vara ett gäng sorgliga själar,vars liv har kantats av sorg,svek,missbruk och övergrepp.

Smakbiten kommer från sidan 18,där läsaren för första gången får stiftar bekantskap med Gunnel och Majken:

Gunnel och Majken gick ofta att finna i fönstret på café Copacabana i Hornstull och de pratade nästan uteslutande om böcker som de läste. Majken fiskade upp Julian Barnes The sense of an ending och systrarna började en passionerad utläggning om hur näst intill perfekt denna bok var.Vartena ord var magiskt och det var vackert att den handlade om en äldre man som summerar sitt liv.
Jag älskar att han är sådär brudig,sa Gunnel och pratade som vanligt alldeles för högt.Han är ju exakt likadan som alla brudar som bara "Stefan ändrade just sin status på facebook till att han lyssnar på Lykke Li och vi lyssnade på hennes I follow rivers igår,vad betyder det".Så gör ju bara tjejer,men så är den här brittiska mannen så!Visst är det fantastiskt!

Titta gärna in på bloggen Flukten fra virkeligheten, för att se vad andra bokbloggare läser.

Stjärnor utan svindel

Bok:Stjärnor utan svindel
Författare:Louise Boije af Gennäs
Förlag:Norstedts
Favoritkaraktär:Kaja

Sophie är en framgångsrik författare i trettioårsåldern och bor tillsammans med sin man Lucas i en villa i Stocksund.Hennes och makens umgängeskrets består främst av konservativa par i samma ålder som har det gott ställt ekononiskt.När Sophie deltar i ett debattprogram i tv,träffar hon Kaja,en lesbisk radikalfeminist.Sophie blir snart förälskad i Kaja och hela hennes tillvaro kommer i gungning.

Här finns ett stort persongalleri bland alla karaktärer. Kaja har flera vänner med härliga personligheter, bland annat hennes inneboende Liza och kompisen Laban.Även flera av Sophies vänner är riktigt sprudlande och ger berättelsen energi;Sophies kompis Björn,den eviga singeln Baby samt engelska Sassa.

Jag får en känsla av att läsa direkt ur författarens egna dagbok när jag läser boken.Det sägs att boken beskriver Boije af Gennäs förhållande med författaren Mian Lodalen,och det kan förklara känslan av dagbok som uppstår när jag läser Stjärnor utan svindel.

En del händelser som sker i boken är inte väsentliga alls, exempelvis Sophies möte med sin gamla klasskamrat Nina och mötet angående ett samarbete mellan riksdagspartierna. Dessa händelser gör att boken känns som en dagbok över författarens liv;att hon enbart har skrivt ner händelser som har skett i hennes liv,som inte fyller någon funktion för intrigerna.Detta gjorde att boken blev väldigt lång,i slutet hade jag hunnit tröttna på den.

Att bokblogga

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka är:

Var och hur författar du dina blogginlägg?

Min blogg är fortfarande ny;jag startade den under de sista dagarna av 2014,så bloggen är bara cirka en och en halv månad gammal.Jag tycker det svåraste med bloggen är att hitta tid till att blogga.Jag jobbar långa dagar på vardagar och när jag kommer hem vill jag även ha lite tid till eget novellskrivande,träning,meditation med mera.Men jag hoppas få bättre rutin på det,ju mer van jag blir att blogga.Men om någon har tips på hur man lättare får in rutinen att blogga på vardagar,är alla tips välkomna!

När jag skriver,sätter jag mig alltid med min telefon i ett särskilt hörn i min soffa hemma och tar en filt över benen,då jag är väldigt frusen av mig.Hitills har jag alltid bloggat från mobilen.

Jag har än så länge haft problem med att komma på ämnen att skriva om.Jag funderar väldigt mycket,både över livet,men även mycket om böcker och skriver gärna om mina egna tankar kring böcker eller något annat kulturellt.Jag skriver inte så mycket om nya utgivningar och sådant,då jag faktiskt inte har stenkoll på sådant.

När jag startade bloggen ville jag främst ha den som läsjournal för min egen skull och inte känna mig stressad över att producera inlägg på löpande band,då jag har haft stressrelaterade problem tidigare i livet.Dock tycker jag det är väldigt roligt att få kommentarer på mina inlägg och jag har upptäckt flera andra bokbloggar genom utmaningar som anordnas på olika bloggar.

Filmrecension:Fifty shades of grey

Då kom jag iväg och såg filmen Fifty shades of grey,som baseras på boken med samma namn,skriven av E L James.

Fifty shades of grey handlar om litteraturstudenten Ana Steele som möter den äldre snygge och gåtfulla VD:n Christian Grey.Ana och Christian börjar träffas,men vad Ana inte känner till är att Christian inte är intresserad av ett förhållande utan vill bjuda in Ana till att bli hans underordnade partner i en sexuell relation,som inte liknar något Ana har kunnat föreställa sig ens i sina vildaste fantasier.

Jag kan förstå kritiken som har riktats mot både boken och filmen;att Fifty shades-fenomenet kan ge unga människor en felaktig bild av ett förhållande mellan två personer.Samtidigt är det här enbart en film/bok och folk tillägnar sig information på andra sätt och från andra kanaler också.Jag kan dock inte låta bli att bli orolig för unga människor som ser filmen och då tror att det är såhär det ska vara i en relation;man måste säga ja till saker man kanske egentligen inte vill i tron om att ens partner lämnar en annars.Det talas ofta om hur media och kultur ger folk en skev kroppsbild och skickar folk med en direktbiljett rakt ner i ätstörningsträsket.Om kroppar som framställs i media kan ge upphov till ätstörningar,kan en bok och en film som Fifty shades of grey ge en felaktig bild av hur det är att ha ett förhållande.

Precis som när jag läste böckerna, anser jag att Ana är överdrivet osäker och naiv,framförallt i början av serien.Hon är osäker inför Christian;stammar och försöker anpassa sig efter hans önskemål.I slutet av filmen blir hon mer självsäker och ställer krav på Christian.

Jag har tidigare skrivit här om de stereotypa könsrollerna som förekommer i böckerna.Dessa könsstereotyper förekommer även i filmen.Om E L James hade varit smart,hade hon bytt plats på könen i boken och låtit det vara en självsäker kvinna i kostym som förför en ung oerfaren och osäker man. Då hade jag upplevt att hon hade utmanat de traditionella könsrollerna. Här vill jag dock påpeka att det självklart aldrig i en relation är tillåtet att göra saker som den andre inte vill,oavsett vilket kön personerna i relationen har.Dock är mannen traditionellt sett, den starka och dominerande och kvinnan den svaga, och att "byta" kön på huvudkaraktärerna hade utmanat de traditionella könsrollerna.

Bitvis blir jag illa till mods av Christian och det blev jag även när jag läste boken.Han har en överlägsen inställning till Ana när han gång på gång pratar om bestraffning. Hans gåvor till Ana,känns som desperata mutor för att försöka "köpa" henne.Han är väldigt kontrollerande; vill veta vem hon ska träffa,bestämmer när hon ska äta och blir arg när Ana åker till Georgia utan honom.Jag irriterar mig mycket på honom.Det känns som om han anser att han har någon underlig rättighet att kontrollera Ana och han verkar totalt oförmögen att se saker ur andra människors perspektiv.Sättet han gång på gång talar om för Ana att han ska bestraffa henne om hon gör olika saker,synliggör att han är den dominante i relationen och att förhållandet de två emellan sker helt på hans villkor.

Handlingen i filmen är rapp.Det går snabbt framåt och mycket av dödtiden som kunde upplevas i boken är borta.

Slutet är väldigt effektfullt.Jag vill inte skriva mer än så om slutet,då jag inte vill spoila.

Artiklar som ger upphov till tankar:
Zandra Hedlund i Metro debatt

Isabelle Wahlf i Veckorevyn

Idrott i centrum

Veckans tema på Kulturkollo är böcker med idrottsinriktning.Då jag har sysslat med flera olika idrotter och främst med löpning,har jag läst några romaner som handlar om idrott.Jag har även läst mycket om träningsanorexi samt om ortotexi,och även gjort specialarbeten i skolan om dessa sjukdomar,har jag även läst böcker som handlar om idrott i dessa sammanhang.

Här är mina tips på böcker med idrottsinriktning.

Maos sista dansare-Li Cunxin.Li växer upp i en fattig men kärleksfull familj i Kina.Som elvaåring får han möjlighet att lämna detta bakom sig,när han en av få som får möjlighet att studera balett vid dansakademin i Peking.
Den här boken är otroligt vacker och kan verkligen rekommenderas. En berättelse om en klassresa.

Ett år av magiskt löpande-Kenneth Gysing:Gysing är journalist och har här samlat sina bästa krönikor han har skrivit i löpartidningen Runners World.
Han skriver på ett väldigt humoristiskt och lättläst sätt.Den här boken kan läsas även av den som inte är idrottsintresserad.

Genom helvetet-Tina Nordlund:Under början av 2000-talet var Tina Nordlund Sveriges bästa fotbollsspelare.Men bakom den perfekta fasaden döljde sig anorexi,depression och en besatthet av perfektionism.
En stark bok om fotboll och om anorexi.

Som Zlatan fast bättre-Niclas Christofer:
Femtonåriga Simon har precis kommit in på ett fotbollsgymnasium och är ett steg närmare sin dröm om att bli fotbollsproffs.Simon får dock för sig att han ska bli en bättre fotbollsspelare om han går ner i vikt och är snart fast i anorexiträsket.
Jag har inte läst den här boken själv,men vill gärna göra det.Jag känner inte till så många böcker som handlar om killar med ätstörningar.

2008 gick det en tv-serie på SVT som handlade om ett damfotbollslag.Jag tyvkte mycket om serien,men kommer tyvärr inte ihåg vad den hette.Man fick följa fotbollslaget på träningar och så,men tittarna fick även följa flera av tjejerna privat. Några av skådespelarna i serien var; Julia Duvenius,Melina Kinnaman och Livia Millhagen.Bra serie,tyvärr kommer jag inte ihåg vad den hette.

En smakebit på söndag

Idag är det söndag.Jag har varit ute och promenerat i solen samt fixat lite hemma.Jag har även hunnit börja läsa min nya bok;en present till mig själv för att jag har gjort så bra ifrån mig på jobbet den här veckan.

Min nya bok heter Väldigt sällan fin och är skriven av Sami Said.Boken handlar om Noha som när boken börjar precis har lämnat sitt föräldrahem för att studera i Linköping.Föräldrarna är muslimer och kommer från Eritrea och de vill att Noha ska vara stolt över sitt ursprung.I Linköping träffar Noha två personer som kommer att förädra hans liv för all framtid:Fredrik,som konverterar till islam, och Anna,en självsäker bohem.

Då jag precis har börjat läsa boken,låter jag smakbiten komma från första stycket på första sidan:

Jag gillar inte avsked.Det blir heller inte bättre av att ha andras avsked nära inpå.Man ser deras naturliga uppträdande, enkelheten,de måttfulla ömhetsbetygelserna,med vilken självklarhet de hanterar situationen. Och så ser man på oss.Vi vet inte vad vi håller på med och vår osäkerhet skiner igenom.Min far,min mor,min lillebror och min lillasyster och en konstlad fysisk närhet som vi annars brukar klara oss utan. 

Gå gärna in på Flukten fra virkeligheten, för att se vad andra bokbloggare läser.

Lyrik

Kulturkollo har tema lyrik denna vecka. Uppgiften är att välja en dikt, en sångtext och en poet/textförfattare som betyder mycket för mig personligen.Jag tyckte det var svårt att välja enbart en i två av kategorierna,men här är mina val:

En poet/textförfattare:
Jag läser väldigt lite poesi,men en poet jag har tyckt om sedan jag var barn är Karin Boye.Jag upptäckte henne när jag var elva år och kände redan då att hon kunde konsten att beskriva känslor så som jag upplevde dem.
Jag lyssnar även mycket på musik,och först hade jag tänkt välja Ulf Lundell som favorittextförfattare,då jag tycker om hans sätt att beskriva olycklig kärlek på ett osentimentalt sätt,men tyvärr Uffe;du blir bräddad av Boye.Hennes dikter träffar rakt i solar plexus.

En dikt:
Under de senaste veckorna har jag blivit sugen på att börja skriva dikter/verser.Jag har alltid tyckt om att skriva och skriver för tillfället en del noveller,men jag har aldrig provat på att skriva dikter.På senaste tiden har jag dock funderat på att prova. Det skulle även vara intressant att hitta något forum för folk som skriver på internet och på så sätt få kontakt med andra som skriver.
Men nog om mig.En kollega till mig skriver mycket på vers och för lite sedan läste jag en vers skriven av henne som blåste mig av stolen.Den vill jag dock inte lägga ut här utan hennes tillåtelse.
Men trots det,är min favoritdikt alla kategorier Sköldmön av Karin Boye.När jag var yngre tänkte jag att dikten handlade om kärlek.När jag för första gången i mitt liv blev riktigt förälskad,minns jag att jag tänkte:"nu förstår jag Sköldmön".Jag tänkte att det var riktig kärlek med någon som står bredvid dig och slåss för din skull. Nu som vuxen tänker jag att dikten har samma innebörd,men att den likagärna kan symbolisera vänskap.Den kan även spegla en person som drömmer om en annan människa som alltid finns där i vått och torrt,men som saknar en sådan person i sitt liv, då dikten slutar Så drömde jag inatt.

En sångtext:
Svårt,då jag lyssnar mycket på musik och särskilt lyssnar på texterna. Mitt val blir Underbar med Fronda,från en musikgenre jag vanligtvis inte lyssnar på.Gripande text i verserna och en refräng som alla människor borde lära sig utantill:

Du är vacker som du är
Du måste vara den du var
Det är knappast fel på dig
Det är fel på hur världen är idag
Så knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dem om att de har fel och du är underbar

Låten släpptes i samarbete med riksföreningen anorexi/bulimikontakt. Länk till hemsida

Filmatiseringen av Cirkeln

Nästa vecka har första filmen i Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens triologi om Engelsfors,biopremiär.Första delen heter Cirkeln och filmen har samma namn.Böckerna handlar om den uppdiktade bruksorten Engelsfors,där det i princip inte händer någonting.Allt är grått och tråkigt. En natt när månen färgas röd blir sex tonårstjejer förda till Engelsfors nedlagda folkpark.Där får de veta att de alla är häxor med olika magiska krafter och måste samarbeta för att förhindra världens undergång.

Jag har läst alla tre böckerna i serien och tycket mycket om dem.Även om det förekommer en del magi,får läsaren även följa tjejerna i vardagen,med kompisar, kärlek,föräldrar och funderingar kring den egna identiteten behandlas.

Veckorevyns artikel om "Fifty shades"

I veckan delade flera av mina vänner på facebook en artikel som har publicerats på tidningen Veckorevyns hemsida. Tidningens sexrådgivare Isabelle Wahlf ger sin syn på Fifty shades-fenomenet och hävdar bland annat att relationen mellan Ana och Christian Grey visar på hur en man med ett exremt kontrollbehov mästrar över en ung osäker kvinna och att vissa av sekvenserna i boken är exempel på övervåld i nära relationer.

För den som inte känner till innehållet i Fifty shades-triologin;handlar den om den unga litteraturstudenten Ana Steele,som träffar den högst uppsatta chefen Christian Grey.Grey ger intryck av att vara en nästintill "perfekt" människa,något som enligt min mening inte existerar,vilket jag har skrivit om här. Där diskuterar jag även könsrollerna från stenåldern som förekommer i boken.Grey och Ana inleder en sexuell relation,där Grey kräver att vara dem dominanta parten.Ana ömsom skräms och ömsom fascineras över Greys extrema kontrollbehov och hans krav på vad Ana ska göra.

Jag vill inte diskutera Walhfs ståndpunkt närmare,men jag anser alltid att det är intressant att läsa olika åsikter kring samma fenomen,i det här fallet Fifty shades-triologin,och ville därför länka till artikeln här.

Soundtracket Fifty shades of grey

På fredag har filmen som baseras på boken Fifty shades of grey premiär.Jag håller för tillfället på att lyssna sönder soundtracket;Love me like you do med Elle Goulding.Jag tycker väldigt mycket om verserna.

Jag hade först inte tänkt gå och se filmen,men jag börjar bli mer och mer intresserad av att gå.Jag går så sällan på bio.Jag måste bara hitta någon att gå med.

Trasiga människor och spruckna själar

Veckans fråga på Kulturkollo är:
Vilka är de tre mest minnesvärda böcker/filmer om trasiga människor/spruckna själar du har läst/sett?

Här är mina svar:
-Hanna i Hon går genom tavlan,ut ur bilden av Johanna Nilsson:

När elvaåriga Hanna kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet,har hennes bästa kompis Karin börjat umgås med de tuffa tjejerna i klassen.Hanna lämnas ensam,utan vänner och blir mobbad av sina klasskamrater. Parallellt följs även Hanna när hon är 23 år gammal och befinner sig på sjukhus.

Jag läste den här boken första gången när jag var tolv år och blev helt knockad.Det här är en otroligt smärtsam och välskriven skildring av Hanna,både som barn och som vuxen.Jag har läst boken flera gånger och beskrivningen av Hannas ångest och självförakt har varje gång gjort att jag själv har börjat må dåligt.

Jade och Bell i Onda flickor av Alex Marwood:

Tolvåringarna Jade och Bell mördar av misstag en yngre flicka. I vuxen ålder har de fått nya identiteter och lever skilda liv,där ingen av deras bekanta känner till det fruktansvärda mordet. Av en slump möts de två dock igen och gamla känslor blommar upp.

Jag läste hela boken med en klump i magen.Den är obehaglig att läsa.Båda kvinnorna visar upp en glad och positiv sida utåt,men inuti bränner skammen och skulden.Författaren beskriver även paniken som hela tiden växer inom de två kvinnorna och slutet gör det inte mera trasigt.

Ingela i Den förtrollade prinsen av Inger Frimansson:

Unga Ingela blir sexuellt utnyttjad av sin pappa.Under en sommar på landet,träffar hon en jämnårig pojke och allt förändras.

Även denna bok lästes med en klump i magen. En nattsvart berättelse om Ingela som inte ser många ljuspunkter i livet.Pappan utnyttjar henne sexuellt och mamman visar inget större intresse för sin dotter. Ingela befinner sig i en väldigt utsatt situation. Boken innehåller dock även positiva glimtar då Ingela finner en vän i den jämnåriga pojken.

Månadssammanfattning:Januari

Lästa böcker i januari:
Orange is the new black-Piper Kerman
Rosengädda nästa!-Emma Hamberg
Foxfire-Joyce Carol Oates
Naomi & Elys kyssförbudslista-David Levithan & Rachel Cohn (ej med på bild)
We were liars-Emily Lockheart
Eleanor & Park-Rainbow Rowell
Tjockare än vatten-Carin Gerhardsen
Den stumma flickan-Michael Hjort & Hans Rosenfeldt

Antal lästa böcker:8 st,varav två stycken på engelska.

Antal lästa sidor:2180 st

Böcker jag kommer läsa igen:We were liars,Eleanor & Park.

Mest nöjd med denna månad:Att jag har läst så många böcker samt att jag har läst två böcker på engelska. Ett av mina mål för 2015 är att läsa tio böcker på engelska och där ligger jag bra till.

Nya författare denna månad:Piper Kerman,Emily Lockheart,Rainbow Rowell

Tjockare än vatten

Bok:Tjockare än vatten
Författare:Carin Gerhardsen
Förlag:Norstedts
Favoritkaraktär:Hedvig Gerdin

Jag deltar i Maries spänningsutmaning,som går ut på att man varje månad ska recensera en deckare och i slutet av månaden samlar hon ihop länkar till alla recensioner som deltagarna har gjort.

Min bok i januari månad är Tjockare än vatten,sjunde delen i Carin Gerhardsens serie om Conny Sjöberg och hans kollegor vid Hammarbypolisen,en bok som för övrigt har ett otroligt vackert omslag.

Flera dränkta katter hittas på olika ställen i Stockholm. Strax därefter dränks en psykolog hemma i sitt badkar.Mördaren har dessutom skurit tungan av sitt offer.Både kattmorden och fallet med den dränkta psykologen,hamnar hos Sjöberg och hans kollegor.

Jag har läst de tidigare delarna i serien om Hammarbypolisen och det jag uppskattar mest med böckerna,är att läsa om de olika polisernas privatliv. I varje bok är det någon av poliserna som är i fokus lite extra.I Tjockare än vatten,får Hedvig Gerdin mer utrymme än tidigare och läsaren får veta en hel del om hennes bakgrund,som det varit väldigt tyst om i de tidigare böckerna.Hedvig är min favoritkaraktär i den här serien,dels för att hon är väldigt klipsk och snabb i replikerna,men även för att hon visar upp en stor självsäkerher utåt men innerst inne är ganska ensam och längtar efter kärlek. Då Hedvig är min favoritkaraktär,kändes det förstås lite speciellt med den här boken,då hon får ganska mycket utrymme.

Som så många gånger förr när det gäller Gerhardsens böcker,blir jag besviken när berättelsen närmar sig sitt slut.I de tidigare delarna om Hammarbypolisen känns morden som sker,till en början väldigt spännande.Även böckernas baksidetexter utlovar kittlande spänning.Några exempel på huvudintriger från Gerhardsens tidigare böcker;två kvinnor som bägge levt under stor psykisk press under lång tid,försvinner spårlöst,en kvinna och hennes två små barn hittas mördade i en lägenhet samt en man som alla upplever som genomgod och som inte har en enda fiende,skjuts till döds i en park. Detta är tre huvudintriger från tre av Gerhardsens böcker och alla tre tilltalade mig till en början väldigt mycket.Men när historierna ska nystas upp,blir det enligt min åsikt,platt fall.Upplösningen känns "ihopslängd".

Detta sker även i Tjockare än vatten;Ett otäckt mord med några parallella händelser,ett rikt persongalleri och boken är en riktig bladvändare.Ända tills upplösningen nalkas. Då faller hela historien;det blir rörigt och läsaren får inte svar på alla frågor som har uppkommit.Det känns som om författaren har slängt ihop slutet,bara för att snabbt kunna avsluta boken.Detta är synd,då böckerna om Conny Sjöberg och hans kollegor vid Hammarbypolisen,alla består av starka inledningar,välskrivna intriger,ett rikt persongalleri och dessutom parallella historier till själva morden. Det ihopslängda avslutet gör inte resten av boken rättvisa.

Titta gärna in på Maries blogg för att läsa fler recensioner av deckare.

En smakebit på söndag:Stjärnor utan svindel

För tillfället läser jag Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs.Boken handlar om Spphie,en framgångsrik författare i trettioårsåldern,som bor med man och hundar i Stocksund.När Sophie är gäst i ett debattprogram i tv,träffar hon Kaja.Kaja är lesbisk,radikalfeminist och vänsteraktivist.Kaja förändrar hela Sophies liv.

Jag har inte kommit så långt i boken,men än så länge uppskattar jag det rika persongalleriet.Här finns gott om intressanta karaktärer.Jag kan dock tycka att det är tråkigt att författaren förstärker en del fördomar som kan finnas i samhället idag.

Smakbiten kommer från sidan 132,där Sophie hon berättar om sin nya väninna Kaja för sin man Lukas:

"Jag kastar mig inte på henne"
"Nähä.Då är det väl hon som kastar sig på dig då"."
"Gud,vad du är negativ!"
"Jag är inte negativ.Jag tror bara att du överskattar henne lite grann."
"Men hon är rolig!" hojtade jag."Till skillnad från alla blöjbytande festskvallrande hemmafruar som omger oss får jag ut någonting av att snacka med Kaja!Kan du inte vara lite glad för min skull över att jag har råkat träffa henne?".

Gå gärna in på Flukten fra virkeligheten för att läsa fler smakbitar.